Teorin bakom hjärnsläppet Hallandsåsen
I veckan bröt borrarna äntligen igenom Hallandsåsen. Champagne hör knappast dagen till, däremot kan vi än en gång konstatera att den liberala teorin om den ekonomiska människan inte stämmer.
Homo Economicus, den ekonomiska människan, är en liberal teori som bygger på att människan alltid agerar utifrån sin egen ekonomiska vinning.
En människa som får all relevant information inför ett val kommer enligt teorin alltid att välja det som ger henne själv maximal nytta.
Den här teorin kan ställas mot en mer kollektiv världsbild, där människan också väger in vad som ger störst nytta för alla.
Men Hallandsåsen är ett bevis för något helt annat. Den visar på en ologisk kraft hos människan som fullständigt går på tvärs både mot Homo Economicus och mot en kollektiv nytta.
Denna ologiska kraft kallas förlust-aversion, det vill säga rädslan för att förlora eller göra någ0t fel.
Människan blir helt enkelt i pressade situationer så rädd för att förlora det hon fått eller det hon kan få att hon helt tappar förmågan att fatta några rationella ekonomiska beslut över huvud taget, vare sig för kollektivet eller för sig själva.
Som i fallet Hallandsåsen, alltså.
En som länge studerat detta fenomen är Richard Wahlund, professor i ekonomisk psykologi på Handelshögskolan i Stockholm.
Han brukar ta exempel från bankvärlden. Lite då och då avslöjas banktjänstemän som spekulerat bort några miljarder för sin bank. Ofta har de inte tjänat ett öre på det själva.
Psykologin bakom är att de med nya riskabla affärer försöker dölja de första misslyckandena. Det mest rationella, det beslut som Homo Economicus skulle ha fattat, är att i stället erkänna de första misstagen.
Det skulle kanske resultera i omplacering men inte fängelse, det vill säga en reprimand men inte en total katastrof. Att erkänna skulle alltså vara det mest rationellt valet för såväl individen som för kollektivet eftersom det skulle ha förorsakat banken minst förluster.
Men i stället växer skulderna, banken går i värsta fall i konkurs och den alltmer panikslagne banktjänstemannen blir tids nog satt bakom lås och bom.
Samma rädsla har styrt borrmaskinerna genom Hallandsåsen.
De ekonomiska kalkylerna har för länge sedan havererat. Den ekonomiska nyttan av projektet har för länge sedan sjunkit under noll och de ekonomiska förlusterna blir större ju längre tid det misslyckade projektet fortsätter. Trots denna vetskap har bygget fortsatt år efter år efter år.
”När vi nu har investerat så mycket pengar kan vi ju inte bara sluta”, verkar den allmänna meningen bland beslutsfattarna ha varit, trots att det ekonomiskt mest rationella beslutet just skulle ha varit att ta förlusterna och skrota hela projektet för länge sedan.
Därmed får vi nog finna oss i att Hallandsåsen kommer att gå till historien mer som en ekonomisk teori om hjärnsläpp hos beslutsfattare än som en nyttig järnväg.
