Ett par timmar efter frågan om jag sett Gift vid första ögonkastet kommer jag på att jag kunde ha svarat ”Nej, jag är Sist vid första ögonkastet”. Trots att det knappt ens kvalificerar sig som ett skämt blir jag på lätt dåligt humör över det missade tillfället.

Det är i den sinnesstämningen jag slår mig ner för att plöja igenom de tre släppta avsnitten av säsong 9.

Jag skojar i alla fall inte om det där med att vara sist. Det verkar som om varenda kotte kastade sig över den nya säsongen i samma sekund som första avsnittet släpptes och jag har hamnat på den sociala efterkälken, helt utan något att bidra med i diskussioner om de olika paren.

En vag spaningsskiss var att ”kulturvänstern” älskar Gift vid första ögonkastet, men den förkastades när jag insåg att det snarare rör sig om att alla älskar Gift vid första ögonkastet.

Den här säsongen, berättar psykolog Fredric Bohm, har experterna inte gått med på att deltagarna kommer med några kravlistor om hur deras partner ska vara eller se ut. ”Vi ska nog inte köpa vad människor själva säger sig söka”, förklarar Bohm.

I stället har han och de andra experterna gjort sina matchningar utifrån vad de tror att deltagarna behöver. Det är inte den sortens pragmatism jag personligen förknippar med stor romantik och passion, och jag blir lite ängslig för deltagarnas skull i den händelse att de fungerar likadant.

Deltagarna bär serien på sina axlar

Deltagarna ja, de noggrant castade personligheterna som bär hela den här serien på sina axlar och tvåsamhetsdrömmar. Till en början framstår de som ganska intetsägande i första avsnittets väggordsdoftande format.

Det blir snabbt gäspigt att i vilket sammanhang som helst lyssna på vad människor söker efter hos en kärlekspartner, eftersom det tenderar att vara ganska samma hos alla.

Att mäklaren Ida vill ha en lagspelare och passionerad älskare, eller att produktchefen Fredrik drömmer om en tjej som kör med raka rör och säger vad hon tycker, är inte direkt studsa till i soffan-information för tittaren. Vi kan det här.

Alla vill väl ha trygghet men också äventyr, alla vill ha självständighet men också en varm famn att krypa upp i när det blåser kallt. När enhetschefen Alexander hamnar under luppen menar experterna att han behöver någon som ger honom andra perspektiv på tillvaron, medan han själv i nästa klipp säger att han behöver någon som ser på livet på samma sätt som han själv gör.

I programmet framställs det inte som en motsägelse.

Tv-magi vid bröllop

Men när det blir dags för bröllop händer något som man med lite god vilja kan kalla tv-magi. Nervositeten hos de finklädda deltagarna blottar plötsligt fler personlighetsnyanser, små utstickande detaljer som både charmar och väcker medkänsla.

Plötsligt finner jag mig i rollen som supporter och jag håller tummarna för deltagarna, för att någon form av gnista ska uppstå mellan dem eller för att de åtminstone inte ska finna varandra frånstötande vid första anblick.

Programmet har förstås redan agnat det betet åt mig genom att visa att Stina och Fredrik egentligen inte alls är varandras utseendemässiga typer och jag sväljer det med hull och hår, söker ängsligt i deras ansikten under vigseln efter tecken på motvilja.

Från det att paren sagt sina lätt darrande ”ja” är underhållningen igång på riktigt. Bröllopsfesterna. Glada släktingar och vänner som skålar och dansar så där som folk gör mest på fester men som av någon anledning blir extra kul i tv.

De första trevande närmandeförsöken de nygifta emellan, fumligheten i kommunikationen, alltsammans är underbart analysmaterial för den som tittar och, om vi ska vara ärliga, dömer. Jo, någonstans här går det upp för mig att möjligheten till dömande är en inte obetydlig del av programmets tjuskraft.

Ger tittaren moralist frikort

Upplägget ger nämligen tittaren ett sorts moraliskt frikort att tänka både det ena och andra om deltagarna, eftersom programmet trots allt handlar om matchning.

Det känns okej att rynka på näsan åt att projektledaren och konstnären Agust – utöver det att han stavar sitt namn Agust – har ett utedass han kallar Bajspalatset, därför att vi som tittare i den stunden sympatiserar med hans nyblivna fru Caroline och oroar oss för vad hon tycker och tänker.

