Specialist på skönare utsikter

Det är något meditativt över det här, säger Nanna Clason, speciellt när mönstret är lika hela tiden. Det blir som en dans, man tänker inte utan bara gör. Foto: Pontus Lundahl

Det är något meditativt över det här, säger Nanna Clason, speciellt när mönstret är lika hela tiden. Det blir som en dans, man tänker inte utan bara gör. Foto: Pontus Lundahl

Brasskyddet fick konstglasmästaren Nanna Clason att byta bana. Följ med henne på en arbetsdag.

Det börjar med en design. Förr skissade Nanna Clason för hand, numera gör hon det i dator. Det gör det lätt att skala upp till full storlek. Det blir som ett pussel. Hon klipper ut en pappersmall för varje bit. Datorprogrammet räknar bort några millimeter för spröjsens bredd, annars passar bitarna inte ihop på slutet.

Hon skär till glaset efter mallarna och lägger ut pusslet på det stora arbetsbordet. Blyspröjsarna är böjliga stavar. Nanna Clason klipper till lagom bitar, lägger kitt i falsarna och passar in en glasruta på varje sida.

Hon tar en hammare, lägger en träbit emellan och knackar försiktigt ihop glasen tätt emot blyspröjsen. Övriga pusselbitar kläms fast mot bordet med små fastspikade träbitar medan hon arbetar, så att de inte börjar glida. Så stänger hon spröjsarna, klämmer ihop dem över glaset.

När alla spröjsar är på plats punktlöder hon överallt där de möts. Så patinerar hon blyet, bestryker det med en syra som gör den blanka metallen mattsvart. Och ett blyinfattat fönster är klart.

Nanna Clasons företag står på fyra ben: Hon tillverkar fönster (designar, blästrar, målar och blyinfattar), renoverar gamla blyinfattade fönster, reparerar lampor i glas, samt håller kurser.

– För det mesta står jag här ensam och lyssnar på radio, säger hon.

Det trivs hon med, oftast. Men ibland har hon uppdrag åt större glasföretag, då har hon folk att diskutera med och det känns nästan som att ha kollegor.

Egentligen var det textil hon skulle arbeta med. Hon gick konstutbildningar och skulle väva gobelänger. Men så var det det där brasskyddet.

– Jag ropade in det på auktion när jag flyttade hemifrån. Jag hade aldrig sett något så vackert. Jag hade inte ens en säng, men jag hade det där brasskyddet i glas stående i fönstret. Tills det föll ner och gick i bitar. Jag grät.

– Flera år senare hittade jag en kurs i blyinfattning. Jag tänkte att jag skulle lära mig det så att jag kunde laga mitt brasskydd.

Och på den vägen är det. Något textiljobb blev det aldrig. Men brasskyddet står fortfarande trasigt i verkstaden.

– Det står här och väntar på mig. Tills jag är pensionär kanske.

Om Nanna Clason

Är: 53 år, konstglasmästare i Stockholm.

År i yrket: 17.

Bäst med yrket: Att få fördjupa mig i hantverksprojekt.

Sämst med yrket: Ensamheten. Har ingen att bolla stora projekt med.

Om jag inte vore konstglasmästare: Då skulle jag jobba med mode eller heminredning.

Om konstglasmästare

Antal: Svårt att säga, ett fåtal arbetar enbart med konstglas, däremot har många glasföretag detta som en av de lösningar de erbjuder.

Utbildning: Nanna började med en kurs på Medborgarskolan och är för övrigt autodidakt.

Annika Olsson

Kommentera den här artikeln