”När svensk skola är som bäst är den fantastisk!” Så inleder Liberalerna sitt försök att slå blå dunster i ögonen på väljarna.

Det är ett övermaga påstående från Johan Pehrson och Lotta Edholm. Under åtta år hade vi en major som skolminister. Jan Björklund hette han.

Hans debattstil präglades av populism, innehöll ofta sakfel och förakt mot skolforskning.

Jan Björklund genomförde en lång rad reformer som lärare och elever fortfarande lider av. Den första raden blir, inte minst med detta i åtanke, en riktig luftpastej från liberalerna.

Mer administration och splittrande lönesättning

Svensk skola var ansågs vara framgångsrik innan nämnde Björklund tog över rodret. Den skolan kallade han för ”flumskola” och han skulle minsann införa sina idéer för att skapa ordning och reda.

Liberalerna skulle skapa en ”kunskapsskola”.

Björklunds reformer drog åt tumskruvarna på alla som var verksamma inom skolan. Eleverna skulle ha fler prov och betygsättas från årskurs fyra.

Fler nationella prov infördes även i lägre årskurser. Lärarnas arbetsbördor ökades ytterligare.

Systemet med förstelärare var godtyckligt och splittrade lärarkåren. Lärarna ålades att lägga massor av tid på dokumentation. Det betygssystem som infördes bidrog till att elever blev utslagna.

Sönderslagen skola

Kommunaliseringen av skolan som genomdrevs av Göran Persson bidrog till segregationen, liksom de moderata reformerna om skolpeng och det fria skolvalet. 

Till detta tillkom privatiseringen som gjorde skolan till en marknad där företagens främsta drivkraft enligt aktiebolagslagen är att producera vinster.

Liberalerna avslutar presentationen av sin politik med: ”Staten ska både kunna styra och fördela resurser så att likvärdigheten ökar. Med staten som huvudman och högre lönenivå kan läraryrkets status och autonomi stärkas”. 

Hur går det ihop med privat marknadsskola och all den nedrustning som nu råder i kommunerna?

  • Hans Skagerlind
    pensionerad lärare yrkesverksam i 40 år