Facklig debattör mot rasism

Integration del 6. Alla kan göra något. Så heter LO:s gigantiska bildningsprojekt mot främlingsfientlighet ute på arbetsplatserna. Men det räcker inte för Ewa Glimhed. Hon vill göra mer.

Ewa Glimhed är ordförande för Kommunals sektion 4 och LO-sektionen i Malmö. Hon är också en av LO:s 22 nyutbildade debattörer mot rasism.

Den veckolånga utbildningen med många skickliga föreläsare från bland annat den antirasistiska stiftelsen Expo har gett henne en nytändning, berättar hon.

– Utbildningen gav mig styrka och påminde mig om varför jag en gång började jobba fackligt och har gjort det i 32 år. Den fick mig att känna orättvisorna ända in i hjärteroten. Tillåter vi att man ger sig på någon av oss så ger man sig på oss alla.

Flera fackliga möten är inbokade. Snart ska hon ut och inspirera andra förtroendevalda att få igång diskussionen om främlingsfientlighet. Hon ska också hjälpa till med internutbildningen av 6 000 handledare som kommer att rullas igång om någon vecka. På sikt ska samtliga 150 000 förtroendevalda utbildas i konsten att säga ifrån.

Valresultatet 2010 blev en kalldusch för LO. Stödet för Sverigedemokraterna (SD) var större hos LO-medlemmarna än hos övriga väljare. Byggnads gjorde en egen undersökning som visade att stödet för partiet hos medlemmarna var drygt tio procent, nästan dubbelt så högt som hos väljarkåren i sin helhet.

Ewa Glimhed tror att facket tagit för givet att medlemmar och förtroendevalda kan sin värdegrund som vilar på allas lika värde, rättvisa, jämlikhet, solidaritet och demokrati.

– Utvecklingen visar att det kanske inte är så. Och då behöver vi gå tillbaka till våra rötter. Vi måste vara vaksamma mot våra egna fördomar. Vi måste våga titta på vad vi har i våra egna ryggsäckar.

SD:s framgång blev något av en vändpunkt för LO-förbunden. När förbunden i början av förra året vände sig till LO och ville dra igång ett långsiktigt arbete mot främlingsfientligheten på arbetsplatserna tog organisationen ett av de snabbast fattade besluten på mycket länge.

– När SD kom in i riksdagen kände alla att vi inte kunde sitta med armarna i kors. I februari förra året började vi diskutera frågan, i maj tog LO beslut om mångmiljonprojektet, och i december var vi igång.

Ewa Glimhed tycker att främlingsfientliga krafter använder exakt samma argument mot invandrare som borgerligheten använde mot arbetarklassen på 1950-talet.

– Man hävdade då att arbetarklassens barn inte kunde lära sig någonting bland annat på grund av trångboddheten. Det är i princip samma argumentation som man använder i dag, skillnaden är att man gör det till en etnisk fråga i stället för en klassfråga.

Att ge enkla lösningar på komplicerade frågor är något som främlingsfientliga organisationer har gemensamt, tycker hon. Ofta vet vi att det inte är så enkelt, men vi har svårt att hitta ett bra sätt att bemöta deras argument. Exempelvis när flyktingar sätts mot pensionärer, eller när statistik används för att hitta samband mellan brottslighet och hudfärg.

– Det är alltid väldigt enkelt att peka ut syndabockar. Men mitt uppdrag som debattör är inte att rabbla upp en massa siffror eller procentsatser hit och dit, utan att få människor att tänka på vad som kan vara syftet med att sätta pensionärer mot flyktingar och förklara att detta inte är lösningen, att man inte vinner någonting genom att sätta grupp mot grupp.

För Ewa Glimhed handlar främlingsfientligheten i grund och botten om den klassiska motsättningen mellan arbete och kapital, om vem som ska få fördela ”arbetets frukter”, det vill säga vinsterna.

– Var än orättvisan visar sig så ska vi kunna vara där på ett eller annat sätt och sluta upp kring den arbetskamrat som blir utsatt. Det är varje förtroendevalds skyldighet att motverka varje form av diskriminering oavsett vad det handlar om.