Det är som det brukar när stora opinionsundersökningar presenteras: Det just nu vinnande laget slår på stora trumman om hur de lyckats vinna väljarnas hjärtan medan förlorarsidan, just nu Ulf Kristerssons regering, försöker spela ned mätningarna. 

I senaste SCB-undersökningen får Socialdemokraterna över 40 procent av väljarstödet. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle man få egen majoritet. 

Arbetet kunde nyss sätta rubriken ”S ökar starkt bland arbetarväljarna – SD tappar stort”.

Trenden där S tappar till SD tycks alltså bruten, och mången socialdemokrat vill applådera resultatet och Magdalena Anderssons politiska linje. 

Vän av ordning måste ändå påpeka ett par saker.

Mona Sahlin var populär

För det första är det lätt att vara populär i opposition, och sällan har väl Sverige haft en regering bredvid vilken en oppositionsledare kan se så kompetent ut. 

Ulf Kristerssons regering valdes på löften om en snabb och rejäl kärnkraftsutbyggnad, på elprisstöd och på kraftigt sänkta bensinpriser. Efter september kärvade allt ihop. 

Man lovade folket tårta men serverade sedan skorpor.

På detta står Nato-processen och stampar medan Rysslands invasionskrig av Ukraina fortfarande pågår. Sverige har sedan hösten gått in i ekonomisk kris och hushållens inkomster äts upp av matpriser och Riksbankens räntehöjningar. 

Klart folk vill leva i en annan verklighet. En verklighet som i väljarnas ögon tycks ledas av Magdalena Andersson. 

Men det tyckte man att Mona Sahlin också gjorde, i mellanåren av Allians-styre. Som bekant vann Sahlin aldrig några val. 

Mycket hinner hända innan nästa val. Vi lär se fler turer i Nato-frågan, flera skogsbränder, någon räntehöjning till och minst en stor politisk skandal. 

En moderat kris

Socialdemokraterna lyfter från 35,6 procents stöd bland arbetarväljarna i SCB:s novemberundersökning till 42,2 procent i maj. SD å sin sida tappar från 27,8 till 23,6.

Bland LO-väljarna ökar S från 37,1 till 41,2. SD ligger kvar på drygt 27 procent. 

För S del är det positivt, men i SCB:s novemberundersökning från 2017 hade Socialdemokraterna 46,4 procent av LO-medlemmarnas stöd. I juni under valåret 2018 samlade SD 24,9.

Därifrån har SD alltså ökat, och S har inte återhämtat tappet. 

Ändå är det rimligt att prata om en bruten trend för S.

Media är fullt upptagna med att gång på gång prata om S-krisen så till den milda grad att man verkar ha missat att det stora väljartappet numera går från Moderaterna till SD. 

Där kan vi snacka krisparti, numera Sveriges tredje största, bland både arbetare som hos väljarkåren generellt. 

Ingen kommer undan politiken

Att stå stadigt när det blåser kring andra är just nu Magdalena Anderssons vinnande strategi, men inget politiskt parti kommer undan politiken. 

Arbetarväljare liksom LO-väljare behöver trovärdig politik för löntagarkollektivet i sin helhet. 

S har tillsatt politiska arbetsgrupper för att ta fram en ny samhällsanalys. Uppdraget är långt och stort och när konkreta reformer kommer återstår att se, men här måste löntagarnas verklighet och behov stå i centrum. 

Hur vill S, bortom överenskommelser med Centerpartiet, egentligen att Arbetsförmedlingen ska se ut i tider av ökad arbetslöshet? Varifrån ska miljardtillskotten välfärden efterlyser komma? 

Under våren har de dåliga arbetsvillkoren bland offentliganställda – från lärare till tågpersonal till undersköterskor – uppmärksammats. Snart kommer sommarsemestern och med den pressen på sjukvården och dess personal.

Vad vill S göra för att välfärden både ska leverera trygghet till befolkningen liksom schyssta villkor för alla som arbetar i den?

Verkligheten kommer fortsätta ställa till det Ulf Kristersson. För att Magdalena Andersson ska kunna räkna in en riktig seger krävs att hon har svar när statsministern står mållös.