Tisdagens hett emotsedda Pisaundersökning om svenska elevers kunskaper visar att resultaten för första gången på femton år har vänt uppåt. Resultaten är alltså lika positiva som i förra veckans två internationella skolundersökningar, de så kallade Timss-undersökningarna.
Men tyvärr bekräftar Pisa även den svaghet som fanns i förra veckans Timssundersökningar. Kunskapsskillnaden mellan elever från socioekonomiskt starka och socioekonomiskt svaga hemförhållanden har inte bara stagnerat utan till och med ökat. Och det är mycket oroväckande.
För en socialdemokratiskt styrd regering måste det naturligtvis vara oacceptabelt att arbetarbarn halkar efter. En fungerande skola måste ha till uppgift att kompensera för olika förutsättningar hemifrån, inte förstärka dem.
Två tydliga orsaker till denna ökande skillnad finns i det skolvalssystem som Alliansen införde och i den fria etableringsrätten för friskolor. I den metastudie, alltså en studie över vad tidigare studier i ämnet har kommit fram till, av skolstrategen Per Kornhall, framgår nästan övertydligt att den typ av skolvalssystem som vi infört i Sverige leder till ökad segregation i skolorna.
Segregationen mellan skolor leder i sin tur ofta till fallande skolresultat i de skolor där svagpresterande elever samlas utan att det leder till några förbättrade resultat i de skolor där högpresterande elever samlas.
I bästa fall är resultaten bland de högpresterande eleverna oförändrade vid ökad segregation, i sämsta fall sjunker de även där.
Dagens skolvalssystem och den fria etableringsrätten för friskolor är alltså två faktorer som måste ändras om vi vill minska ojämlikheten och även generellt höja resultaten för såväl hög- som lågpresterande elever.
Här duger det inte med Socialdemokraternas tidigare ståndpunkt att dessa frågor bör hanteras på kommunnivå. I stället krävs en ökad statlig styrning, likväl som när det gäller lärarnas kompetensutveckling och framför allt när det gäller de två viktigaste frågorna för att minska ojämlikheten i kunskaper; skolans finansiering och resursfördelning. Elever som har störst behov måste ges större resurser. Men även den ökande bostadssegregationen är en orsak till ökad skolsegregation.
Det behövs alltså ett vidare grepp i frågor som inte sorterar under utbildningsdepartementet för att fullt ut klara jämlikheten i skolan. Här krävs extra fokus på att motverka segregation vid nybyggnation, till exempel genom att blanda olika upplåtelseformer på bostäder och även genom att spränga in såväl villaområden som bostäder hyrda av socialförvaltningen bland borätter och övriga hyresrätter.
Det är också viktigt att se vad som INTE är huvudskälet till den ökade skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever. Så fort resultatet offentliggjordes fylldes nämligen sociala medier ganska förutsägbart av åsikten att invandrare och flyktingar drar ned resultaten.
Det underliggande budskapet är att allt bli frid och fröjd bara vi kastar ut alla invandrare. Så är dock inte fallet. De flyktingar som kommit hit finns över huvud taget inte med i Pisastudien eftersom de inte kvalificerar sig för de urvalskriterier som Pisa använder.
I övrigt är resultaten desamma även om man rensar bort alla utrikesfödda. Kvar står alltså det faktum att skillnaderna mellan arbetarbarn och barn från rikare hem ökar. Detta måste brytas.