Lika lätt kan vi välja att bli irriterade på Caroline för att hon säger åt Agust att han luktar svett (”Så oförskämt!”) eller för att hon säger sig vara en person som behöver gott om tid på sig för att komma nära någon (”Har hon inte förstått vilket program hon är med i?”).

Är det jag som tittar som är osympatisk, eller programmet? Kanske lite både och. När Lina och Alexander dagen efter bröllopet upptäcker att de blivit matchade trots att barnskaffande är oerhört viktigt för honom medan hon av hälsorelaterade skäl inte vet om hon kommer att kunna få några biologiska barn, känns programmet nästan grymt.

Ett spontant nödsamtal från paret till en av experterna som verkar vilja framställa saken som en utmaning eller möjlighet, klingar lite ihåligt, i alla fall i mina öron.

Nog för att en stark relation kan klara en sådan utmaning, men en helt nykonstruerad relation mellan två människor som inte känner varandra? Som avsiktligt skapad dramaturgi känns det mest sunkigt.

Frågan sopas lättvindigt bort som om den inte vore djupt känslig och privat, som om den inte skiljde sig särskilt mycket från en situation paret senare hamnar i där Alexander äter sin mat direkt ur förpackningen medan Lina lägger upp den fint på tallrik.

Bekväm och vardaglig nivå

Det är på den bekväma, vardagliga och trygga nivån som Gift vid första ögonkastet verkar vilja lägga sin definition av vad kärlek är. Ett lyckat par har samma inställning till diskande som att äta och dricka gott på restaurang, man förhåller likadant till friluftsliv som till hur högt eller lågt en tv-apparat egentligen ska placeras i vardagsrummet.

Kärlek i den här tappningen är inga stora, vilda känslostormar, inget material för sonetter eller svulstiga ballader. Än så länge är tonen glättig, men man kan urskilja någonting i moll bakom Linas skratt åt att hon ser svindlande skönhet i ett rapsfält de åker förbi, medan hennes nya man Alexander kort och gott ser ”ett rapsfält”.

Det är en komisk olikhet, tycker Lina. En dag blir det kanske en gullig historia att se tillbaka på. Eller så blir rapsfältet symbolen för allt som gjorde att de inte funkade ihop i slutändan. Det är väl kittlingen med både kärlek i stort och programmet, det där att man inte vet förrän man vet.

Men om jag ändå ska tillåta mig att spekulera om paren, vilket programmet så klart inbjuder till, så oroar jag mig för att den stilige Arvid och den sprudlande Ida fallit lite för hårt för varandra lite för snabbt i bröllopsyran. Kapten Arvid kan ju inte gärna glida runt på en vit häst hela dagarna, och hur är det med risken att han ska bjuda med sin mormor på bal istället för sin nya fru?

Stina och Fredrik verkar tack och lov inte våldsamt upprörda över att ha matchats ihop en aning emot sina utseendepreferenser, och tycks än så länge dela en ganska lågmäld och vänlig gemenskap.

Väntar på att Stina ska få skinn på näsan

Många tittare väntar nog på att Stina ska visa sitt omtalade ”skinn på näsan” och på hur Fredrik ska reagera på det. Jo, han sa förstås i första avsnittet att det var något han önskade hos en partner, men ibland blir romantiska önskningar till vatten över huvudet. Som vi alla säkert vet.

Lina och Alexander en tung start i och med den allvarstyngda barnfrågan, och fler och fler olikheter dem emellan verkar ha börjat framträda. Ändå finns det något otroligt rart och sympatiskt med deras faktiska likheter, en sorts sårbarhet hos båda som gör dem extra måna om varandra. Tummar hålles här.

Caroline och Agust känns än så länge som ett osäkert kort. De har kärleken till djur gemensam och Caroline kunde visst tänka sig att bo lite ödsligt, men de flesta tittare undrar nog som jag om Agusts inte riktigt färdiga hus och det så kallade Bajspalatset är rätt plats för en sprakande romans. 

Till Agusts fördel talar det att han verkar vara en avslappnad person som tar både Carolines reserverade sätt och svettkommentarer med jämnmod. Kan något ändå börja växa där? Kanske. Gödsel finns.

När jag sett klart de tre första avsnitten känner jag mig långt ifrån övertygad om att Gift vid första ögonkastet egentligen är särskilt bra eller meningsfullt. Men suget efter mer är effektivt planterat och jag hejar på det här gänget nu. Nästa vecka åker de på bröllopsresa! Jag kan, orimligt nog, knappt vänta.