KOMMENTAR. Det nygifta paret slår sig ner vid cafébordet och håller varandras händer. De har tagit en tvådagars paus från tv-äktenskapet för att andas men är nu redo att dejta varandra in i den eviga kärleken. 

Ida tittar in i sin makes ögon, ler och frågar var han sovit när de varit isär och vem den här Sanna är som han pratar om. Drömmannen Arvid – som red in till bröllopet på en vit häst –  håller inte inne med romantiken:  ”Apropå vilka sängar jag har sovit i så tänkte jag skapa lite drama. Sanna är ett ex”. 

SVT har gjort det igen och Gift vid första ögonkastet skänker åter hopp om att kärleken finns där ute så länge man inte är så kräsen. 

I vänkretsar runt om i Sverige sker intensiva diskussioner om SVTs återkommande heteronormativa indoktrineringssatsning Gift vid första ögonkastet som nu lider (!) mot säsongsavslutning. 

Än en gång har public service lyckats bevisa att vem som helst kan bli förälskad i vem som helst bara de arbetar för det – så länge personen inte har för mycket av en personlighet och inte heller i någon större utsträckning har andra förhoppningar om en relation än vad som ryms inom den snävaste av normer. 

Skulle skapa bättre matchningar

Som många tittare är jag ödmjukt övertygad om att jag – genom meriten att ha goda erfarenheter av katastrofala relationer – skulle skapa bättre matchningar än experterna. 

Framför allt skulle jag gå in i en sådan roll med syftet att hetsigt peka ut den ofta övertydliga elefanten i rummet: Könsrollerna. 

För att finna sig i att public service idkar realityserie önskar man ju nämligen att det fanns ett visst ansvarstagande för de normer som programmet genom klippning och fokus väljer att föra vidare. 

Under seriens gång avkrävs nämligen deltagarna orimliga kompromisser och förnekande av de egna behoven i programmets desperata kamp att bevisa tesen att det enda som krävs för tvåsamhet är en gnutta nyfikenhet och modet att öppna upp sig. 

Som en av experterna klargör genom denna fullträff till metafor: “Alla vill ha magi i en relation (…) Men magi är en lagsport. Man kan inte beställa magi av någon annan. Om du vill ha magi måste du vara magiker”. 

Alltså, om du inte är attraherad, intresserad eller engagerad, trolla. 

Viktigt hur man blir sams

Det viktiga är inte varför det skär sig – utan hur man till varje pris blir sams. I denna fantasivärld där ingen kan göra fel, endast kommunicera fel, råkar SVT glida över från harmlös matchmaker till fullständig gaslighter. 

För hur kan experter aktivt välja att bortse från koncept som könsroller, samtycke och respekt i samtal om gränsöverskridande beteende om det inte vore för att relationernas varande trumfar allt annat, inklusive några decennier av feministisk analys? 

I årets säsong av Gift vid första ögonkastet har två riktigt klassiska sköna, frihetsälskande killar klippts fram. Den ene August, introduceras till tittaren som en härlig hippie med kärlek för djupa samtal utan behov av moderniteter som rinnande vatten. 

Den andre, Arvid, gör entré genom dans med mormor, följt av ett slow motion-klipp på när han tar en simtur. Han ska inte bara vara atletisk och omtänksam, utan också kommunikativ. Skälet till att han varit singel fram tills nu är på grund av sitt stora tidigare fokus på den egna personliga utvecklingen. 

Vad kan gå fel?

Tjej med dåligt självförtroende

Agust, eller ”Härlig killen som gillar att testa gränser” paras ihop med ”tjej med – vilket programmet inte nog kan understryka – dåligt självförtroende”. Det visar sig gå så där. 

Några avsnitt in framgår att frihet för Härliga Killen betyder glädjen att utan förvarning öppna bildörren medan frun Carro kör i 80 km/h. Hon blir  – vilket såklart är helt omöjligt för honom att förutse – livrädd. 

När hon försöker påtala att det är farligt att skrämma en förare så informeras hon om precis hur lite hennes känslor betyder för honom: ”När jag märker att du tar det på så stort allvar blir jag ännu mer sugen på att utmana det mer”. 

Ungefär här skulle i vanliga fall en nära vän knacka på med en flaska vin, tvinga ner Carro i soffan och förklara att de där roliga varningssignalerna som ignorerats i förälskelsefasen visat sig vara ett brandlarm. 

Likgiltighet inför att göra sin partner livrädd är nämligen en utmärkt deal breaker. 

I stället för en kompis levererar SVT en expert. Denne väljer att fokusera på den sanna boven i dramat – tjejens dåliga självförtroende och ger den Härliga Killen en välförtjänt paus i att på egen hand förminska hennes känslor. 

