Spårtrafiken är i kris. Resenärerna har länge tvingats vänja sig vid tågförseningar, inställda tåg och allmänt kaos i tågtrafiken.

Förtroendet för branschen är allvarligt skadat och fler och fler av våra medlemmar har gett upp och gått vidare till andra yrken. Detta är en ond spiral som måste få ett slut. 

Vi är nu i slutet av avtalsrörelsen på detta område och förhandlar löner och villkor för våra 10 500 medlemmar i spårtrafikbranschen.

Förhandlingar är förhandlingar, det handlar om att ge och ta, att hitta vettiga kompromisser som båda parterna kan leva med. Men i den kris som spårtrafikbranschen nu befinner sig i så finns det några frågor som måste lösas, där vi ser att möjligheterna till kompromisser är begränsade. 

Mer regel än undantag

En sådan fråga handlar om schemaläggningen för våra medlemmar.

Sena ändringar av schema för personalen har blivit mer regel än undantag och starkt bidragit till att våra medlemmar lämnar branschen då det för många blir omöjligt att ha ett fungerande privat- och familjeliv. 

I en alldeles färsk enkätundersökning som vi gjort bland våra medlemmar förstärks bilden. Av de 3 600 medlemmar som svarat på enkäten säger nästan 2 av 3 att det är svårt att förena arbete inom spårtrafikbranschen med familj och fritid.

Bland åkande-personal är siffran ännu högre. Det är ett alarmerande resultat som borde bli en ordentlig väckarklocka för vår motpart Almega Tågföretagen och för alla arbetsgivare i branschen. 

Oacceptabel utveckling

För de allra flesta som arbetar i spårtrafikbranschen är oregelbunden arbetstid normalläge.

Det innebär arbete dygnets alla timmar, året runt, med många överliggningar och mycket frånvaro från familj och vänner. Det är redan utan sena schemaändringar en utmanande arbetsmiljö som kräver en hel del för att få livet utanför arbetet att fungera. 

Utvecklingen i branschen går nu åt helt fel håll.

Tyvärr har man de senaste åren tappat respekten för våra medlemmar och bygger nu hela verksamheten på möjligheten att ständigt ändra i scheman med kort varsel. Detta är oacceptabelt och en fråga vi är beredda att ta strid för. 

Sekos krav

Det är nu knapp tid kvar tills spårtrafikavtalet löper ut. Vi kräver att lagt schema ska ligga. Men vi är konstruktiva.

Vi förstår att det ibland kan vara nödvändigt att ändra i scheman med kort varsel. Det vi kräver är att ändringar av den ordinarie arbetstiden, med kortare varsel än två veckor, endast får göras efter överenskommelse med berörd arbetstagare.

På detta sätt finns flexibiliteten kvar för arbetsgivarna samtidigt som respekten för den enskilde arbetstagarnas privata situation respekteras. 

För att spårtrafiken ska fungera så måste det finnas människor som vill jobba där. En viktig del för att stoppa blödningen och öka attraktionskraften i branschen är att de anställda kan lösa sitt livspussel.

Här är schemaläggningen en viktig del. Vi kräver därför att lagt schema ska gälla.