Facken sågar FI:s jämställdhetsfond

Som enda parti ger sig Feministiskt initiativ in i fackets hjärtefråga: lönebildningen. Men partiets politik skulle försvaga facket och gynna de högavlönade, anser LO:s kvinnodominerade förbund.

Framgångarna för FI har fått andra partier att tala mer om jämställdhet inför valet. Men FI är ensamt om förslag som direkt riktar in sig på den största jämlikhetsfrågan: löneskillnaden mellan män och kvinnor.

En fond som byggs upp av arbetsgivarna och staten ska omfördela pengar mellan olika arbetsgivare, så att lönerna i kvinnodominerade yrken och branscher höjs. Efter en treårsperiod ska det historiska lönegapet vara borta.

FI vill också ändra Medlingsinstitutets uppdrag, så att jämställda löner blir institutets överordnade mål. I dag är Medlingsinstitutets främsta ledstjärna att inga löner får öka i snabbare takt än vad den konkurrensutsatta industrin tål.

FIlottensunna– Så länge industrin ska vara löneledande kan de kvinnodominerade fackförbunden aldrig komma ikapp, eftersom de inte kan få hög­re löneökningar än de anställda i industrin, säger Lotten Sunna, riksdagskandidat för FI och en av partiets grundare.

Med de här förslagen lägger sig FI i fackets huvuduppgift: att förhandla om medlemmarnas löner. Att fack och arbetsgivare protesterar är därför väntat, deras inflytande skulle ju begränsas. Men bortsett från det, skulle FI:s förslag fungera?

– Nej, svarar Stefan Koskinen, förbundsdirektör vid Almega Tjänsteföretagen med lång erfarenhet av löneförhandlingar. Det skulle bli alltför byråkratiskt.FIstefankoskinen

– Redan de lönekartläggningar vi gör i dag är svåra. Att en statlig fond värderar alla arbeten och avgör om en sjuksköterska ska tjäna som en arkitekt, revisor eller lärare … nej, den värderingen kan bara göras på arbetsmarknaden.

Jämställdhetsfonden ska lyfta kvinnolönerna under några år. Sedan får arbetsgivarna bekosta de nya, förhöjda lönerna själva. Lönenivån kan då visa sig högre än arbetsgivarna har råd med, resonerar Stefan Koskinen.

– Arbetsgivare som planerar långsiktigt kommer kanske inte att söka pengar hos fonden.

FImalinackholtMalin Ackholt, avtalssekreterare i Hotell- och restaurangfacket, invänder mot att de arbetsgivare som varit dåliga på jämställdhet ska belönas med pengar ur fonden, medan de som uppnått jämställda löner bara ska betala. Stefan Carlén, förbundsekonom vid Handels, instämmer.

– Skattepengar som borde gå till att stärka välfärden och öka jämställdheten totalt sett vill FI ge till företag som gör stora vinster. Men företagen har redan skyldighet att utjämna löner. Och de har råd.

De riktigt stora löneskillnaderna mellan män och kvinnor med samma arbetsuppgifter finns bland högre tjänstemän, enligt Stefan Carlén.FIstefancarlen

– Därför skulle FI:s fond ge mest pengar till högavlönade.

Det enklaste sättet att höja lönerna för de många kvinnorna inom vård och omsorg vore att tillföra kommuner och landsting mer skattepengar. Det anser både Stefan Koskinen och flera LO-förbund.

FIvelipekkasaikkala– FI vill komma åt den strukturella löneskillnaden, som bygger på att män och kvinnor gör så olika yrkesval, genom att transferera pengar, säger Stefan Koskinen. Det är en uppgivenhet inför att män och kvinnor väljer så traditionellt. Varför inte jobba långsiktigt på att minska segregeringen på arbetsmarknaden? Om den består kommer löneskillnaderna tillbaka.

Trots kritiken anser LO och flera LO-förbund att det är bra att FI tar upp löneklyftan. Och i frågan om industrins löneökningar ska vara styrande för alla andra står LO:s kvinnodominerade förbund nära FI.

– Situationen har blivit orimlig, säger Malin Ackholt. Relativa löneförflyttningar är inte möjliga.

 

Läs också:

”Högre kvinnolöner borde vara en valfråga”

Mårten Martos Nilsson
08-725 52 13

Kommentera den här artikeln

  • burmakompis

    Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är INTE den största jämlikhetsfrågan. Den frågan ligger på ett mentalt plan. När det var turbulens kring de fyra stora bankernas VD-löner, visade det sej, att Annika Falkengren, vår enda storbankschef, var den enda av dem som var sårbar och inte brydde sej om några hundra tusenlappar till för att det skulle bli för mycket bråk. När några M-ministrar hade struntat i TV-licenserna, tvingades 2 kvinnor bort från sina poster, men den allt annat än rare Tobias Billström var oantastlig. Det är rena mystiken.