De senaste dagarna har det florerat rykten i europeisk press som säger att Cecilia Malmström har hotat att avgå som EU-kommissionär.
Möjligen är det en tidningsanka.
Ändå speglar ryktena en positiv utveckling för den fackliga världen.
Orsaken till Malmströms hot om avhopp sägs nämligen vara att hon mött motstånd från EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker mot det ”investeringsskydd för företag” som Malmström vurmar för och som ingår i det nya handelsavtalet TTIP som just nu förhandlas mellan EU och USA.
Medan Cecilia Malmström har varit mycket positiv till en sådan klausul om investeringsskydd har EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker uttryckt en allt större skepsis.
Detta skulle, enligt den välrenommerade nederländska handelstidningen NRC Handelsblad, nyligen ha lett till kraftig ordväxling dem emellan då Cecilia Malmström vägrade ändra sina positiva ord om investeringsskyddet och därefter hotade avgå.
Att Cecilia Malmström möter hård kritik om investeringsskyddet är välkommet. Investeringsskyddet i TTIP är tänkt att ger företagen rätt att stämma stater för demokratiska beslut som går företagen emot. Det är naturligtvis både antidemokratiskt och antifackligt och bör inte kunna förekomma i en organisation som anser sig vila på demokratiska grundprinciper.
Än mindre bör en svensk handelskommissionär försvara detta antidemokatiska intrångsförsök på det sätt som Cecilia Malmström gör.
Om investeringsskyddet blir verklighet kan ett amerikanskt företag i praktiken stämma ett europeiskt land och kräva skadestånd för att landets parlament beslutar att höja minimilönen.
Med högre minimilön ändras ju förutsättningarna för företaget att plocka ut vinst.
I den första versionen av avtalet, som Arbetet har tagit del av, är utrymmet för vilka demokratiska beslut som företagen kan driva till domstol i det närmaste obegränsat.
Att uppgifter om avgångshot och storskaligt bråk nu publiceras visar, vare sig de är riktiga eller ej, att TTIP och investeringsskyddet ordentligt har lyfts fram i ljuset.
Det bäddar för en ordentlig debatt.
Om Cecilia Malmström vill behålla sin trovärdighet i frågan bör hon själv kommentera förhandlingarna och också förtydliga sin bild av demokrati.
Gäller demokrati alla medborgare eller anser hon att företagsägare är befriade från att följa demokratiska beslut?
