Linda Pettersson Lind tänker på de som inte fick vård i tid.

– Man gick till jobbet och hade åtta patienter. Efter en timme var det fyra patienter kvar. Efter tre timmar hade alla förutom en dött. Och så fylldes det på med sju patienter innan man gick hem, utan att veta hur många som skulle leva till morgondagen. 

Under pandemin jobbade hon på en hälsocentral. Numera axlar hon rollen som Kommunals sektionsordförande på Region Gävleborg. 

”Lever med viruset fortfarande”

När hon läste i tidningen i morse, att det var fem år sedan det första covidfallet upptäcktes i Sverige, fick hon den där känslan ”att det känns som att det var igår samtidigt som det känns som jättelänge sedan”. 

– Sedan lever vi med viruset i dag fortfarande, det tror jag vi alla behöver påminna oss om så att det inte glöms bort. Sjukhusen rapporterar nästan varje dag att någon med covid ligger inlagd. 

Hennes företrädare som sektionsordförande, Anki Larsson, sa 2020 till Arbetet att hon tror att covid kommer ha effekter på vårdpersonalen på lång sikt. Att hon då kunde notera situationer som tydde på posttraumatisk stress bland medlemmar, som att de inte kunde gå in i vissa sjukhussalar på grund av det de varit med om där. 

Psykisk ohälsa och trötthet

Men i dag tycker både Anki Larsson och Linda Pettersson Lind att det är svårt att urskilja pandemieffekterna bland dagens problem som bemanningsbrist, hög arbetsbelastning, bristen på återhämtning. 

– Det är klart att det finns restprodukter av covid-19, till exempel märker vi att psykisk ohälsa bland medlemmarna har ökat, men pandemin kan vara en av många faktorer till att det ökar, säger Linda Pettersson Lind. 

Hon märker framför allt av en utbredd trötthet. 

– Om vi hade haft tillräckligt med personal inom vården tror jag axlarna hade varit nere efter pandemin. Men den fortsatta höga arbetsbelastningen tär på människor, säger Linda Pettersson Lind. 

Det som arbetsplatserna tampas med nu, enligt henne, är ”hyrbolagen som snor åt sig folk”, den åldrande befolkningen som medför många multisjuka patienter och de nya bestämmelserna om 11 timmars sammanhängande dygnsvila. 

”2000-talets stora sjukdom”

Hon tror att vården har förändrats i grunden av pandemin. 

– Vi ser ju det här som 2000-talets stora sjukdom. Vi kan inte gå tillbaka till gamla vanor. Jag tror inte att vården har gått tillbaka till det läget man var innan. Och det tror jag att man kommer att göra igen heller.

Hur känns det nu när du tänker tillbaka på pandemin?

– Jag tänker på patienterna som gick bort och att det har varit tungt för personalen. Men samtidigt känner jag att gemenskapen och samarbetet växte. Att vi verkligen ställde upp för varandra, säger Linda Pettersson Lind.