Ett misstag kan kosta dig hela din försörjning om du är arbetssökande. Och ibland behövs inte ens ett misstag. Berättelserna om dem som hamnat ”mellan stolarna” är många. Men när det kommer till hur det ska förhindras blir det tystare. 

Bättre samverkan. Tydligare information. Det brukar framhållas som lösningarna. Men sjuka har trillat mellan stolarna i minst 15 år, och fallen fortsätter. 

En cancersjuk som inte har råd med medicin

Att en cancersjuk inte har råd med medicin för att han inte förstod hur många jobb han förväntades söka året innan han blev sjuk. Det är inte en situation någon önskat.  

Eller att en myndighet anser att du är för frisk för att vara sjuk, och en annan myndighet att du är för sjuk för att söka jobb. Resultatet blir en särskild kod i systemet, och en förlorad rätt till både sjuk- och föräldrapenning. 

Arbetet har granskat hur lätt den som är arbetslös kan förlora sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, som är nyckeln till att kunna få ersättningar från socialförsäkringarna. Att hitta drabbade var lätt. Att förstå reglerna svårare, men att hitta ansvaret, vem som gör fel, svårast. 

För sanningen är att i många fall har ingen gjort fel. Det har bara blivit fel. Det är förordningar som styr både hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Förordningar som regeringen skrivit för respektive myndighet.  

Reglerna kan ses som hårda

Arbetsförmedlingens förordningar anger när någon ska varnas och stängas av från ersättning om de missköter sitt jobbsökande. Reglerna kan ses som hårda, men är tydliga och begripliga: För att få ersättning som arbetssökande måste du söka jobb, ta jobb du erbjuds, komma på möten och göra vad som krävs för att förbättra dina chanser att få jobb.  

Om du missköter detta varnas du först och stängs sedan av från ersättning. Du straffas i det system du befinner dig i. Ibland hårt, men ändå logiskt. 

Försäkringskassans förordningar styr hur SGI ska fastställas. Grundregeln är att den som arbetar har rätt till socialförsäkringssystemet.  

I vissa undantagsfall kan SGI:n skyddas även om du inte har jobb. Även detta styrs av förordningar och dessa är mycket exakta, särskilt om du befinner dig i ett arbetsmarknadspolitiskt program.  

 ”Det finns inget bedömningsutrymme i denna fråga och det finns ingen SGI-bestämmelse som ger möjlighet att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter.” säger Försäkringskassan.  

De ser vad Arbetsförmedlingen rapporterar och fattar beslut utifrån det. Den som inte söker jobb aktivt, ska inte få behålla sin sjukpenninggrundande inkomst.  

I stort är systemet tydligt

Även jurister vi talat med, och domar vi läst, visar att reglerna är tydliga. Försäkringskassan följer sina förordningar. Arbetsförmedlingen följer sina. (Sedan kan de givetvis begå fel, men i stort är systemet ganska klart.) 

Problemet är att SGI är en fråga för Försäkringskassan. Att kontrollera att någon söker jobb, och straffa den som inte gör det, är Arbetsförmedlingens uppgift.  

”Många anställda vet inte ens att våra sanktioner kan leda till nollad SGI”, säger en tjänsteman på Arbetsförmedlingen.  

Då vet de ändå mycket mer än de flesta arbetslösa och sjuka. SGI är ett svårt begrepp. Att skydda den blir något av ett ”mission impossible”. Särskilt om du inte mår bra, eller inte behärskar det svenska språket till 100 procent. 

Vi har två myndigheter med skilda regelsystem. Båda får sina instruktioner från politikerna som mest gjort mindre justeringar i systemet de senaste åren. Kostnaderna för sjukförsäkringen ska hållas nere. Fler ska i arbete. Regler har stramats åt, och mellan de olika systemen kläms de som inte riktigt passar in.  

Nytt regelverk för SGI

Ett nytt regelverk för att beräkna SGI kan vara en möjlig lösning på i alla fall delar av problemet. Det har föreslagits i en statlig utredning som nu är ute på remiss. Men om fler ska omfattas av SGI, kommer det att kosta – uppskattningsvis 1,8 miljarder kronor.  

Medan politiker fortsätter att fundera och nya utredningar och utvärderingar slår fast att myndigheterna måste samverka bättre håller myndigheterna hårt i sina regelverk. Där emellan rasar nya sjuka i golvet. Personer som Stefan, som inte har råd med medicin, eller som Cathrine och Susanne som tvingas leva på sina partners. 

Människors ekonomi och liv faller samman. Men ingen gör fel.