Hur utanförskapet bryter ned
Länge stod de i bokhyllan i föräldrahemmet. För något år sedan bar jag ut dem i förrådet. Under senaste röjningen åkte de på tippen. Bokbandet De tre musketörerna hade nu gjort sitt men valspråket står sig och har nu plockats upp av de nya Musketörerna i Rågsved, en ideell organisation som arbetar tillsammans med personer som är eller varit i utanförskap, hemlöshet och någon form av beroendeproblematik.
De utsatta själva driver organisationen och är de som guidar, lotsar deltagarna till myndigheter, förvaltningar och institutioner för att de ska få grundläggande, typ allting, tillgodosett utifrån principen ”allas lika värde och samma rättigheter”. Metoden är learning by doing och principen ”först får du stöd av andra att hjälpa dig själv, sedan stöder du andra att hjälpa sig själva”.
Musketörernas nyutgivna bok Återvinningen hoppas jag når politiker, utbildningar och arbetsgrupper som arbetar med människor i svåra livssituationer. För här återfår ordet utanförskap sin rätta innebörd. Det är inget annat än ett ord för människor i mänskliga kriser, som går att åtgärda med rätt inställning och stöd.
Musketörerna förmedlar också elegant vad det handlar om när människor hamnar i eländiga situationer. Hur nedbrytningsprocesser går till.
Hur gör jag om jag inte är stark, frisk, äger ett stort kontaktnät? Om jag inte har tillräckligt med utbildning, pengar?
Hur försörjer jag barnen när den råa arbetslösheten slagit till? Hur finner jag ny mening i livet när jag mist till och med mina tänder? Hur blir jag medborgare på nytt när livet kört av vägen?
Med boken följer en utanförskapskarta, av Musketörerna fyndigt illustrerad som Stockholms snirkliga T-bana, över de många instanser som folk i kris ofta måste navigera sig genom för att ta sig tillbaka: Arbetsförmedlingen, bank, polis, socialkontor, psykiatrin, försäkringskassan, bostadsförmedlingen, kriminalvården, kronofogden, frivård, beroendevård, tvångsvård, jobbtorg.
Kartan belyser hur utsatta måste fylla i, söka, överklaga, avbetala, avstyra, lägga upp avbetalningsplaner, deklarera, skriva in- och ut sig. Vidare telefonköer, blanketter, formulär, inlagor, möten med olika vårdinrättningar och såklart försäkringsbolag, pensionsmyndigheten mm. You name it.
De system som är satta att möta människor i kris kallas ”byråkratins labyrinter”:
”… diametralt motsatt beslut kan fattas i ett och samma ärende av två handläggare i en och samma korridor i stadsdelen eller kommunen. Fokus ligger på att uppfylla byråkratins krav framför den enskilde medborgarens behov och rättigheter. ”
Klienten kastas hit och dit i ”byråkratins karuseller”. ”En familj i utsatthet med barn kan behöva ha upp till 30 myndighetskontakter för att få sina ärenden genomgångna.”
Med ”blankettmobbning” menas att handläggarna arbetar i ett system som kräver mer administration än aktiv närvaro i socialt svåra situationer. ”Vi ser att det byråkratiska systemet bidrar till att marginalisera de mest utsatta än mer.”
Återvinning lönar sig när det gäller kartong, plast, tidningar.
Herregud, det måste väl vara mer lönsamt att återvinna människor?