För i relationer där ingen har mer rätt än den andra finns inga destruktiva könsroller, ingen röd flagg och inga deal breakers. Allt är förhandlingsbart förutom vikten av tvåsamheten. 

Svaret till varför tjejen är distanserad och stängd i relationen visar sig nämligen inte vara maktlösheten av att behöva vara mamma till sin partner, utan – efter riktade frågor från experten – att hon är rädd för att inte bli älskad. 

Typiskt tjejer. 

Gränsöverskridande beteende

Varför SVT inte tycker att det är passande med ett samtal om hur gränsöverskridande beteende hör ihop med samtycke och respekt beror kanske på att det är lite för många potentiella manliga deltagare som skulle utsorteras om de faktiskt avkrävdes ansvar för sitt beteende.  

För inte heller Arvid, som framställs som en rak, rationell romantiker, lever upp till löftet om rak kommunikation. I stället verkar frun Idas sätt att leverera exakt samma rationalitet som den han själv säger sig erbjuda leda till en stadigt växande panik. 

Det börjar omärkbart. Några dagar efter bröllopet känner den Rationella Killen oro eftersom någon nära frun sagt att hon vet sitt eget värde och behöver känna sig prioriterad för att inte lämna en relation. 

Detta mynnar ut i ett samtal om att de bägge är överens om att man har ansvar för sina egna känslor. De är i samklang och en förälskelse verkar på gång. 

När vardagen smyger sig på verkar en rastlöshet växa, och behovet av ansvar och kommunikation slår över till sökande efter reaktion. Det börjar med en önskan om egentid – som Ida ser som oproblematisk. 

Reaktionsbehovet slår då över från viskning  till Hesa Fredrik. 

När de ses igen för att nyfiket ta upp dejtandet kan den rationella mannen inte vänta med att meddela att han tillbringat tiden isär med att sova med sitt ex. Ida ser förvirrad ut över oklarheterna i den påstått raka kommunikation men gör ingen större sak av det. 

Hon får inte heller något större utrymme att reagera, eftersom den rationella killen redan bestämt sig för att leverera ämnet i skämtsam ton. 

Stressreaktion inte genuskopplad

Fram tills nu ska sägas att försöken att få den typ av stressreaktion han verkar van vid inte nödvändigtvis behöver vara genuskopplat. Det finns något allmänmänskligt för de mer neurotiskt lagda i att självsabotera vid dejtande av snygga, trygga personer. 

Det går dock inte längre att blunda för elefanten när det visar sig att den rationella killens älskade frihet inte sträcker sig längre än hans behov att meddela sin fru att hon är oattraktiv när hon dricker. 

För honom är det nämligen en värderingsfråga att dricka alkohol och festa med de andra deltagarna i programmet. Ju mindre hans fru är beredd att möta honom, desto mer måste han bre på hur vidrigt han finner beteendet. 

Att “dricka så mycket så att man misshandlar sin kropp” är nämligen inte bara oattraktivt. Det ger avsmak. Den övertydliga begäran att frun inte ska agera på sådant sätt som inte han kan gå i gång på ligger i luften. 

Ida, vars grundtrygghet är säsongens verkliga huvudperson, svarar exakt enligt hans uttalade önskan: “känslan det frambringar i dig är något du får ta ansvar för”.

För den rationella killen, som inte verkar förstå varför inte Ida brutit ihop än, besvaras detta med att se henne i ögonen och levererar en sista (gissningsvis vanligen fungerande förnedring):  “Jag hoppas ju och vill att du ska bli mamman till mina barn”. 

Villkoren i villkorslösheten

Och där tittar de fram. De där villkoren gömda i villkorslösheten som utan en rakhet som Idas, göms i lager av små pikar och insinueranden paketerade som ärlighet och individuellt ansvar. 

I avsnittet därpå är ordningen återställd och killen tar strid för rätten att sova naken med vem som helst. I vissa fall kan det bara råka bli så, att sådant han vill göra leder till en friare relation medan sådant hon vill göra gör henne till en potentiellt dålig mamma. 

Vem deltagarna är bakom klippning och inramning är omöjligt att veta, men den berättelse SVT lyckas leverera säsong efter säsong är att det inte finns några rätt eller fel i jakten på det lyckliga slutet som står att finna i äktenskapet. Vilket som helst. 

Som bitter och allmänt deppig tackar jag därför SVT för påminnelsen om att det finns oceaner av tvåsamhetsöden värre än ensamheten. 

För alla som någon gång upplevt maktlösheten av att vara fånge i en härlig eller rationell killes frihet så rekommenderar jag följande: Lita inte på någon som skiter i dina gränser, sura om så behövs, lås bildörrarna, släng carbonaran och åk till Golden hits för några shots i snälla vänners sällskap.