Det är ingen underdrift att säga att Sekos strejk inom tågtrafiken i Skåne är mycket viktig för oss alla.
Det handlar om så mycket mer än lön och OB-ersättning. Det handlar om att sätta stopp för en orimlig försämring av personalens anställningsvillkor.
Och det handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha.
I min byrålåda därhemma har jag ett urklipp från 2007. Rubriken är ”Det går inte att bedriva värdig vård för så lite pengar”.
Artikeln handlar om en företeelse fjärran från tågens turlistor och tågvärdars anställningsvillkor. Den handlar om vård i livets slutskede på Byle gård norr om Stockholm.
Min mamma hade några år tidigare gått bort, inskriven på Byle gård. Anläggningen drevs då fortfarande i landstingets regi och vården var fantastisk. Jag är än i dag tacksam för den omsorg och värdiga avslutning som personalen på Byle gård lyckades ge.
När artikeln skrevs hade dock driften privatiserats, några år efter min mammas död. Ett privat vårdföretag hade tagit över efter att ha vunnit en upphandling genom att lägga det lägsta budet.
Då artikeln skrevs, ett år efter privatiseringen, har redan häften av läkarna hunnit säga upp sig i protest mot de omfattande neddragningarna.
De döende och svårt sjuka som vårdades i hemmen men som var knutna till verksamheten på Byle gård fick enligt artikeln efter privatiseringen ibland träffa 15–20 olika sjuksköterskor under en och samma vecka.
Orsaken var att sjuksköterskor sagts upp och att verksamheten nu sköttes med inhyrda timvikarier.
På frågan om det privata företag som tagit över verkligen har dragit ned så mycket som läkarna på Byle gård gjorde gällande svarade företagets vd:
– Vi har anpassat oss till verkligheten. Om man vill ha uppdraget är det det som gäller.
Och just det är vad det handlar om.
Trots den stora skillnaden i verksamhetsområde är det exakt vad som händer nu när även tågtrafiken i Skåne monteras ned för att skänka företagen uppdrag och vinster.
Veolia vann upphandlingen av tågtrafiken med ett bud som redan vid anbudstillfället låg orimligt lågt mot bakgrund av att det tidigare verksamhetsansvariga företaget, trots en större budget, inte lyckats sköta tågtrafiken.
Veolia försöker nu stappla fram med en nödtorftigt gångbar tågtrafik genom att säga upp fast anställda och erbjuda dem deltids- och timanställningar.
Det vi därmed skapar är sämre förhållanden för de anställda och ett sämre samhälle att leva i och rubriken på den här artikeln kunde gott vara ”Det går inte att bedriva rimlig tågtrafik för så lite pengar”.
Det måste bli ett slut på de ansvarslösa privatiseringar och upphandlingar som ivrigt backas upp av Konkurrensverkets jurister och som försämrar för både anställda, kunder, patienter och tågresenärer.
Det är inte företagens vd:ar som enväldigt ska avgöra vilket samhälle vi vill skapa. Det är vi alla som dagligen använder oss av samhällets tjänster.
När lagstiftare och politiker aktivt undergräver invånarnas önskan om bästa alternativ och i stället hänvisar dem till det lägsta budets tyranni måste politiker, även bland de rödgröna, genomföra en tydlig och skarp förändring innan samhällets grundfunktioner helt förtvinar på mammons altare.
Sker ingen genomgripande förändring efter de rödgrönas förmodade valseger i höst är den politiska arenan farligt nära att inkompetensförklara sig själv, något som endast öppnar för populistiska och farliga kantringar i kommande val.
Sekos strejk förtjänar därför allt stöd.
