Göran Johnsson pappan bakom industriavtalet: Tuffaste testet av modellen
Årets avtalsrörelse är det hårdaste testet hittills för modellen där industrin sätter märket. Den kommer att bestå provet, tror Göran Johnsson, tidigare ordförande för IF Metall och en av industriavtalets fäder.
Industriavtalet kom till 1997 för att tygla de inflationsimpulser som kom från löneförhandlingarna på 1970- och 1980-talen.
Men ungefär samtidigt som industriavtalet sjösattes nästan dog inflationen.
Nu är den tillbaka, och människor har svårt att betala dyrare mat och höga räntor.
Därmed testas modellen för lönebildning i Sverige för första gången på allvar utifrån de problem den var tänkt att lösa.
– Den har prövats förr, men årets prövning är svår. Den blir avgörande, säger Göran Johnsson, ordförande för IF Metall 1993 – 2005 och en av dem som förhandlade fram industriavtalet.
Består provet
Göran Johnsson följer fortfarande avtalsrörelserna nära och känner spänningen inför avgörandet nu på fredag, eller natten till lördag.
Trots svårigheterna är han övertygad om att modellen kommer att bestå provet och förbli respekterad bland arbetsgivare, fack och samhället i stort.
– Jag tycker ändå att fack och arbetsgivare har hanterat det här svåra läget så att det finns förutsättningar att komma tillbaka till ett normalläge. Det vill säga: Lönebildningen kommer inte spä på inflationen. Sedan finns en massa andra faktorer som påverkar priserna.
Är du inte orolig för att industriavtalet ska få skulden för att reallönerna sjunker?
– Nej. Jag tror att de flesta begriper att om facken gick ut och krävde full kompensation för inflationen, så skulle det förvärra problemen.
En reumatisk cocker spaniel
Fackens lönekrav har kritiserats för att vara alltför försiktiga. DN:s ekonomikrönikör Carl Johan von Seth kallar svensk lönebildning ”lika tam som en reumatisk cocker spaniel”.
Kritiken mot låga lönekrav fanns redan när Göran Johnsson stod vid rodret, men han konstaterar att den blir hårdare när reallönerna sjunker.
– Men det är bättre att få kritik när kraven ställs än när man gör upp, det var ett mantra på min tid. För även om du hade krävt 10 procents löneökning hade du inte fått mer än du gör nu. Medan fallhöjden hade varit större. Du hade slagit platt i marken, säger Göran Johnsson.
– Och hade du satt igång strejker… det hade aldrig gått. Det hade blivit ett riktigt förlorarrace för fackföreningsrörelsen.
”Disciplinen uppskattas”
Sedan industriavtalet kom till har facken och arbetsgivarna i industrin alltid fått nya avtal klara innan de gamla löper ut, även om det ofta har varit på håret. Och så blir det den här gången med, tror Göran Johnsson.
– Förr kunde avtalen gå ut sista mars, men man förhandlade hela våren och hade ett nytt avtal klart till semestern. Så följde lokala förhandlingar, och medlemmarna fick sina nya löner i september. Det fanns ingen respekt för avtalens löptider, säger Göran Johnsson.
– När vi sjösatte modellen var vi otroligt noga med att avtal ska vara klara i tid. Det tror jag att medlemmarna har uppskattat.