Regeringen har inte lyssnat på fackets kritik mot förslaget till korttidsarbete utan vill fortfarande att det statliga stödet ska betala för en tredjedel av minskningen av arbetstid och att det inte ska finnas några subventioner till utbildning. Och för dem med höga inkomster vill regeringen begränsa stödet.

– Det är i grunden samma förslag som tidigare, säger Peter Österberg, kansliråd på finansdepartementet.

I går ställde sig regeringen bakom ett förslag till en ny lag om korttidsarbete och idag överlämnades det till lagrådet.

LO hade invändningar mot förslaget som varit ute på remiss. Facket vill att statens insats ska vara större och den ska kopplas till taket i a-kassan, att det ska finnas pengar till utbildning för dem som går på korttidsarbete och att arbetsgivarna inte ska ha några kostnader alls för korttidsarbetet.

Förslaget som nu lämnas till lagrådet gäller för dem som har månadsinkomster upp till 40 000 kronor. För inkomstdelar som är högre ska inget statligt stöd finnas.

Tanken bakom korttidsarbetet är att företag ska kunna minska de anställdas arbetstid och lön istället för att säga upp. Korttidsarbete ska bara kunna tas till i extrema ekonomiska situationer, det ska handla om en synnerligen djup lågkonjunktur samtidigt som stödet inte får hindra önskvärd strukturomvandling. Stödet ska kunna ges under 12 månader med en möjlighet att förlänga lika lång tid. En förutsättning för att systemet ska kunna användas är att det finns avtal mellan fack och arbetsgivare om korttidsarbete.

Regeringen vill ha tre nivåer, där arbetstiden minskar 20, 40 eller 60 procent. Om arbetstiden minskar med 20 procent blir lönen till den anställde 88 procent – av de 8 procentenheter, som betalningen ligger över arbetstiden, vill regeringen att staten ska stå för 7 procent och företaget för 1 procent. Minskningen av arbetstid betalas då med 12 procent av den anställde, 1 procent av företaget och 7 procent av staten – och det är de här 7 procenten som motsvarar en tredjedel av hela minskningen.

Om arbetstiden sänks med 40 procent sänks lönen till 84 procent. Och då står den anställde för 16 procent, staten 13 procent och arbetsgivaren 11 procent. Om arbetstiden sänks med 40 procent blir lönen 80 procent och då blir kostnaden för minskningen lika fördelad. Anställd, staten och arbetsgivaren bekostar vardera 20 procent av tidsminskningen.

Förslaget som nu går till lagrådet innebär att det inte ska vara några krav på utbildning för att få det statliga stödet. Inte heller tänker regeringen att staten ska ge något stöd åt utbildning av anställda som går på korttidsarbete.

Korttidsarbetets sänka lön kan ha betydelse för trygghetssystemen. Regeringen vill att tiden i korttidsarbete ska vara överhoppningsbar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Om korttidsarbetet sänker den sjukpenninggrundande inkomsten ska den höjas igen när korttidsarbetet är avslutat.

Förslaget innehåller inga ändringar av livränta, statlig lönegaranti, allmän pension, sjuklön samt sjuk- och aktivitetsersättning till följd av korttidsarbete.