Krimi på fyra olika vis

Fyra grenar på det stora krimiträdet. Fyra olika sätt att skriva krimi. Ja, fyra olika användningssätt för det som kallas deckare eller kriminalroman.

SteinarBragi_1410Islänningen Steinar Bragi har t o m skrivit sig utanför krimin. Åtminstone nästan. Bragis nya roman, Höglandet (Natur & Kultur; övers. Inge Knutsson), byggs upp med krimigenrens stämning, spänning och ledtråd på ledtråd.

Som om – den mest kände isländske krimiförfattaren – Arnaldur Indriðasons beskrivningar av Islands natur vrids och vrängs till naturgotik. Alternativt att nu slår naturen tillbaka mot den isländska finans- och pengahybrisen.

Finanskrisen har drabbat Island. Fyra vänner, två män och två kvinnor, reser på utflykt till, i och genom Höglandets ur-natur. Dimma, de kör vilse, GPS-en fungerar inte, bilen går sönder och de måste övernatta hos ett gammalt par som verkar lika märkliga som huset de bor i.

Naturalistiskt, surrealistiskt, psykologiskt och realistiskt, allt på samma gång. Hur – eller om? – det slutar skulle jag inte kunna redogöra för ens om jag ville.

EdwardBunker_1410Amerikanen Edward Bunker introduceras – först nu och det var på tiden – i Sverige med sin självbiografiska pojk- och gangsterroman Pojkpokerblues (Lindelöws; övers Einar Heckscher) från 1981.

Huvudpersonen – Alex Hammond – är hans alter ego. Bunker hamnade på fängelseön San Quentin som 17-åring och vid författardebuten i 40-årsåldern rånade han fortfarande banker och langade knark.

Här skildras hur allt började. Alex Hammond, 11 år, åker in på – och rymmer från – den ena anstalten efter den andra. Mamma försvann och pappa kan inte ta hand om sonen. Alex/Edward växer snabbt upp till en allt mer våldsam gangster.

Pojkpokerblues (med den betydligt bättre originaltiteln Little Boy Blue) är en – i ordets definitiva betydelse – verklig kriminalroman. Obehaglig och viktig, just verklig.

En föregångare – t o m grundsten – till många efterföljande romaner där de kriminella står i fokus istället för poliserna. Som Jens Lapidus gangsterromankvartett om Stockholms undre värld. Lapidus har förresten skrivit förordet till den Edward Bunker-roman – fängelseskildringen Djurfabriken – som kommer på svenska i vår.

AnnaLihammer_1410Anna Lihammer är historisk arkeolog (vilken betyder att hon inte gräver i marken utan i tiden). Medan mörkret faller (Historiska Media) heter Lihammers historiska krimidebut – eller kanske t o m historiska arkeologkrimi.

Året är 1934.

Allt detta (och ännu lite mer) ville hon få plats med: steriliseringslagen och experimenten med människor, judehat och nazism, homosexualitet, fri kärlek, könsroller och klasskillnader. Dessutom är de bägge poliserna, kommissarien Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson, intressanta personligheter som kräver utrymme.

Det blir – tyvärr – alldeles för mycket. Ämnena – var och en av dem hade ju kunnat lägga grunden för en (kriminal)roman – tränger ut varann. Deckargåtan – en forskare hittas mördad på Anatomiska institutionen i Uppsala – hamnar vid sidan om.

Det är synd. Nu har Medan mörkret faller blivit mer intressant än spännande. Som en upptakt – en skiss – till nästa roman i serien. Den kommer jag att kasta mig över men jag hoppas att Lihammer då lyckas hushålla mer med de historiska ingredienserna och får ett bättre flöde i kriminalberättandet.

Kaaberbol&Friis_1410För danskorna Lene Kaaberbøl & Agnete Friis kommer budskapet först. Det vågar jag fastslå: de bestämmer – allra först – vad de vill ha sagt med sin krimi och väljer – sedan – ett ämne och en intrig som passar för att förmedla budskapet.

I De oönskade (Albert Bonniers; övers: Margareta Järnebrand) – den andra krimin i serien om Röda kors-sjuksköterskan Nina Borg i Köpenhamn – kan budskapet beskrivas så här: verkligheten kontra fördomar, lögner och rena dumheter, ur vilka rasism och islamofobi uppstår.

Det handlar om de olika Europa. Ja, de olika EU: fattigdom utanför Danmark och privilegierade danska liv.

Kaaberbøl & Friis låter oss följa med två romska bröder från Ungern till Danmark. Den äldre håller mot alla odds (= de fördomar mot och det förtryck av romer som aldrig verkar avta i Ungern) på att studera till advokat. Verkligheten tvingar honom att avbryta studierna. Den yngre har råkat göra en upptäckt – på ett nedlagt militärsjukhus – som han får för sig skulle kunna rädda mamman och syskonen undan fattigdomen.

Som kontrast och motpol sätts ett annat – danskt – liv: en pensionerad, före detta hög kommuntjänsteman med hustru, bosatta i ett villaområde utanför Köpenhamn. Nu håller en moské på att uppföras i området…

Lägg till ungerska och danska poliser, både säkerhets- och andra.

Bengt Eriksson

Arbetet Kultur

Kommentera den här artikeln