Nej, det går inte att säga på annat sätt:

SD:s försök att stämpla vindkraft som ”vänsterkultur” är en omåttligt infantil ingångsvinkel i svensk arbetsmarknadspolitik.

Visst har vi vant oss vid att SD är ett högerradikalt känslostyrt parti där allt snabbt förvandlas till ett ”kulturkrig” mot något främmande.

Det förmodas gå hem hos en rädd opinion om SD bara sockrar argumentationen med lite sossehat och muslimskräck.

Men när det gäller Sveriges elförsörjning och dess betydelse för omställning till grön energi är SD:s påhittade kulturkrig extremt förödande för svenska arbetstillfällen.

Svenska jobb

Detta påhittade kulturkrig raserar nämligen förutsättningarna för i realistiska termer tiotusentals framtida svenska jobb som skapas i och med den gröna omställningen. Och svenska jobb till svenska arbetare är ju det som SD normalt säger sig värna.

Ett parti som anser sig företräda det ”svenska folket” är alltså i detta nu i full färd med att dra undan arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt för detta samma svenska folk.

Ur ett arbetsmarknadsperspektiv är det därför helt logiskt att Socialdemokraterna och Centern vid en gemensam presskonferens på måndagen meddelande att man ställer ett utskottsinitiativ mot regeringens klimatpolitik.

Det handlar om att rädda dessa tiotusentals svenska jobb undan regeringens och SD:s nedmontering.

Svenskt Näringsliv vädjar

Grunden i ekvationen är att Sverige snabbt och i stor omfattning måste säkra den framtida svenska elförsörjningen.

Som Arbetets ledarsida tidigare har skrivit så har Sverige, om så sker, nu ett unikt tillfälle att dra till sig stora investeringar i omställningen till grön produktion.

Svenskt Näringsliv vädjade så sent som i förra veckan till regeringen att därför satsa på snabb förstärkning av elproduktionen i form av utbyggd vindkraft.

Att motarbeta denna förändring ger en tydlig konsekvens: de företag som var på väg hit etablerar sig i något annat land – såväl USA som hela övriga Norden satsar nu på utbyggd vindkraft – och att de tiotusentals nya arbetstillfällen som var i vardande aldrig blir placerade i Sverige.

SD:s 40-årsaversion

Att SD, som nu uppenbart styr regeringen i klimat- och energifrågan, kopplar ihop vindkraftverk och snabb elproduktion med människor som på 1980-talet demonstrerade vid Barsebäck, och därför i någon sorts fördröjd explosion av 40-årsaversion dumpar tiotusentals arbetstillfällen år 2023, är i sanning infantilt.

Ser vi till Sverigedemokraternas historia är det dock logiskt.

Sverigedemokraterna har byggt hela sin existens på att ständigt utkämpa krig ur ett påstått underläge, vare sig det utkämpas mot vänstern, muslimer, mörkhyade eller – som i det här fallet – mot miljön och grön omställning.

Hos SD är viljan att utkämpa kulturkrig helt enkelt överordnad förmågan att driva realpolitik. När kulturkriget krockar med möjligheten att skapa arbetstillfällen till svenska arbetare så väljer man kulturkriget framför arbetstillfällen.

Pourmokhtari gyttjebrottas

I detta krig får SD stor draghjälp av klimatminister Pourmokhtari i och med att denna ansvariga minister nöjer sig med att då och då gå en rond i meningslös klimatpolitisk gyttjebrottning med SD – men aldrig kommer med egna motförslag.

Pourmokhtaris ord i Agenda häromdagen om att regeringen för tillfället inte har några förslag alls om hur man ska nå klimatmålen var mycket talande.

De visar att det är SD som nu styr Pourmokhtaris ministerutövning.

Vid gårdagens presskonferens om Socialdemokraternas och Centerns utskottsinitiativ påtalade Magdalena Andersson också den säkerhetspolitiska aspekten av snabb förstärkt elproduktion.

Med vindkraft blir vi mindre sårbara än genom att under överskådlig framtid hänga kvar vid importerad olja och gas där vi blir mer beroende av Putins Ryssland.

För SD kanske det inte spelar någon större roll, men för riksdagens demokratiska partier borde denna säkerhetspolitiska aspekt väga tungt. 

Ökar utsläppen

Det finns ytterligare ett skäl till att bejaka vindkraft och säkra den framtida elförsörjningen, nämligen allas vår framtid.

Som första regering på 20 år leder Ulf Kristersson en politik som ökar utsläppen i stället för att minska den.

För många svenskar är detta mycket oroande, för alla dem som värnar klimatet, den svenska naturen, våra barn och barnbarns framtid, och en existens som sträcker sig längre än till år 2099.

Men för ett högerradikalt parti som SD, som klassar elförsörjningen och gröna arbetstillfällen som ett ”kulturkrig” så betyder nog inte våra barns framtid ett skvatt.

Och den konservativa regeringen låter dem tyvärr styra.