LO:s nya ordförande Johan Lindholm: ”LO gav bort anställningstryggheten”

I mitten av 1990-talet stod Johan Lindholm i en lerig grop på en byggarbetsplats utanför Södertälje när telefonen ringde. En ombudsman kallad Pajen på Byggnads Stockholmsavdelning ville övertala honom att gå några fackliga kurser.

Runt 30 år senare sitter han i ett luftkonditionerat konferensrum på LO:s kongress. Ett dygn har gått sedan han valdes till ny ordförande för LO.

– Det känns otroligt bra, och jag känner ett väldig stöd, en enorm kraft. Om man använder den på rätt sätt kan det nog bli riktigt bra det här.  

Han fick frågan om att ta uppdraget mindre än ett dygn innan han valdes, efter att den tänkta ordförandekandidaten plötsligt hoppat av. 

Han hade visserligen kandiderat till ordförandeposten fyra år tidigare och nämnts i spekulationerna, men säger att det kom oväntat. Ändå tvekade han inte.

– Jag tror verkligen att det går att göra skillnad och förändra, annars hade jag inte klivit på det här. 

Fortsätter att vara bråkig

Johan Lindholm kommer från posten som ordförande för Byggnads och har beskrivits som bråkig, frispråkig och stridbar. Det kommer han att fortsätta vara även i sin nya roll.

– Ja, jag tror ju inte på att förändra mig som person. Jag är den jag är, säger han. 

Själv ser han sig dock mer som engagerad än bråkig eller radikal.  

– När medlemmarna talar om för oss vad de vill, som nu på kongressen, är det inte svårt för mig att driva den linjen.

– Om det innebär konfrontation eller att man uppfattas som radikal för att man tar ställning, ja då är det väl så. 

En fråga där trycket från LO-förbundens medlemmar är stort är kravet på arbetstidsförkortning. Diskussionerna på LO-kongressen var heta om huruvida facket skulle kräva ändrad lagstiftning, eller försöka förhandla fram förändring. 

– Vi driver frågan i första hand avtalsvägen, men historiskt har det visat sig att när det börjar hända saker och vi börjar få saker på plats så vaknar politikerna till. På så sätt kanske det kan gå lite snabbare än vad det brukar, säger Johan Lindholm. 

Han lyfter arbetstidsfrågan som den kanske viktigaste för LO och honom under de kommande åren. Det kan vara den fråga facket behöver för att skapa tryck i samhällsdebatten, och kunna vända trenden med minskande medlemsantal. 

– Det är en fråga som många tycker är jätteviktig och som jag tror kan öka fackets relevans. De som valt att stå utanför facket, och de som redan är medlemmar, kan se att: Fan, det går att göra skillnad! 

Fackets medlemmar ska vara som fotbollssupportrar

Att öka medlemsantalet är en fråga om överlevnad, och den fråga Johan Lindholm säger att han ska ha lyckats med till nästa kongress. Det är en fråga om facklig styrka och nödvändigt inför framtiden. 

– Det ska vara självklart att vara med i facket och lika självklart är att vi som förtroendevalda och medlemmar finns där och gör jobbet ute på arbetsplatserna. 

Ungefär samma sak har många tidigare LO-ordföranden också sagt. Trots det har LO-förbunden tappat sammanlagt 86 000 medlemmar de senaste tio åren och andelen arbetare som var med i facket var rekordlåga 59 procent vid senaste mätningen 2022. 

Johan Lindholm säger att det är känslan som saknas, och han gör liknelsen med fotbollsfans som brinner för sitt lag. 

– De betalar medlemsavgift till klubben, går på matcher, hejar och är glada. 

Fackliga medlemmar betalar kanske mer per månad än vad fotbollsfansen gör per år till sina klubbar. Ändå vet många inte riktigt vad de betalar för. 

– Man måste ju känna sig som ett fan av sin fackförening. Förstå varför man är med och betalar en avgift. Den känslan måste infinna sig och den måste vi skapa. 

Och hur skapar ni den?

– Genom att ligga nära och bygga engagemang underifrån. Nu är vi för långt ifrån. Allting rinner ner här uppifrån, och så har det varit länge. 

– Vi syns inte, och våra medlemmar syns inte heller som bärare av sin fackförening. 

Förutom engagemang och vilja ute på arbetsplatserna krävs en fråga som arbetstidsförkortning för att visa att facket kan påverka och förändra. Det är också en fråga som kan ena LO över förbundsgränserna. Alla vill ha kortare arbetstid, även om de ser olika vägar dit. 

Men det finns också frågor där förbunden inte är eniga. Och där Johan Lindholm inte alltid stått på samma sida som majoriteten i LO. 

