Det är en kylig kväll i mars och Tarek, som precis klivit på sitt nattskift, kör ut från stan över Tranebergsbron. Klockan är snart 19 när telefonen plingar till, han har fått en körning.

På plats i Bromma kliver en välklädd man in i bilen och under resans gång frågar han om Tarek kan följa med honom till ytterligare en adress efter det första stoppet. 

Tarek säger ja. Men under resans gång börjar han ana att allt inte står rätt till. De kommer fram till en kedjad och låst industriport intill ett skogsparti och in i bilen kliver nu en maskerad man. Bara ögonen syns på honom när Tarek försiktigt sneglar i backspegeln. Han måste hålla sig lugn nu.

De båda passagerarna växlar några ord innan de går ut ur bilen, in i skogen och försvinner. Några minuter senare rycker det i dörrhandtaget igen och den välklädda mannen sätter sig bredvid Tarek och ber honom köra tillbaka till Bromma.

Mannen vill betala kontant. Tarek säger att han inte har någon växel och då vägrar mannen först att betala, innan han motvilligt swishar 200 kronor. De säger hejdå, och mannen lämnar bilen.

Tarek misstänker en vapenaffär

I efterhand har Tarek tänkt mycket på den här händelsen. Han misstänker att det rörde sig om en vapenaffär, men i några minuter tvekade han inför att ringa polisen: Tarek, som egentligen heter något annat, hade ju gett ut sitt nummer till den han misstänkte gjort något brottsligt. Han var rädd. 

– Men jag kunde inte slappna av, min pliktkänsla var väldigt stark.

Så Tarek ringde polisen. Han vet att saker utreddes, men har ingen aning om vad som hänt med männen sedan dess.

– Det är ju polisens sak… men jag har varit lite fundersam. Om det resulterar i någonting kanske det blir någon hämndaktion mot mig. För de har ju mitt nummer, säger han.

En k-pist hittas i en taxi

Tarek är inte ensam om att bli ofrivilligt inblandad i det upptrappade våldet.

  •  I januari skjuts en 15-åring ihjäl på en sushirestaurang i Skogås. Den misstänkta gärningsmannen flyr från mordplatsen – genom en beställd taxiresa.
  • I februari döms en gängkriminell man i 20-årsåldern för vapenbrott efter att ha gömt en 3D-printad k-pist. Den hittas i en taxi i Blombacka.
  • I september häktas en pojke efter att ha skjutit två kvinnor i en villa i Tullinge. Han grips direkt efter mordet i en taxi. I bakluckan ligger ett automatvapen.
Villan där två kvinnor mördades i Tullinge.
Villan där två kvinnor mördades. Mördaren åkte taxi efter morden. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT

I förundersökningsprotokoll och rättegångar blir taxiresorna bevismaterial till hur de gängkriminella rört sig genom stan. Före, under och efter att brott begås.

Det framgår bland annat av ett förhör med en person som var skäligen misstänkt för medhjälp till mord i januari i år. Enligt anteckningar från förhöret fanns taxibokningar i den förhördes telefon: 

Han hade säkert bokat taxi åt trettio personer. Han är den enda som har vita pengar och därför frågar folk om han kan boka taxi.

Sedan fortsätter det: 

Misstänkt: (…) Jag har inte åkt taxin den dagen alls.                                              
Förhörsledare: Nej. Och du vågar inte säga vem det är som har gjort den här beställningen?

Misstänkt: Nej.
Förhörsledare: För det vi kommer förmodligen att hävda…
Misstänkt: Att det är jag som satt i taxin?
Förhörsledare: Nej. Utan det vi kommer att hävda det är ju att vi tror att den här taxin, den här första taxin, som åker fram och tillbaka till Bagis, eller från Bagis till Skogås, att det är den som har mordvapnet med sig i det här fallet. Att det är leveransen av mordvapnet. Det är nog det som vi kommer att hävda.

Håller sig lugn för att inte bli rädd

För Tarek är inte körningen den där marskvällen den enda där han har misstänkt att kunden varit kriminell. Han har kört taxi i totalt 15 år och under den tiden har han byggt upp strategier för hur han ska agera i otrygga situationer. Och det innebär inte att avbryta en körning:

– För att inte bli rädd måste jag hantera situationerna och det går om man håller sig lugn och inte blir impulsiv som de själva ofta är. Så jag avbryter ingen körning på grund det. I så fall vill jag vara polisen till hjälp i stället, säger han och fortsätter:

– Jag är lite äldre så folk känner sig trygga. De som åker med mig tror att jag är döv, men jag är uppmärksam på alla rörelser och attityder. Så jag försöker planera vad som ska hända och ta in så mycket som möjligt.

