KOMMENTAR. Norrtälje kommun ska bli först i Sverige med att folkomrösta om offentlig konst. Det är ett av löftena i kommunens eget Tidöavtal, Norrtäljeöverenskommelsen, som nu genomförs. 

Man hade såklart kunnat tro att påbudet kommer från Sverigedemokraterna, men det är liberalen Nicklas Salmin, ordförande Kultur- och fritidsnämnden, som brinner för detta.

I Norrtelje Tidning skriver han, tillsammans med styrets kulturpolitiker, att man är stolta över att vara ”pionjärer i detta avseende för svenska kommuner, kanske till och med de första i hela EU”. Man säger sig vilja ”balansera kulturelitens traditionella inflytande med en mer inkluderande approach”.

När Salmin intervjuas av samma tidning kallar han det hela ”ett startskott för att få in folkviljan som en parameter i uppförandet av ny offentlig konst i kommunen”.

Det låter såklart hedervärt, även om just termen ”folkvilja”, ett ord som betyder absolut ingenting, i samband med ”offentlig konst” är försvinnande likt att språka på Sverigedemokratiska. 

Själva utredningen av projektet känns som en fem sidor lång gestaltning av en expertis som kliar sig i huvudet inför det pedagogiska uppdraget att förklara för ett barn vad som var rimligt på önskelistan.

Utreda folkomröstningar

Den stackars kulturförvaltningen i Norrtälje som givits uppdraget att utreda genomförandet av folkomröstningarna skriver att det absolut är föredömligt att vilja engagera Norrtäljeborna i konstinköpen. Så även att demokrati givetvis är viktigt och bra.

Sedan följer en rad problemformuleringar om verklighetsförankringen. Hur ska själva genomförandet se ut? Hur lokala ska omröstningarna vara? 

Sedan har vi det klarast lysande problemet: att folkomröstningar kostar pengar. I det här fallet ska man alltså, varje gång, betala minst två konstnärer för ritningar till minst två verk utvalda av en sorts lokal idoljury. 

Här måste man alltså bygga en helt ny digital plattform för kommunala folkomröstningar. Där man i nuläget inte ens riktigt vet hur nära sagda folkvilja man vill komma. 

Ska Norrtäljeborna även rösta om utsmyckningar i kommunens kranstätorter eller bör de omröstningarna vara ännu mer lokala? Ingen vet.

Pengar tas ur kulturbudgeten

Det kommer alltså kosta pengar. De pengarna kommer tas ur kulturbudgeten.

Vilket leder till minskade pengar till just kultur. Utredningen slår fast att när det kommer till inköp av mindre verk så kan kostnaderna bli så pass stora att det inte kommer köpas in något verk alls.

Allt detta för att motverka obalansen mellan Norrtäljes folkvilja och dess kulturelit – i en kommun med 65 000 invånare.

Slutligen kommer dessa folkomröstningar ändå bara vara rådgivande. Alltså ett svindyrt och skattefinansierat slag i luften man kan strunta i om det inte passar.

När kommunen testade att på liknande sätt rösta fram det offentliga konstverket ”Hamnars hjärta” 2022 medverkade 1 procent av Norrtäljeborna. Skulle det ske oftare än då och då är farhågan att den siffran blir ännu lägre.

Mobb av sverigedemokrater

Vi talar alltså om en fråga där så få röstar att i slutänden kan enskilda lokala konstnärer med en hyfsat halvstor bekantskapskrets – eller varför inte en mobb av rasande sverigedemokrater som normalt knappt kunnat få ihop ett sjumannalag i korpfotboll – påverka urvalet av konst i Norrtälje.

På sikt urholkar den här sortens projekt demokratin snarare än att de förankrar den. 

”Man kan ju inte vara dogmatisk, men tanken är att så fort det handlar om kommunala pengar ska man tänka på en omröstning”, säger Salmin till Norrtelje tidning. En man som uppenbarligen inte nöjer sig med den omröstning som sker vart fjärde år.

Chockhöjde sina löner

Högerpolitiker tenderar att gilla stora ord betydligt mer än de älskar kulturpolitik med substans. Men mest av allt hyser de en märklig förtjusning när det kommer till att spendera skattemedel på precis allt utom kärnverksamhet.

Just Norrtäljestyret gjorde sig till rikskändisar direkt efter valet genom att chockhöja sina löner mitt i en inledd nationell finanskris.

Och nu vill man alltså, som Stockholms fattigaste kommun, bli pilot för ett projekt som inte tycks ha annat än – i absolut bästa fall – ett mycket kostsamt symbolvärde.

Processen är igenom kulturnämnden och klubbas på nästa kommunstyrelsemöte.

”Demokrati kostar, det måste få kosta. Det är en farhåga, men det är inte säkert att det blir så”, säger pionjärliberalen Nicklas Salmin vars definition av ”demokrati” gissningsvis inte innehåller mer praktisk substans än att hålla tummarna och ordet ”valfrihet”.

Vore det inte för att hela landet just nu styrs av samma tomma vansinnesfilosofi skulle man skratta åt det.