Helena gick sönder efter 14 år av mobbning på jobbet: ”En levande mardröm”

Helena Angvik har ofta svårt att äta, sova och andas. Enteral dysmotilitet, Subglottisk stenos och Sjögrens syndrom är några av de fysiska diagnoserna hon lider av.   

– Det var som att kroppen gick sönder av att själen gick sönder. Min läkare sa nyligen till mig: Helena, din kropp är väldigt, väldigt ledsen.  

De kroppsliga besvären har kommit ett efter annat de senaste åren. Sedan 2019 får hon livränta vilket föregicks av sjukersättning. Skälen: Akut stressreaktion som följdes av utmattningssyndrom med posttraumatiskt stressyndrom. 

Orsak: Mobbning på jobbet.   

Passade inte in

Allt började när hon bytte jobb för längesedan nu, i början på 00-talet. Efter att ha jobbat som sjuksköterska i nästan tio år vidareutbildade hon sig till skolsköterska och hamnade på elevhälsan i en medelstor stad i Sverige.  

Helena Angvik kände direkt att hon inte passade in i den homogena gruppen av skolsköterskor. Hon brann för sitt uppdrag. Men trots att det ingår i yrkesrollen att man ska värna om den psykosociala miljön, upplevde hon att det bara gällde på pappret.  

– Jag upplevde det som att det var en outtalad regel att man bara gjorde hälsokontroller, resten av tiden höll man dörren stängd. Jag förvandlades tidigt till mina kollegors dåliga samvete tror jag, säger hon.

”Levande mardröm”

Helena Angvik upplevde att en chef var drivande i mobbningen som pågick år efter år, och exemplen är många. Hon tilldelades flest elever på minst antal timmar, och flest skolor på minst antal tid. Hon blev utesluten ur arbetsgrupper. Blev inte upplyst om när möten skulle äga rum. Utbildningar som kollegor fick delta i på arbetstid fick hon gå på ledig tid. När hon drabbades av plötslig hörselnedsättning gick ett rykte om att hon var psykiskt sjuk. När hon vädrade sina åsikter blev hon nedtystad. 

– Det är väldigt obehagligt att tänka på så här i efterhand. Det var en levande mardröm, säger Helena Angvik.  

Ändå stannade hon kvar på arbetsplatsen i över 14 år. Då en stor del av arbetet skedde ute i skolorna behövde hon inte träffa de andra skolsköterskorna och chefen allt för ofta. 

– Egentligen skulle jag ha sagt upp mig efter en månad. Jag var kvar på grund av mitt höga rättspatos och omsorgen om eleverna och det förstörde ju mig. Jag blundade för problemen då jag trivdes bra bland lärarna, eleverna och föräldrarna. 

Ledde till häxjakt

Situationen eskalerade 2013 i samband med att Helena Angvik anmälde sig själv för en avvikelse. Hon hade gett en elev en dos vaccin för mycket och ansåg att det fanns brister i hur man skötte vaccineringen på skolorna.  

Det som hände efter det beskriver Helena Angvik som en häxjakt. Chefen anmälde henne till Ivo på vaga grunder och granskade hennes journalanteckningar – som ett led i mobbningen, upplevde hon. Helena Angvik blev till en början avstängd från jobbet, men efter påtryckningar av Vårdförbundet blev hon arbetsbefriad.

– Allt det här knäckte mig totalt för jag är väldigt noggrann. Det var surrealistiskt. Jag hade faktiskt tankar på att ta mitt liv, säger Helena Angvik.  

Hon tvingades även gå bredvid en kollega för att lära sig ”ett nytt arbetssätt”, vilket blev droppen.  

– Sättet hon jobbade på stämde inte alls överens med min etik och moral och en dag var det som att jag gick in i en vägg.  

Avvikelserapporteringen är viktig när man jobbar systematisk med patientsäkerhet, berättar Carita Fallström, förbundsjurist på Vårdförbundet. Poängen är att man ska utreda rapporten och genomföra förebyggande åtgärder för att det inte ska hända igen.  

