Jonas Malmborgs nyligen utkomna bok ”Den stora kreditfesten” (Albert Bonniers förlag) handlar om Klarna, ett företag grundat i idén att skapa möjligheter för köpsvaga konsumenter att, snabbt och enkelt, införskaffa saker de egentligen inte har råd med och kanske heller inte behöver. 

Devisen ”köp nu, betala senare” gör ont, både för en hårt ansatt privatekonomi och blödande miljö.  Förr eller senare måste någon betala. 

Klarna, startat 2005, är numera ett internationellt företag med 5 000 anställda i 45 länder. De tre grundarna – vilka Malmborg tyvärr inte fått tillfälle att intervjua – har gått skilda vägar. 

En av dem, Niklas Adalberth, är kanske mest känd för uttalandet att Klarnas bästa kund är den som inte betalar sina fakturor – vilket innebär att företaget kan lägga på straffavgifter. 

I ”Den stora kreditfesten” läser vi att 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden. Drygt 4 000 av dem har hamnat där genom obetalade köp via Klarna.

I Malmborgs bok framstår inte Adalberth som överdrivet cynisk, tvärtom. Snarare verkar han skör och sökande. Han funderar över livets mening och söker sig till Baravara, kursgården i Dalarna som erbjuder terapi och meditation till näringslivstoppar och kändisar. 

På kursgårdens hemsida beskrivs vikten av att upptäcka ”en känsla av kärlek och respekt för sig själv”, insikter som ”gör det möjligt att möta världen omkring sig med större förståelse”. Medkänsla ”skapar ringar på vattnet och i en tid som denna, då vår planet befinner sig i kris, är detta viktigare än någonsin.”

Kanske bidrar insikterna från Baravara till att Adalberth 2016 grundar stiftelsen Norrsken för att två år senare lämna Klarna. 

Dagens Industri skriver 2019 att Norrsken vill bidra till att göra världen bättre och ägnar sig åt ”miljö- och klimatfrågor, men också svält och fattigdom eller hållbar konsumtion och samhällsbyggnad.”

Samma år sponsrar flygbolaget SAS stiftelsens så kallade Impact Week, vilket är anmärkningsvärt, men vi vill tro att det handlar om barnsjukdomar – kanske ungdomligt oförstånd – och lyssnar istället på Adalberths sommarprat från 2020. 

Där beskrivs Norrsken som en välgörenhetsstiftelse, ett ordval som återanvänts i media och som för tankarna till ideell verksamhet och 90-konton. 

Betalningssystem, skuldfällor och överkonsumtion har alltså bytts mot försök att bekämpa världsfattigdomen, rädda klimatet och allmän altruism. 

Samtidigt läser vi, återigen i Dagens Industri, att bland annat SEB och Nordea investerat i Norrsken. Det låter onekligen som affärer mycket långt från ideell verksamhet. 

Vi går in på Norrskens hemsida. Där möts den nyfikne av fläkt och flärd, fest och rave. Bildsekvenser med ett snabbt snurrande jordklot, en korv, en ko, sopberg, industrier som spyr ut rök, rader av plockade kycklingar, skogsbränder, en man som talar inför vad som kan antas vara FN, allt i en loop, om och om igen. 

Från Norrskens hemsida

Hemsidan är svårnavigerad, men bland fragmentarisk information, collage, siffror och citat läser vi att Norrsken bekänner sig till ”radikal transparens” och bland annat hjälper entreprenörer i Afrika. 

Stiftelsen gör endast hållbara investeringar, vad nu det innebär, och fokus tycks ligga på tech-bolag. 

Ett företag ”frigör mänsklig potential”, men det är oklart vad den potentialen består i. Lika oklart är hur alla dessa investeringar rent konkret ska göra världen till en bättre plats. 

Från Norrsken foundations hemsida

Vi mejlar Norrsken, ber dem berätta mer om sin affärsmodell och sina försök att rädda världen. Svaret kommer snabbt: genom så kallade acceleratorprogram och riskkapitalfonder har stiftelsen investerat i bolag med exempelvis ”klimatkoppling”, skriver stiftelsens företrädare. 

När vi ställer frågor om resultat och mätbarhet hänvisas vi tillbaka till hemsidans alla citat, stapeldiagram och siffror – fortfarande lika fragmentariskt, lika svårtytt. 

Allt vi förstår är att Norrsken verkar göra ungefär samma investeringar som alla andra riskkapitalbolag som förstått att ”hållbarhet” för tillfället säljer, som överkonsumerar begrepp som transparens, gröna fonder och ansvarsfulla investeringar. 

Mänskligheten står inför en klimatkatastrof där ekosystem kommer att kollapsa, där extremväder kommer att orsaka svält, massflykt, krig och död. Atmosfärens koldioxidnivåer ökar och vi lever alla på kredit. 

En uppmaning till alla förment altruistiska näringslivstoppar: kanske är det läge att försöka förändra, på riktigt?