Personer från länder utanför EU som arbetar i Sverige ska från och med första november erbjudas en lön det går att leva på.  

Regeringens nya inkomstkrav på 27 360 kronor är det dock inte alla som ställer sig bakom. 

Visst är det, precis som Kommunal skriver på debattsidan i dag, ett svaghetstecken att parterna inte förmått lösa frågan om lönedumpning i spåren av arbetskraftsinvandringen, men här är vi nu.

En av branscherna där arbetskraftsinvandringen är utbredd är restaurangbranschen. Krögaren José Rojas i Växjö beklagar sig över att han nu tvingas säga upp personal. 

”Det är omöjligt för små företag kan betala sådana löner”, säger han till SVT Nyheter. 

Ingen sushi utan låga löner

Lönsamhet är viktigt, lönenivåer sekundärt, säger krögaren indirekt. Eller tja, det är ganska direkt ändå, får man säga. Får han inte betala riktigt låga löner så blir det ingen sushi.  

Just sushi kräver både färska råvaror och specialutbildad kock. Att en sådan lunch kostar lika mycket som vilken annan halvfabrikatsmåltid som helst kanske inte är rimligt. Är det viktigare att konkurrera om lunch-gäster än att anställda får en okej lön? 

Tja, på annat sätt går det knappast att tolka honom. 

Både Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och Svenskt Näringsliv har höjt ett varningens finger mot att höja ersättningskraven med argumentet att det blir svårt att hitta arbetskraft.

Det sägs även vara svårt att behålla den personal man har. 

Ta höjd för lönekostnader

Arbetgivarorganisationen Almega är i upplösningstillstånd. De menar på att utländsk arbetskraft är ett ”sista alternativ”. Helst skulle de anställa inhemsk arbetskraft. Och processen är väldigt krånglig, rent administrativt, säger de i Aktuellt. Men hittills har det varit värt allt pappersarbete, sett till att lönekostnaderna hålls nere. 

Det sushiälskarna, tillsammans med Foodoora-älskarna, Shein-älskarna och Temu-älskarna behöver fatta att människors arbete kostar. Och att priset på lax har gått upp.

Då behöver alltså priset på makirullar och pokébowls justeras uppåt för att kalkylen ska gå ihop. 

Men varför skulle de? Arbetsgivarna gör ju allt för att ursäkta och hålla fast vid de pressade priserna.

De väljer att inte stå upp för sin produkt eller tjänst och sin personal. I stället väljer många arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer att fortsatt curla ett gäng konsumenter som inte verkar vilja eller behöva förhålla sig till ekonomins mest grundläggande logik. 

Kanske inte konstigt att ingen bryr sig?

Många är de egenföretagare som byggt sin affärsplan på att få anställa på lönenivåer som inte lockar särskilt många. Nej, att konkurrera om sin personal vill de inte. Att konkurrera på bekostnad av sin personal verkar dock betydligt mer lockande. 

Det är bekvämare att konstatera att ingen i Sverige vill ha jobbet och sedan flyga hit någon annan som är villig att ta det.  

Ett företag som går runt på att anställa ovärdigt billig arbetskraft är inte ett företag som hör hemma på svensk arbetsmarknad.

Och om inte ens du som krögare är villig att stå upp för din bransch och dina kollegor kanske det inte är så konstigt att inte någon annan bryr sig heller. Eller att både befintliga anställda och annan arbetskraft skyr din bransch.

De löntagare i Sverige som tjänar under 27 360 kronor i månaden frågar sig varför de anses kunna överleva på en lön under detta indirekta existensminimum men inte invandrare. Som om de tjänade på att löner dumpas systematiskt.

Som om problemet med att till exempel undersköterskor som tjänar 24 000 kronor i månaden i Dalarna inte borde tjäna närmre yrkessnittet som, enligt SCB, ligger på 30 700 kronor.

Det är rasism att människor tvingas lämna landet, proklamerar andra. 

Visst är det rasism

Tja, det är rasism att i samma mening som man pratar om arbetare från andra länder prata om bidragsberoende och kriminalitet.

Att enbart beskylla Sverigedemokraterna ger inte hela sanningen. Detta bär hela Tidölaget ansvar för tillsammans.

Det är dock inte rasism att hindra arbetsgivare från att bygga affärsmodeller kring löner det inte går att leva på. Det är inte rasism att förhindra att människor hamnar i social misär eller i direkt beroendeställning till sina arbetsgivare. 

Ska du driva ett framgångsrikt företag behöver siffrorna gå ihop. Att du inte får erbjuda hur låga löner som helst bör ses som en vinst inte bara för anställda inom restaurangbranschen men också för Sverige i stort.

Vi ska inte ha slumlöner. Schyssta villkor måste gälla, både på sushin i Växjö, för undersköterskorna i Dalarna och för bärplockarna i svenska skogar.