I dag verkar många hylla den svenska partsmodellen, inte minst efter de senaste avtalen på arbetsmarknaden.

Även Sveriges moderatledda regering säger sig vilja stå upp för modellen. Åtminstone i ord. 
Men varför har de så svårt att stå upp för vår svenska modell när det verkligen gäller, till exempel vid internationella förhandlingar?  

Samtidigt som den svenska partsmodellen levererade här hemma möttes OECD nyligen i Paris.

Medan sophögarna växte på gatorna utanför och staden fylldes av fackliga demonstrationer samlades representanter för fack, arbetsgivare och regeringar för att tillsammans diskutera OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

Dessa ska se till att affärsverksamheter bedrivs hållbart, d v s inte skadar människor och miljö. 

Facket inte med i alla länder

De anslutna ländernas regeringar har också en nationell kontaktpunkt, NKP, dit man kan anmäla företag som man anser har brutit mot riktlinjerna. NKP ska också informera om riktlinjerna och vara ett forum för dialog om hållbart företagande. 

I Sveriges NKP sitter representanter för stat, arbetsgivare och fack. Men i andra länder står inte sällan arbetsmarknadens parter utanför.

Vi fackliga representanter vid mötet föreslog därför att OECD:s riktlinjer ska ta upp vikten av att också fackliga organisationer får vara med i arbetet.

Vi ville exempelvis ha inskrivet att parterna borde vara en naturlig del i medlemsländernas nationella kontaktpunkter. 

Andra invände mot vårt förslag och tyckte att detta skulle vara frivilligt för medlemsländerna.

Men vad gjorde då den svenska regeringens representanter vid mötet? Berättade de om att den svenska partsmodellen fungerar väl och att den fortsätter att leverera? Stod de upp för partssamverkan och stödde kraven på fackligt inflytande i riktlinjerna?

Nej, de höll så låg profil att det knappt märktes att de var med på mötet.  

Regeringen måste reagera

På Regeringskansliets hemsida står att ”Sveriges NKP är en trepartssamverkan mellan stat, näringslivsorganisationer och facken”.

Så varför lyfte de inte fram vår partsmodell när frågan diskuterades vid OECD-mötet? Är det bara facken som ska stå upp för den svenska modellen numera? 

Trist, ledsamt och upprörande är min sammanfattning av Sveriges agerande vid OECD-mötet.

Jag hade hoppats att våra regeringsföreträdare tog vår modell på allvar och ville fortsätta på den redan inslagna vägen. Men tydligen är så inte fallet.

Varför denna undfallenhet är en relevant fråga, som självklart enbart Sveriges regering kan besvara. Jag skulle dock verkligen vilja höra svaret.