På måndagsmorgonen gick de så ut i vild strejk, lokförarna. En strejk som väntas pågå fram till onsdag. Endast 30 procent av det normala utbudet av SL:s alla pendeltåg rullade mellan 04 och 06 imorse. 

Och det är svårt att inte känna sympati med dem som strejkar.

Konflikten mellan arbetarna, arbetsgivaren MTR och facket har pågått länge. Men den eskalerade i samband med att MTR gick ut och meddelande att man kommer ta bort alla tågvärdar ombord på SL:s tåg.

Äventyrar säkerheten för alla

Lokförarna menar att avskaffandet av tågvärdar hotar säkerheten för alla, från resenärer till lokförare, ombord på tågen.

– De (lokförarna) fasar inför tanken att man överhuvudtaget ska köra ett tåg utan tågvärd, sa Rainer Andersson, vice ordförande för Seko pendeltågsklubben, till Arbetet tidigare i våras.

Jag tror inte någon tycker det är särskilt kul att ta till det absolut sista och trubbigaste verktyget i verktygslådan: den vilda strejken. Man gör det för att man inte ser någon annan utväg, för att man inte blir lyssnad till.

För det här slår hårt mot alla de pendlande arbetare som försöker ta sig till och från sina jobb i Stockholm. Det försvårar vardagen för många, och jag tror inte att det är det lokförarna egentligen vill. De vill kunna göra sina jobb och ges bra förutsättningar för att göra det. Det är nog inte svårare än så.

Politikerna borde lyssna

Men politikerna borde kanske också förstå värdet av att ha en fungerande pendeltrafik i Stockholm och vilja söka en lösning på konflikten.

Till Aftonbladet sa Anton Fendert (MP), trafikregionråd följande:
– Det här är ett utpressningsförsök som är helt lönlöst, ingen i politiken kommer att böja sig.

En tanke är att man kan lyssna till arbetarna och försöka ta in deras perspektiv. Utan lokförarna står Stockholm bokstavligen still.

Jag tror faktiskt inte de gör det här för att det är kul. Snarare tvärtom.