Därför ökar matpriserna – och därför är Elisabeth Svantesson maktlös
Inflationen är en utbudskris, och inga räntehöjningar kan få nya varor att produceras snabbare, skriver Arbetets gästkolumnist Elisabeth Lindberg som doktorerar i ekonomisk historia.
Först var det knappt att den märktes. Nu undgår den knappast någon. Det är förstås inflationen det handlar om. Vad har hänt det senaste året och hur tar vi oss ur den nuvarande rävsaxen?
Jag började medvetet följa den internationella debatten om den tilltagande inflationen under hösten 2021.
I december samma år skrev nationalekonomen Isabella Weber en artikel i brittiska The Guardian som först skrattades ut av stora namn som nobelpristagaren Paul Krugman, men som nu närmast är en klassiker.
Weber menade rätt och slätt att eftersom inflationen i huvudsak berodde på utbudsstörningar skulle förloppet att försöka tämja den med att pressa ned efterfrågan bli onödigt smärtsamt.
Fartygen med varor kommer inte snabbare till hamnen när räntan höjs. Fler skolar inte om sig när räntan höjs. Nya fabriker och energiinvesteringar kan till och med riskera att inte bli av när räntan höjs.
Pandemins altanbyggen
Det började redan under pandemin. Våra konsumtionsmönster lades om.
Helt plötsligt blev det en enorm ökning av efterfrågan på virke. Alla som kunde byggde en altan. Alla som kunde hamstrade också toapapper, blöjor och jäst som om det var dags att gräva ned sig i en bunker.
Livsmedelskedjorna gjorde stora vinster på att mat åts hemma i stället för ute.
Efteråt kom det vanliga livet tillbaka och helt plötsligt behövdes alla de där anställda som tågbolag, flygplatser, restauranger och butiker gjort sig av med.
Oljepriset gick från negativt 2020 till att öka med över 50 procent 2021.
Till sist kom kriget i Ukraina och Rysslands försök att avskräcka de europeiska länderna genom högre och högre gaspriser.
Eftersom elmarknaden inom EU kopplat samman länders elnät fick alla oavsett beroende av rysk gas betala mer.
Perfekt storm
Summan är att grundorsakerna till inflationen har uppstått i situationer som inte inträffar ofta.
Det närmaste vi kommer historiskt är perioderna efter första och andra världskrigen, samt oljekriserna på 1970-talet. Vi har gjort en U-sväng från en miljö med väldigt låg inflation till en där priserna förändras snabbt.
Räntorna hos världens centralbanker har aldrig höjts i så snabb takt i modern tid som nu.
Det är bland annat därför det har blivit oro och konkurser i banksektorn.
Deras tillgångar i statsobligationer sjunker i värde när räntorna höjs och helt plötsligt blir det tydligt vilka som har tagit stora risker och vilka som har varit mer försiktiga.
Vad ska vi göra åt den här perfekta stormen?
Det krävs lösningar i ett läge där matpriserna inte tycks ha en övre gräns, räntekostnaderna ökar och elkostnaderna kanske har mattats av för nu, men vad sker nästa vinter?
Få jätteföretag
Jag tror att det viktigaste är att förstå grundorsakerna till att inflationen uppstod och ta det därifrån.
1978 skrev LO:s ekonomer att ”prisbildningen på flertalet marknader som domineras av ett eller ett fåtal jätteföretag, följer inte de lagar om tillgång och efterfrågan som man baserar traditionell ekonomisk politik på”.
Fåtal aktörer är vad vi har att göra med på både livsmedelsmarknaden och energimarknaden.
Samma Isabella Weber har i ny forskning visat att vinsterna i dessa sektorer är en stor förklaring till inflationen.
Exempelvis är kaffe en vara som handlas på en internationell börs, vars pris justeras fem gånger per år och dominerande på marknaden i Sverige är multinationella företag som Nestlé och JDE.
Påverkas inte av regeringen
De påverkas inte av om Elisabeth Svantesson för en stram finanspolitik eller inte. Deras stora risker är energipriser och klimatförändringar.
Regeringens uppgift i ett sådant här läge är därmed att under tiden som priserna stabiliseras stärka ekonomin på sikt och jämna ut bördan av inflationen mellan hushåll och företag.
Det kan ske genom att justera momssatser och om nödvändigt sätta pristak under kortare perioder, till exempel om elpriset sticker i väg igen under hösten.
Det allra viktigaste är dock att se till att investera i grön energi och bra arbetsvillkor i de sektorer som bidrar till klimatomställningen.
Passivitet riskerar bara att göra inflationens konsekvenser värre.