Julen – en fest för den traditionella kärnfamiljen. Högtiden som firas i åminnelse av Jesu födelse är ett examenstillfälle för normföljare. Fungerande äktenskap, flera generationer under samma tak, ett komplicerat schema med transporter, mat och mys. Och glada barn.

I framtiden kommer det att bli färre snälla barn som väntar på sina klappar. Färre stygga barn också. En demografisk midvinternatt hotar julen.

De svenska födelsetalen har kraschat. Antalet födda barn per kvinna har inte varit så här lågt sedan 1970.

Den summerade fruktsamheten, alltså summan av det genomsnittliga antalet födda barn per kvinna under en viss tidsperiod, har fallit till 1,5. För att behålla en stabil befolkningsnivå över tid behöver det födas 2,1 unge per kvinna.

Det är kris i befolkningsfrågan.

Otrygghet hotar fruktsamheten

Att skaffa barn är en enorm investering i tid, pengar och uppmärksamhet. För att ta steget vill de flesta ha en partner, ordnad ekonomi och en långsiktig lösning för boendet.

Fler barn än ett eller två kräver större resurser. Enligt forskning från Stockholms universitet har män med tre eller fyra barn högre inkomst än män med ett eller två barn.

Giggjobb, bostadsbrist och fallande reallöner är konkreta hot mot fruktsamheten.

Det finns massor av anledningar till att inte vilja skaffa barn. Enligt viss forskning förvärrar det klimatkrisen att sätta nytt liv till världen.

Man kan ifrågasätta om det är moraliskt rätt att föda barn i en värld präglad av krig och osäkerhet. Den som vill leva ett Sex and the city-liv gör rätt i att avstå ungar.

Men vad kan göras för dem som vill skaffa barn och fler barn men som avstår på grund av stress kring jobb, bostad och pengar? Politiken kan spela stor roll.

Men just nu är frågan död, trots att fallet i nativitet hotar att bli ett betydande samhällsproblem. En orsak är att varken den kulturradikala vänstern eller den nyliberala högern betraktar färre barn som ett problem.

Vänstern misstänker heterosexuella

Den kulturradikala vänstern misstänker den heterosexuella familjen för att i första hand vara en plats för patriarkalt förtryck.

Att äktenskapet fortsätter att finnas är mest en unken konvention och en följd av kvinnors brist på möjligheter.

Att skaffa och leva med barn på egen hand är inget problem, enligt detta synsätt. Men fler singelhushåll leder till färre ungar, då det är tufft att vara själv och ansvara för barn.

För den nyliberala högern är barn blott en dyr hobby bland andra. Det allmänna ska följaktligen inte subventionerna detta tidsfördriv, lika lite som spela golf eller att bygga upp ett eget mikrobryggeri för öltillverkning.

Att ett ständigt återkommande nyliberalt förslag är att kraftigt försämra föräldraförsäkringen är därför följdriktigt.

Det behövs en politik för familjen

Argumenten mot att göra förökningen till en politisk fråga igen håller inte.

Fler barn är ett uttryck för det gemensamma goda och därför är det rimligt att en större andel av kostnaden bärs gemensamt och inte bara av föräldrarna. Politiken bör förbättra de ekonomiska villkoren.

Höj barnbidragen, förkorta arbetstiden för föräldrar och bygg bostäder för barnfamiljer. Familjeveckan var en bra reform som borde återupplivas.

Minskad materiell stress gör det enklare att hålla ihop relationer och underlättar för fler att skaffa sitt första barn och sen det antal de vill ha.

Just nu är det vinter och alla pressas alla av en kostnadskris som politiken inte gör mycket åt. Men det kommer en vår och vänstern bör ta chansen att formulera en politik för familjen.

Att vända fruktsamhetskurvan uppåt innebär ett bättre samhälle för alla och jular med fler barn.