Och det är inte bara Tarek som blivit mer uppmärksam på sina kunder.

”Jag plockar inte upp vem som helst”

Utanför Stockholms Centralstation kröker sig kön med svarta och gula bilar dubbel under tisdagseftermiddagen. Chaufförerna passar på att slänga i sig en banan, ta en cigg eller sluta ögonen en stund mellan körningarna. De som vill prata vill vara anonyma.

En av förarna berättar att han arbetat som taxichaufför i 15 år. Han jobbar natt och i samband med det eskalerande våldet har han i princip slutat ta körningar direkt från gatan:

– Jag plockar i alla fall inte upp vem som helst längre, jag undviker folk som ser skumma ut. Jag vet vad som kan hända och har absolut blivit mer uppmärksam.

Chauffören berättar att han ofta tittar på hur folk ser ut och beter sig innan han släpper in dem i taxibilen.

– Det är hemskt att säga, men det är så det har blivit. Ibland är det ju svårt att veta. Men skulle det hända att jag misstänker att jag har någon som precis gjort något kriminellt i mitt baksäte får man försöka vara lite smidig och inte dra till sig uppmärksamhet, säger han.

Och att ligga lågt verkar vara en strategi förarna är överens om.

”Inte vår uppgift att sätta livet till”

Omid Sakhdari är en av grundarna till Taxiunionen. Han har själv länge kört taxi och varit i branschen i 23 år. I dag organiserar han de chaufförer som kör för apparna, gig-verksamheten, och berättar att det alltid pratas i branschen om hur förare ska agera. Var går gränsen? När ska man säga nej?

– Man ska aldrig ta några onödiga risker som chaufför. Kommer en person med vapen in i bilen ska man bara följa instruktioner. Det är inte vår uppgift att sätta livet till.

Han fortsätter:

– Sen är det ju viktigt att fler gigföretag kräver ljud- och bildinspelningar i bilarna. Dels för att öka tryggheten under resans gång men också som bevismaterial för polisen.

På senare år har en del gigföretag ökat säkerheten i fordonen. Till exempel har Bolt infört ljudinspelning och larmknappar som är direkt kopplade till larmcentralen. Samtidigt finns andra problem som gör att gängkriminaliteten sökt sig till branschen, säger Omid Sakhdari: inflationen av taxibilar och bristen på kontroll av de som kör dem.

– Förartillstånd delas ut som godis och det finns i dag så många bilar, så många chaufförer att myndigheterna inte har någon kontroll över dem. Gängkriminella har hittat ett nytt verktyg för att göra saker, med lägre risk.

”Ett otryggt jobb från början”

Men i mängden chaufförer, berättar Omid Sakhdari, döljer sig också dem som själva är en del av kriminaliteten:

– Det har ju blivit så, att det finns en hel del människor som kör taxi som inte borde göra det och det används av kunderna för att begå brottsliga handlingar. Knarkhandel till exempel. 

Vare sig chaufförerna är med på det eller inte, så kan gängkriminella utnyttja verksamheten på grund av bristen på kontroller, menar han. Och de som drabbas hårdast är de som sköter sig. Eftersom kriminaliteten hur som helst lockas in i taxibilarna.

– Branschen blir bara sämre och sämre. Och det är redan ett otryggt jobb från början, avslutar Omid Sakhdari.

Och den saken verkar de flesta hålla med om – trots att det uppenbart finns tankar kring att bli ofrivilligt involverad i en gängkonflikt på arbetstid, verkar den risken nästan försvinna i mängden.

– Är man inte beredd på riskerna med det här jobbet får man helt enkelt skaffa ett annat jobb, säger en förare i taxikön utanför centralen som svar på frågan hur det pratas om gängkriminaliteten kollegor emellan.

– Ibland pratar vi med varandra om vad vi varit med om, men alla är införstådda i att det finns risk för hot och våld i jobbet. Det har alltid funnits, och med den erfarenheten kan man hantera situationer som kommer upp, säger en annan chaufför.

”Jag oroar mig inte över döden”

Och Tarek, som faktiskt varit med om en misstänkt kriminell affär på arbetstid, håller med:

– Visst pratar man med kollegor, men vi snackar mest skit. Jag jobbar dessutom jämnt och när jag väl är ledig vill jag helst fokusera på annat. Jag har varit med om mycket i livet och oroar mig inte över döden, säger han.