”Det viktigaste nu är att överge överskottsmålen i budgeten och börja satsa.”

Nej, det där var inget Magdalena Andersson tog upp i sitt Almedalen-tal.

Det var vad Svenskt Näringslivs Sven-Olov Daunfeldt sa i en intervju med Svenska Dagbladet tidigare i veckan.

Arbetsgivarorganisationens chefsekonom vill att staten lånar upp pengar för att få i gång tillväxten. Det behövs rejäla satsningar på vägarna, järnvägarna och energiförsörjningen. Och det kan inte vara ­storleken på statsskulden eller andra bokföringsmål som avgör hur stora investeringar som kan göras.

Samhället går före budgetteknik

Samma resonemang syns när Daniel Lind i industrifackförbundens produktivitetskommission skriver debattartikel i Dagens Nyheter. Han lanserar sex punkter för hur Sverige ska kunna nå full sysselsättning igen. Det är en angelägen appell för ökad jämlikhet och en stark välfärdsstat där samhälleliga behov måste gå före budgetteknik.

Någonstans ekar ändå det där i Magdalena Anderssons tal till publiken i Visby.

När hon lanserar ett program för att bygga en ny samhällsgemenskap så är det tydligt att en socialdemokrati som vill tas på allvar inte kan se offentliga underskott och en hög statsskuld som det stora hotet mot samhällsmodellen.

Hur ska man annars tolka löften om att avskaffa marknadsskolan, bortbyggd trångboddhet, att alla barn ska se sina föräldrar gå till jobbet? Att unga killar på glid ska punktmarkeras, att klimatmålen ska nås? Att människor som behöver a-kassan, sjukförsäkringen och pensionen inte ska bli fattiga?

”Svenska flaggan ska vaja på varje torg”

Under dagen har Magdalena Andersson gjort en stor sak av att hon vill att den svenska flaggan ska hissas på varje torg och att ”det ska betyda något”.

Vad betyder flaggan i dag? Vad väcker den för känslor? Samhällsgemenskap? Är den en symbol för att vi håller ihop?

Det är uppenbart att politiskt motiverade privatiseringar av våra gemensamma institutioner, skenande ojämlikhet, förslumningen på arbetsmarknaden och reformer där kriminella har gjort välfärden till sin viktigaste inkomstkälla har förändrat Sverige – och svenskarna.

Lika klart är det att den institutionaliserade massarbetslöshet som gör att folk inte kan göra sin plikt och de söndertrasade skyddsnät som gör att folk inte kan kräva sin rätt effektivt har förändrat hur vi ser på sammanhållning och tillåt.

Kommer att kosta

Då har vi inte ens nämnt en integrationspolitik som dömer människor till fattigdom och utanförskap.

Dessutom har vi att hantera ett mer existentiellt hot i form av en klimatkatastrof som fötts fram av vårt ekonomiska system.

När Magdalena Andersson tar sikte på att lösa det här vet att hon att riktiga lösningar kommer kosta pengar.

Och vill hon att vi ska kunna lita på vad hon säger så måste hon visa att det inte är storleken på statsskulden som sätter ramarna för ambitionsnivån.