Om ett par månader har det gått ett år sedan IF Metall inledde sin strejk mot Tesla för att få dem att teckna kollektivavtal.

Flera fackförbund har slutit upp bakom IF Metall och lagt sympatiåtgärder. Bland annat har fackförbundet Transport lagt en blockad och vägrar lasta av eller lossa Teslabilar i svenska hamnar. Fackförbundet Elektrikerna har också lagt en blockad mot att reparera eller utföra service på Teslas laddstationer. 

Debatt om sympatiåtgärder

Med detta har debatten kring fackförbundens rätt att vidta sympatiåtgärder återigen blossat upp.

Bland annat menar arbetsgivarorganisationen Almega i en debattartikel i DN att rätten att vidta sympatiåtgärder skapar problem eftersom de riskerar att drabba företag som tecknat kollektivavtal och därmed värnar den svenska modellen.

Arbetsgivarorganisationen kräver därför att rätten till sympatiåtgärder begränsas eftersom dagens regler ”riskerar att minska viljan att teckna kollektivavtal och utgör därmed ett hot mot den svenska modellen”. 

Då riskerar svenska modellen att dö

Faktum är att verkligheten är tvärtom. Utan sympatiåtgärder skulle den svenska modellen riskera att dö. Blir Almegas förslag verklighet skulle det vara fritt fram för arbetsgivare med lägre organisationsgrad att strunta i att teckna kollektivavtal. Företag, som Tesla, kan då ohotat vägra kollektivavtal och strunta i den svenska modellen. 

Men om Almega är så upprörda över dagens regler, torde ju frågan om vem som har makten över dessa regler vara relevant. Som Almega påpekade framgår det av medbestämmandelagen att rätten till sympatiåtgärder, som är till stöd för lovliga stridsåtgärder, inte har någon begränsning enligt lag.

Men i samma lag framgår det klart och tydligt att det i ett kollektivavtal får föreskrivas en mer långtgående fredsplikt än så. 

Politiker ska inte lägga sig i

Så vilka är det som utformar dessa regler som enligt dessa arbetsgivare utgör ett hot mot den svenska modellen? Jo, arbetsgivarna själva tillsammans med fackförbunden. Det är ju det som är själva kärnan i den svenska modellen.

Alltså att fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna i Sverige har kommit överens om att själva reglera hur arbetsmarknaden och dess konflikter ska regleras.

Det är inte upp till politikerna att lägga sig i. Därmed är det fritt fram för arbetsgivarna att komma till förhandlingsbordet för att förhandla om fackföreningarnas rätt att vidta sympatiåtgärder.

Så nej Almega, att arbetare visar solidaritet med varandra i kampen för kollektivavtal och drägliga villkor har aldrig varit ett hot mot den svenska modellen. Arbetsgivarorganisationer som efterfrågar klåfingriga politiska inskränkningar av strejkrätten är däremot det.