Svensk politik har de senaste åren gått igenom så pass många allvarliga kriser att den här texten nästan innehöll korrfelet ”Koronakris”.

Nu när Ulf Kristersson dubbat sommarens koranbränningar och efterspelen i de utrikespolitiska relationerna till den värsta säkerhetspolitiska kris Sverige stått i sedan andra världskriget är det lätt att jämföra hanteringen.

Föreställ er till exempel att coronapandemin främst hanterats via Stefan Löfvens Instagram-konto. Inga veckovisa pressträffar, bara välregisserade inlägg på Insta.

Det var i alla fall så Ulf Kristersson tillkännagav det allvarliga svenska läget. Efter massiv kritik kom sedan en pressträff där journalister äntligen kunde ställa följdfrågor. Men det stannar inte där.

Jomshof ett säkerhetshot

Man kan också föreställa sig hur allvarlig coronapandemin uppfattats om en företrädare för Socialdemokraternas regeringsunderlag kom ut som vaccinmotståndare.

Tänk er en känd miljöpartistisk riksdagsledamot som inför hundratusentals digitala ögon dag efter dag bankar in budskapet att vetenskapen kring viruset inte är att lita på.

Tänk er sedan att den enda konsekvensen utspelen får är ett mumligt ”grr” från statsministern.

Här har Sverigedemokraternas Richard Jomshof, ordförande i justitieutskottet, alltså suttit de senaste veckorna med Ulf Kristerssons goda minne.

Så allvarlig kan krisen alltså inte vara. Annars hade regeringen svarat med annat än Instagram och mummel.

Vill slippa prata skjutningar

Det är inte första gången Sverigedemokraterna eldar under polarisering och vrede. Det är heller inte första gången Sverigedemokraterna agerar som ett säkerhetshot, tidigare genom till exempel allt för nära kopplingar till Ryssland och Putin-regimen.

Nu tycks man vilja göra allt för att reta gallfeber på andra extremister för att sedan skylla våldet på vanliga och hederliga muslimer i Sverige.

Kanske är det också så regeringen och Moderaterna vill ha det.

I slutändan har sommarens koranbränningar gjort att Kristersson kunnat ta semester från gängvåldet, skjutningarna och de sprängningar som skett nära nog dagligen.

Enligt polisens statistik var antalet sprängningar uppe i 101 stycken vid måndagsskiftet juli/augusti. Räknar man in försök till sprängningar och förberedelse närmar sig siffrorna 200.

På ett halvår handlar det om fler dåd än under hela 2022.

Flat hantering

Med det sagt är korankrisen värd att ta på allvar. Sverige har under sommaren hamnat i en rävsax mellan Nato, internationella relationer och yttrandefrihetslagen.

Med det sagt har alla typer av bokbränningar en mörk historia, och det är svårt att tolka en koranbränning utanför en moské eller under en muslimsk högtid som något annat än ett yttrande av hets.

Det är möjligt att lagändringar är nödvändiga, inte för att blidka turkiska despoter utan för att Sverige internationellt inte ska etableras som en islamofob stat. En svår uppgift för en regering som bara kan behålla makten genom aktivt stöd från ett islamofobt parti.

Men riktigt så allvarlig som Kristersson vill kalla krisen kan den helt enkelt inte vara. Hanteringen har varit alldeles för flat för att de stora orden ska bära någon vikt.

Återstår då att en hund ligger begraven någonstans. Kanske är det kriminaliteten. Kanske är det matpriser som ännu en gång skjuter i höjden.

Kanske ville Kristersson bara ha längre semester från alla andra kriser som tynger landet.