Det kan knappast komma som en överraskning att Sverigedemokraterna till slut avslöjades med att ha skapat en trollfabrik, och att det inte heller är första trollfabriken de drivit.

Etc och andra har tidigare kartlagt samma tydliga tecken på en betald väl drillad desinformationscentral som drivs i Sverigedemokraternas regi.

I Kalla fakta i TV4 får vi komma in undercover till de skrivbord där trollfabriken sitter.

Deras uppgift är att sprida hat och desinformation om politiska meningsmotståndare, främst Socialdemokraterna, och lägga en matta av grovt invandrarhat över den politiska debatten.

70 olika profiler för hat

Mängden är viktig. En hatparoll, som ”arga Magda”, ska inte bara användas en gång. Den ska ligga där som en ständig hat-påminnelse varje gång någon öppnar sitt konto på sociala medier för att se vad som har hänt i världen.

Sverigedemokraternas mål är att hatet genom upprepning till slut ska karvas in som en sanning hos tittaren/mottagaren.

I Kalla faktas program inifrån trollfabriken hör vi också diskussioner om vad man ska hata och hänga upp sina utskick på. En av de anställda i trollfabriken som med sin röst framträder i programmet berättar också att han har 70 olika profiler som han kan sprida SD:s hat och desinformation genom.

Tyvärr har det visat sig att denna matta av ständigt upprepad desinformation är mycket effektiv. Det har vi sett ett flertal gånger genom historien, inte minst under Donald Trumps tid som president.

Sverigedemokraternas svar som också redovisas i Kalla faktas uppföljning är att kalla de uppenbara lögnerna som de sprider för ”åsikter”. Och att alla partier mer eller mindre har liknande trollfabriker.

Vilket även det är en lögn.

SD är i stället fullständigt unika när det gäller svensk antidemokratisk desinformation.

Turbanprydda män med skägg

Det är uppenbart att de hämtat sin inspiration och sina förlagor från såväl sovjetisk propaganda som europeisk 1930-talsfascism.

Nicholas O´Shaughnessy, engelsk professor i kommunikation och tysk historia, har kartlagt de trollfabriker som det tyska nazistiska partiet drev på 1930-talet.

Att läsa hans bok Selling Hitler är en närmast plågsamt snarlik skildring av de tyska trollfabrikerna, som då kallades ”ryktesgrupper”, och Sverigedemokraternas trollfabriker i dag.

Som exempel nämns den flodvåg av hemska nyheter om onda judar som var ryktesgruppernas uppgift att sprida.

Före kriget bodde tio miljoner judar i Europa. Så naturligtvis fanns även kriminella judar.

Ryktesgruppernas order var att fånga upp varje litet snedsteg, eller helst mord eller grov förseelse, från en judisk man eller kvinna och sprida en matta av hat och avsky mot personen och mot judar i allmänhet.

SD gör sitt bästa för att piska upp liknande stämningar får vi veta genom TV 4:s Kalla fakta, till exempel med den film som de lagt upp med två turbanprydda skäggiga män som skjuter med kalashnikov och bifogar texten: ”En vanlig dag i Malmö”.

Den massiva spridningen av denna och liknande desinformation – filmen är varken från Malmö eller har något med Sverige att göra – hotar att pressa fram reaktioner av avsky, skapade av medvetna lögner och desinformation från Sverigedemokraternas trollfabriker.

Fast i en värld av hat och hån

Den grundläggande risken med desinformation, vare sig den kommer från Putins Ryssland eller från Sveriges tredje största parti, är att desinformationen och lögnerna får sådan spridning att de börjar accepteras som sanning. De bildar lätt grogrund för ett ökat öppet fysiskt våld av den typ vi såg för någon vecka sedan när nazister angrep ett öppet möte om klimatet, arrangerat av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

För socialdemokratiska väljare som en gång lyssnade till Olof Palme måste det vara olidligt att lyssna till den matta av hat, lögner och desinformation som SD:s trollfabriker rullar ut.

Eller är det verkligen det?

Trollfabriker är som sagt mycket effektiva.

Det är därför svenska myndigheter nu startat en kampanj för att varna för ryska trollfabriker och rysk desinformation.

Men före detta socialdemokrater? De som Sverigedemokraterna numera hävdar röstar på SD, trots att partiet driver en extremt arbetarfientlig politik?

Hur lätt är det att dras bort från det demokratiska samtalet och fastna i en värld av hat och hån?

SD vill inte ha en schysst debatt

Kalla faktas granskning är tydlig. Journalisterna inleder sin granskning med att identifiera konton som bara verkar inom kontorstid, som jobbar intensivt och som ofta delar varandras inlägg.

De tre hatobjekt som dessa konton ständigt uppdaterar sina utlägg om handlar om invandring, Socialdemokraterna och Public Service.

Ett utlägg följs efter en stund av ett liknande inlägg från de övriga.

Det är som om de alla sitter i samma rum och skriver på sina datorer, och går hem när klockan slår fem.

Vilket också, avslöjar Kalla fakta, är precis så det går till.

Så jo, det är inte att ta till överord när allt fler politiska bedömare inser att Sverigedemokraterna inte vill ha en demokratisk debatt och att trollfabrikerna är effektivt vapen mot demokratin.

En dag kanske också M, KD och L inser det.