– Man ska vara väldigt positiv till att medarbetare avvikelse-rapporterar för då tar de sitt ansvar för att göra verksamheten bättre. Pekar man finger och utser syndabockar vågar ingen rapportera till slut, säger hon.  

Vägrade godta utredning

Helena Angvik blev sjukskriven och sa upp sig. Hon lämnade in en lista med 60 referenser till Ivo och ärendet avslutades. Hon fick tips om Arbets- och miljömedicin som gör utredningar av arbetsskador och frågade sin läkare på vårdcentralen om en remiss dit.  

– Min läkare visste inte ens om att de fanns, vilket är ganska skrämmande.  

Arbets- och miljömedicin kom fram till att hon utsatts för kränkande särbehandling. Arbetsgivaren, kommunen hon jobbade för, vägrade att acceptera utredningen med motiveringen att de inte blivit hörda, trots att de avböjt att delta. De krävde att Företagshälsovården skulle göra ytterligare en utredning.  

– Då var jag helt under isen och kände att jag egentligen inte orkade gå igenom det. Men jag förstod att jag var tvungen, annars skulle det avgöras ovanför mitt huvud. 

Fick en ursäkt

Även Företagshälsovården kom fram till att hon utsatts för kränkande särbehandling och till slut fick hon en skriftlig ursäkt från kommunens utbildningsdirektör. 

Försäkringskassan godkände hennes diagnos som arbetsskada till följd av kränkande särbehandling och orimlig arbetsbörda. Sedan dess får hon livränta.  

– Att få en erkänd arbetsskada var en form av upprättelse. Det har varit min räddning.  

Forskaren: Du riskerar livet

Helena Angvik är långt ifrån ensam. Runt 200 000 anställda utsätts för mobbning på jobbet i Sverige. Ett bevis på att det inte görs tillräckligt för att motverka problemet, enligt Michael Rosander. Han är professor i psykologi vid Linköpings universitet, och har forskat mycket på just mobbning på arbetsplatser. Enligt honom finns det mycket förebyggande arbete att göra på arbetsplatser.  

– Det viktigaste är att ha en bra, tydlig och välfungerande organisation. Det är även viktigt att man tar upp problematiken och att det finns med som en naturlig del i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Att man vet hur man ska hantera om det uppstår mobbning och vart medarbetare ska vända sig.  

Samtidigt poängterar han att man inte ska ta upp enstaka mobbningsfall i någon form av allmänt forum, då det kan förvärra situationen för den som utsätts.

Depressioner, ångest, utbrändhet och hög risk för att stötas ut från arbetslivet. Konsekvenserna av mobbning på arbetsplatsen är tydliga – och farliga, berättar Michael Rosander. Vart 20:e självmord i Sverige hänger ihop med arbetsrelaterad mobbning, visar en rapport från Arbetsmiljöverket. Fast mörkertalet befaras vara stort.  

– Får man inte hjälp någonstans så är det bästa rådet: spring bort från det där, för du riskerar livet. Det är den krassa verkligheten.  

”Fråntagits min yrkesstolthet”

Även Helena Angvik betonar att det är bättre ”att fly än illa fäkta” om man är utsatt. För henne har familjen och vännerna spelat en avgörande roll under åren då mobbningen pågick.  

– Hade jag inte haft dem hade jag varit död i dag, det vet jag. De fick mig att förstå att det inte är mig det är fel på. Det är jag oerhört tacksam för.  

Samtidigt gör mobbningen sig fortfarande dagligen påmind.  

– Jag har fråntagits min yrkesstolthet. Det är en sorg varje dag att jag inte jobbar som sjuksköterska. Sedan försöker jag göra skillnad ändå.  

Helena Angvik var med om flera tragiska händelser under åren då hon fortfarande jobbade. Bland annat förlorade hon ett barn i femte månaden och sin mamma i ALS.  

– Jag har haft många olyckor i mitt liv. Men mobbningen har tagit väldigt hårt – för att det är ett bevis på människans djävulskap. 

Lyssna på podden Arbetet Krim