Carl-Oskar Bohlins tal är brösttoner utan bas
Lotta Ilona Häyrynen har förkovrat sig i ministern för civilt försvars förmåga att uttrycka sig i spionprosa på det sociala mediet X.
KOMMENTAR. Några dagar före årets Folk och Försvar-konferens i Sälen twittrade Carl-Oskar Bohlin om hur han satt och lade “sista handen” vid sitt tal.
Han hoppades talet skulle få spridning, “innehållet är viktigt och det är allvarstid.”
Här måste man föreställa sig hur Bohlin suger på fjäderspetsen och doppar pennan i bläckhornet.
Och som talet fick spridning. Allvarstid är lika med krigstid fick vi veta och barnen började gråta på Tiktok.
Finlands krigsattaché konstaterade å sin sida alldeles lagom kallt och finskt att den där typen av retorik inte behövs i landet med längst gräns mot ryssen.
Men är det något Carl-Oskar Bohlin är så är det retoriker. Vår minister för civilt försvar brukar beskrivas som vältalig, vilket faktiskt är att ta i i underkant om en person som skriver som Wagner komponerar och bara är ett “ehuru” ifrån att matcha den tonala bombasmen man annars bara brukar hitta på diskussionsforum som drivs av NMR.
Bohlin utnyttjar X till max
Sedan Elon Musk tog över Twitter och döpte om det sociala mediet till X har alla som köpt en blå verifieringsplupp fått 25 000 tecken per inlägg att spendera på att utveckla sina tankar. Bohlin utnyttjar inte sällan detta till max.
Här delas “söndagsreflektioner” och lästips då Bohlin i egenskap av person “i ledande ställning” tycker att det vore “befrämjande” om han delade med sig av sådant han “läser och rekommenderar”.
Under 2023 har Carl-Oskar Bohlin bland annat läst Stefan Zweig, Martin Kragh, Magnus Ranstorp och titlar av typen “Krigsterrorbrandens putinistiska gryning”.
I somras kritiserade han Extinction Rebellions färgattacker på museum med orden “Det så kallade politiska buskapet [sic!] är bara en tunn fernissa för att försöka ge moralisk legitimitet åt oförsvarlig vandalism”. Stilistisk A-game.
Önskar man metaforer levererar Bohlin. Om Amnestys spridande av Ulf Kristerssons förmodade felsägning om Israel-Hamas-konflikten under ett möte i Göteborg i höstas deklarerar ministern:
“Från att först ha ägnat sig åt aktiv vilseledning och ställt sig farligt nära de verkliga desiformatörerna försöker man kliva ur askan, men kliver raskt vidare in i elden och drar istället en lans för sabotörerna.”
En bild som heter duga. Parul Sharma, Amnestys ordförande, i lågor med medeltida vapen. Det hela är “en biljett till avgrunden”. Sharma lägger lansen åt sidan och blir i Bohlins gestaltning tågvärd till helvetet.
Har Bohlin författarambitioner?
Om Bohlin har författarambitioner efter ministerkarriären bekräftar han detta i tre inlägg från Ukraina i juni:
“Vi befinner oss på en hemlig plats där soldater tränas för kriget. Sveriges försvarsminister Pål Jonson och jag är på plats i Ukraina. Det här är min berättelse, del 1 av 3. Temperaturen i sandgropen vi klivit ner i närmar sig 30 grader. De ukrainska knotten är stora som småflugor och förekommer i en frekvens som får en svensk hjortronmyr att kännas lika myggfri som en vinterdag. Männen framför oss håller varsin kalasjnikov i händerna.”
Håll i hatten, Hamilton.
Ibland ägnar sig Bohlin åt längre stämningsskildringar, som när han i oktober reflekterar över sitt första år som minister under rubriken “We will stay the course”.
“Tisdag den 18 oktober 2022. En röd mapp möter mig på morgonen och rubriken på försättsbladet lyder ‘Dag 0’.”
Den 7 500 tecken långa och allvarsamma spionromanprosan avslutas med en lika allvarsam porträttbild på Bohlin.
Det är uppfriskande med en minister som inte bara skriver sina egna tal utan som också är som han ser ut – som en man med faiblesse för Preussen, Raubtier eller båda.
Huruvida det är betryggande eller inte är en annan fråga. Personligen kan jag tycka att det finns en viss skillnad mellan bombasm och beredskap.
Ministern med kortaste CV:t
När orden dessutom levereras av ministern med Regeringskansliets absolut kortaste CV (teckenstorlek 18, en halv sida) är det svårt att komma ifrån känslan att det kompenseras för något.
Möjligen för bristen på politik.
Ulf Kristerssons och Carl-Oskar Bohlins utspel på Folk och Försvar var nära nog uteslutande riktade mot medborgarnas individuella beredskap eller brist där av. Regeringens egna insatser matchar inte direkt tonen.
För visst är det allvarsläge och visst kan en viss personlighetstyp lockas till utbroderade och rent cineastiska formuleringar när närområdet brinner, men säger man A för att förankra läget får man också säga B för framtidstron.
B i det här fallet skulle kunna vara en värnskatt för att rusta upp svenska järnvägar och sjukvården, till exempel. Två civila beredskapsåtgärder som skulle rusta Sverige i både krig och fred.
Ministern för civilt försvar verkar dock tro att gåspennan är mäktigare än både svärd och grundläggande infrastruktur.
Inte ens Wagner skulle köpa en sådan strategi – det är nämligen brösttoner utan bas.