”Vi hade kunnat få dealen om omställning ändå”

Den mest framträdande på senare år, har gällt Las-överenskommelsen. Byggnads med Johan Lindholm i spetsen reserverade sig mot att LO skrev under uppgörelsen där huvuddragen var att arbetsgivarna fick göra fler undantag från turordningen vid uppsägningar och arbetstagarna fick bättre möjligheter till omställning. 

Tycker du fortfarande att det var fel att LO skrev på?

– Alltså, jag tycker ju att anställningstryggheten som vi gav bort, det var inte bra. 

Johan Lindholm tror att arbetsgivarna kunde ha gått med på förbättrad omställning ändå. Det är viktigt även för dem i tider av snabb teknikutveckling och grön omställning, säger han.  

– Vi hade kunnat hitta den här överenskommelsen, den här dealen i alla fall. 

Än så länge har bara fem av de 13 LO-förbunden anslutit sig till det nya huvudavtalet. 

Det nya omställningsstudiestödet har inte heller fungerat då väntetiderna varit extremt långa hos CSN.  Staten har inte tagit sitt ansvar i uppgörelsen, enligt Johan Lindholm, som säger att frågan om huvudavtalet och omställningen kommer att vara levande även framöver inom LO. 

– Det är ingen kontrovers, det ligger som det ligger. Och det sista vi behöver nu är bråk inom familjen. Utan nu får vi kroka arm och se till att vi löser mycket av det här, säger han.

Det har också gnisslat inom LO inför flera avtalsrörelser. Industrimärket som innebär löneökningarna inom industrin gäller som norm för alla på arbetsmarknaden, har ifrågasatts. Inte minst av Byggnads och de andra fyra LO-förbunden som samverkar i 6F.

– Jag skulle inte vilja säga att jag har varit så kritisk mot lönenormeringen. Jag har sagt att i den snabba takt som saker händer och sker, måste man utveckla saker och diskutera vad som är bäst. Om det sedan slutar med att normeringen ser ut precis som den gör idag, så fine. 

Han hoppas dock att LO-förbunden lyckas samlas i en gemensam samordning inför nästa års avtalsrörelse. 

– Det är otroligt viktigt att vi lyckas göra bra avtalsrörelser. Att vi, en avtalsrörelse i taget, flyttar fram positionerna. 

I den kommande avtalsrörelsen ska han jobba sida vid sida med LO:s nyvalde avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. De två har stått på olika sidor i en rad viktiga frågor när Veli-Pekka Säikkälä ledde förhandlingarna för IF Metall. 

Nu sitter de båda i LO:s ledning.

– För mig är det dynamik! Jag och Pekka har aldrig varit osams. Vi har träffats i slutna rum och i olika sammanhang och det finns inget groll mellan oss på något sätt. 

– Vi har, eller har haft, lite olika syn på saker kanske, eller lite olika ingångar, men vi har alla möjligheter i världen att visa världen att vi kan göra något bra av det här. 

”Går politikerna inte fackens ärenden, har de en motståndare”

Ytterligare en fråga där Johan Lindholm stuckit ut var när han efter riksdagsvalet 2022 sa att Byggnads skulle föra samtal med Sverigedemokraterna i en artikel i Expressen. 

Enligt honom själv var det dock ett missförstånd. 

– Det jag har sagt, och säger igen, är att när något påverkar Byggnads medlemmar och framgent LO:s medlemmar då agerar jag. Kommer politikerna med tokigheter som försämrar våra medlemmars villkor då åker jag till riksdagen alla dagar i veckan. 

För att samtala? Även med Sverigedemokraterna?

– Ja. Vi ska fronta alla politiker som inte förstår att går man inte svenska fackföreningsrörelsens, eller LO:s medlemmarnas ärenden. Ja, då har man en motståndare. 

Att föra samtal för att samarbeta med Sverigedemokraterna är dock inte, och har aldrig varit aktuellt, säger han. 

Inte heller att bredda den facklig-politiska samverkan vänster ut till Vänsterpartiet. 

– Nej, vi samverkar med Socialdemokraterna. Men det är väl att ljuga att säga att våra frågor inte kommer fram hos Vänsterpartiet också. Och kanske snabbare ibland.

När Johan Lindholm nu tagit över ordförandeklubban i LO har han precis fyllt 60 år. Han säger skrattande att han aldrig känt sig i bättre form. Men det troliga är ändå att han bara kommer att sitta en mandatperiod på det han själv kallar ”det finaste uppdrag en arbetargrabb kan få”. 

Efter decennier av fackligt arbete, först som lagbas på bygget, sedan på Byggnads Stockholmsavdelning och som förbundsordförande har han slutligen nått toppen i LO.

Några timmar efter att han valdes i lördags på kongressen ringde hans telefon. En röst han inte kände igen eftersom han inte hört den på närmare 30 år sade:

– Hörru du, du kommer kanske inte ihåg mig, men det är Pajen. Det var inte helt fel av mig att rycka hammaren ur i handen på dig. Det gick ju rätt bra!