Kring nyårshelgen drog extremkylan in över Arjeplogs kommun i Norrbottens län. I flera dagar var det kallare än 40 minusgrader. I byn Björklund blev det till och med minus 51,7.

På vissa håll pausades sophämtningen och postutdelningen. Bilar gick sönder. Många stannade hemma från jobbet av förklarliga skäl.  

Men det gjorde inte Sture Burman, som är linjemontör på Vattenfall Services Nordic.  

Hans arbete går ut på att bygga och underhålla elnät. När det blir strömavbrott är det Sture Burman och hans arbetslag som ser till så att hushållen i hans distrikt får el igen.  

Linjemontör jobbar i extrem kyla.
Linjemontören Sture Burman och hans kolleger fick jobba ute flera timmar i extrem kyla.

Över 43 minus

Runt nyårshelgen och efterföljande dagarna hade Sture Burman beredskap. När han blev utkallad den första kvällen kröp termometern ner under 43 minusgrader. 

– Det var lite kallt om nästippen, säger han lite skämtsamt till Sekotidningen när vi når honom för en telefonintervju.

Den kvällen fick hans arbetslag mannas upp med två extra personer för att de skulle kunna jobba i kylan.  

– Det var ju lite extremt och besvärligt. I skift gick vi och värmde oss i bilen.

En frusen arbetsmaskin.
Sture Burman är van vid arbeta i 20–30 minusgrader. Men nu var det betydligt kallare.

Pälsmössa och renskinn

För att hålla sig varm utomhus bar Sture Burman en pälsmössa och flera lager med kläder. Arbetslaget gjorde upp en lägereld och hade med sig renskinn och liggunderlag för att ha på marken. De satt på dessa när de fixade med kablar och annat.  

– Ibland måste man också vara barhänt. Jobbet kräver lite finlir och pill med händerna.

Arbetet tog flera timmar, och blev klart efter midnatt. Det var kämpigt, medger Sture Burman, som är mer van att under vintern arbeta i 20–30 minusgrader. 

– Men någon måste ju få i gång strömmen igen. Husen fryser sönder fort när det är kallt, säger Sture. 

Termometern i en bil.
Sture Burman är van vid arbeta i 20–30 minusgrader. Men nu var det betydligt kallare.

Jobbade hela natten

Dagen efter var det dags igen. En högspänningskabel hade gått sönder i Laisvall, som gjorde att två hushåll var utan ström. Arbetet tog nio timmar att slutföra och Sture och hans kollega blev inte klara förrän vid sjutiden på morgonen.   

– Jag hade druckit och ätit dåligt. Den natten frös jag lite mer.

Även denna gång hade de bilen på tomgång för att kunna värma sig.  

– När värmen kom tillbaka i fötter och händer blev det sådan där molande värk. Det kan göra fruktansvärt ont.  

Artikeln är tidigare publicerad i Sekotidningen som tillsammans med Arbetet och sex andra titlar ingår i LO Mediehus.