Amlohliten»Jag mötte en arbetsplats med djupt rotad machokultur, där jag och andra kvinnor blev rejält prövade,« skrev Sofia ­Amloh i ­förra veckans Arbetet. Hon är förtroendevald i IF Metall Sörmland – och beskriver hur spelutrymmet i ­facket är mycket mindre för henne än för männen. Texten blev mycket spridd och diskuterad i sociala medier. 

Vi frågade några fackligt aktiva: Känner du igen beskrivningen?

 

tonkafrodlundTonka Frodlund, 51, arbetsplatsombud för Unionen på vällingfabriken Ceres i Skåne

– Ja, har man inte lite skinn på näsan blir man förbisedd som kvinna. Jag var 25 år när jag gick med – och då kallade de mig ”lilla flickan” och undrade hur min tid skulle räcka till facket.

Och framtiden?

– Jag tror att det blir bättre. Tjejerna är trötta på det här, men de som engagerar sig måste ­fortfarande vara starka och tuffa.

 

elinfalkdalElin Falkdal, 34, gruppstyrelse­ledamot på monteringen, Volvo ­lastvagnar i Umeå

– Nej, inte på min arbetsplats. Jag har aldrig känt mig annorlunda behandlad för att jag är kvinna. De ville ha en tjej till gruppstyrelsen när jag började engagera mig fackligt.

Och framtiden?

– Det är klart att det är svårare för kvinnor på vissa ställen – men jag tror det blir bättre och bättre. Vi är ju ganska upplysta i dag.

 

ullalindqvistUlla Lindqvist, 59, ombudsman på LO, tidigare LO:s vice ordförande

– Ja, från den dagen jag började på Alfa Laval och gick runt med en lista för att vi tjejer också skulle få en dusch …. Som ombudsman i Metall kunde jag få höra ”finns det ingen riktig ombudsman här?”. Och som biträdande avtalssekreterare blev jag ofta ifrågasatt, förhandlingar är en väldigt mansdominerad värld.

Och framtiden?

– Jag läste Sofia Amloh och tänkte att det var tråkigt att tjejer fortfarande upp­lever det här. Men så kände jag hopp! Vi måste få dem att känna att det inte är deras fel. Vi får jobba med strukturer, sätta mål – och varför inte könskvoter

 

malinskoglundMalin Skoglund, 30, orga­nise­rare på Kommunal, tidigare för­troende­vald i Handels

– Absolut. Ojämställdheten slog mig i ansiktet när jag kom ut i arbetslivet, och när jag började engagera mig fackligt så märktes strukturerna ännu mer. Man kan räkna taltiden, och visst är det anmärkningsvärt att så många män finns på de höga posterna i Kommunal.

Och framtiden?

– Man måste ha hopp om den! Det finns många unga som vill ha förändring och har börjat nätverka, och jag märker redan en skillnad mot när jag började för fem år sedan. Men jag tror att det behövs kvotering, det finns extremt mycket att göra för valberedningarna.

 

andersferbeAnders Ferbe, 59 år, ord­förande IF Metall

– Javisst, Sofia Amloh pekar på flera problem som många tjejer möter. Det känner jag igen från diskussioner med andra kvinnor i förbundet.

Och framtiden?

– Man är alltid otålig som ledare – men det rör på sig åt rätt håll. Vårt sätt att lyfta kvinnorna till ett rimligt inflytande är förbundets mål att de ska sitta på 30 procent av alla ledande poster (även om andelen kvinnor i förbundet är mindre). Vi gör riktade insatser till valberedning­arna och kollar jämställdheten i alla våra analyser.

 

emmalindqvistangmanEmma Lindqvist Ångman, 37, ombudsman i Handels

– Näe, jag upplevde inte att jag var motarbetad som förtroendevald på Clas Ohlson. Varken när jag var 25 år och startade klubben eller senare på avdelningsnivå eller i förbundet, och inte när jag suttit i bolagsstyrelsen heller. Om någon kanske har försökt att motarbeta mig så förstod jag väl inte det …

Framtiden då?

– Det är viktigt att inte tappa bort jämställdheten. En fråga att driva är att föräldralediga inte ska halka efter.

 

lenathompsonLena Thompson, 38, suppleant i verkstadsklubben på ­Scania i Södertälje före sin barnledighet

– Absolut! Jag trodde att de som engagerar sig i facket hade grund­läggande värderingar om människors lika värde …. men det finns en stor och inflytelserik grupp gubbar som är riktiga bakåtsträvare. Jag har sett tendensen hos min egen klubbstyrelse att manövrera ut starka, unga kvinnor. De gör det på ett fult sätt, med frågor som ”klarar du verkligen det här, du som har barn?”.

Och framtiden?

– Jag tror att det kan bli bra. Det är ett generationsskifte på gång, även mentalt.