KOMMENTAR. I podcasten Hundåren intervjuar artisten Tomas Andersson Wij kulturpersonligheter om deras mödosamma år innan de vann sina framgångar.

Bland annat låter komikern Jonatan Unge berätta om hur han hoppade av lärarhögskolan, stod med en kvarts miljon i CSN-lån utan examen och fick återkommande besök av Kronofogden.

Efteråt satt han i en bemanningskarusell och slutade upp i kundtjänsten på Tallink.

Det var skit, helt enkelt. Eller Lena Andersson, vår Augustprisade författare, som bodde i en ”rymlig etta” i innerstan och åt, skrev och sov i en och samma kammare tills hon var fyrtio. 

Efteråt flyttade hon till en lägenhet i sin barndoms betonglandskap, Tensta, där hon bor än idag.

I takt med lågkonjunkturens utbredning lamslås kulturvärlden och dess kulturpersonligheter. Det är knappast en hemlighet att public service säljs ut till kommersiella kanaler och de som varit systemet trogna blir berövade på sin kosing. 

Sponsrade samarbeten

Så låt de sponsrade samarbetena komma – och tjäna pengar! Kändisar, influencers eller kulturutövare.

Vem vill vara fattig idealist när man kan bli rik på sponsorer? Det är frestande att säga att de sålt sin själ till djävulen, eller ännu värre: till marknadsavdelningarna.

Artisten Little Jinder skriver på Expressens kultursida att hon blivit kontorsarbetare och har utsikt mot ”gråa Hammarby sjöstad”. Svenneliv, som hon uttrycker det. 

Bara för ett par år sen tvingades hon att tacka ja till ett längre, sponsrat reklamsamarbete med H&M. Men hon hoppade av efter första dagen. “Jag behövde deg”, deklarerade hon medan hon vände tillbaka kappan för vinden. 

Hon klarade inte av att inte förorena sina ideal mot kommersialismen och bli en vandrande reklampelare, säger hon och räknar upp andra smärtsamma samarbeten. Bland annat ett inslag för V75 under parollen “Jinders Travhörna”. 

Hon verkar i alla fall vara obefläckad från Foodoras rabattkoder.

Oacceptabelt att erkänna sig fattig

I dessa sammanhang verkar det ha blivit oacceptabelt att erkänna sig vara lite fattig. Att käka nudlar i slutet av månaden eller leva på gröt.

Inte förrän man badar i fakturerade vinster från ett enminutsklipp på Instagram kan man gråta ut och berätta om hur den ekonomiskt motiga tiden gjorde en till en moraliskt starkare person.

En sådan är just Foodorasamarbetande podd-mastodonten Edvin Törnblom som i en intervju i Expressen berättade om hur han lånade pengar från sina föräldrar till hyran bara året innan.

Stråkkvarttens sorgfulla melodi ljuder till denna ekonomiska kollaps. 

Klipp till: han har nu pengar (miljoner) och har unnat sig en Prada-väska. Lyckan har materialiserat sig och hyran är förhoppningsvis betald. 

Produktplacerande kändisar

Lågkonjunkturen, eller ”this economy” som Jinder skrev, har gjort kulturarbetare till produktplacerande kändisar.

Därtill besvikna idealister till Joakim von Ankor. Von Ankor som trots allt bara vill leva på sitt hantverk. En vacker dag tar de ett riktigt brödjobb när degen, eller värdigheten, tagit slut.

När Törnblom gycklade loss i TV4:s Nyårskarameller genom att framföra ett glittrande auto-tuneat shownummer av Whitney Houstons I Have Nothing (but millions?) fanns bland andra Idol-programledaren Amie Bramme Sey i nyårskavalkaden. 

Jag minns henne som en mysig personlighet och jordnära krönikör i Aftonbladet. 

Väl inne på Bramme Seys Instagram är det första jag möts av ett sponsrat inlägg för en hårfön.