Jag har arbetat på ABF – inom folkbildningen och studieförbundsvärlden – sedan 2015 (med ett kort avbräck för ett år på Barncancerfonden).

Först i Sörmland och sedermera som kommunikationschef och verksamhetschef på nationell nivå.

Jag har under dessa år lärt mig så oerhört mycket, fått se människor och grupper växa och utvecklas. Ta plats och bereda plats för andra.

Tillsammans med kollegor, medlemsorganisationer och ideella krafter har jag varit med och skapat förutsättningar för möten över generationsgränser och krossat språkbarriärer.

Fått utbilda antinazistiska folkbildare, gett människor tillgång till kultur och föreläsningar av yttersta kvalitet och klass – utan att det kostat dem mer än max en 50-lapp att delta.

Släppt in rädda flyktingar i ABF-huset

Jag har släppt in rädda flyktingar i ABF-huset och varit med och släppt ut trygga, nyfikna samhällsmedborgare – mogna och redo att ta del i och bidra till sitt nya land och samhälle.

Jag har knatat längs en tom gågata i Vingåker, en sen eftermiddag i november – när det mörknat och blivit skumt.

Jag har sett stängda lokaler och endast kunna ta sikte mot ett av få ljus som fortfarande lyser – ABF:s skylt. För så ser det ut på många småorter runt om i landet, dit storstädernas rika kulturutbud aldrig når. Där annan verksamhet begränsats eller helt stängts ner. ABF och studieförbunden håller lampan tänd, flamman vid liv om man så vill.

Jag har besökt dansgrupper, styrelseutbildningar, replokaler, keramikkurser och hört körer sjunga sig hesa. Allt i studieförbundens och folkbildningens regi.

Det vi gjort har gjort vårt samhälle bättre och gjort demokratin bättre och människorna som vistats där rikare. Det är jag helt övertygad om.

Nöjd Persson sänker anslag

En till synes mycket nöjd Mats Persson (L) har meddelat att studieförbundens anslag ska sänkas med en halv miljard kronor fram till 2026. Nedskärningen motsvarar ungefär var tredje krona som det allmänna idag satsar på studieförbundens verksamhet ska försvinna.

Vad blir då konsekvenserna för människor runt om i vårt land om möjligheterna till folkbildning begränsas? Det är en stor och komplex fråga för den som förstått folkbildningens bredd och betydelse.

För folkbildningen – studieförbundens och folkhögskolornas uppdrag – är och möjliggör så oerhört mycket för så många, för hela samhället.

Folkbildningen är mötet mellan Bosse från Näshulta och de arabiska seniorer som han träffade varje vecka i två år, för att berätta om Sverige och lära ut svenska språket. Fritt och frivilligt.

Folkbildning är den stund varje vecka när ingen i Roffes samhällskunskapscirkel behöver sitta ensam, när alla har en plats och får bidra. Prata om verkligheten för vanligt folk, över en kopp kaffe. Det är Marias populära kurser i drejning som får så många att hitta glädjen i att skapa med händerna.

FaceTimea med barnbarnet

Det är utbildningarna i hur man använder sin smartphone för att kunna FaceTimea med barnbarnet i Australien eller kursen i Nyköping om hur mobilt BankID fungerar och hur en kan betala sina räkningar på nätet.

Det är folkbildning mot nazism, fackliga utbildningar, kurserna i föreningsdemokrati och lag och rätt. Studiecirklar i engelska, grekiska, arabiska, svenska och italienska för resan.

Folkbildning var vägen upp på Folk och kulturs stora scen för unga Emma, som är hörselskadad och fick framföra ”Kärleksvisan” som teckenspråksdans för ett par år sedan.

Allt detta och mycket, mycket mer.

Folkbildning demokratins livsnerv

Så, vad blir konsekvenserna för människor runt om i vårt land om möjligheterna till folkbildningen begränsas? Det är omöjligt att svara på. Det är alldeles för stort, för svårt och för hiskeligt.

Folkbildning är liksom inte bara demokratins självförsvar, den är demokratins livsnerv.

Utbildningsminister Mats Persson och Tidöpartierna drar nu ur sladden till var tredje sån där ABF-skylt i landet, får var tredje studieförbundsdriven replokal att tystna och säkert en och annan kör att sjunga lite mindre starkt.

Jag kan inte låta bli att undra; om inte vi gör det här, vem gör det då?