Varför löser Västra Götalandsregionen problem med personal genom utköp, i stället för att satsa på arbetsmiljö och rehabilitering?

Den frågan ställer vi oss efter P4:s upprörande och oroande reportage om hur regionen köper ut personal inom vården. Frågan är särskilt legitim eftersom det är skattepengar det handlar om. 

En annan väsentlig fråga är varför Kommunals yrkesgrupper är överrepresenterade bland dem som ”erbjuds” ett utköp?

Granskningen visar att undersköterskor köps ut i mer än dubbelt så stor utsträckning som sjuksköterskor och läkare. 

Bekymmersamt förhållningssätt

Förhållningssättet att som arbetsgivare lösa problem genom utköp, är djupt bekymmersamt. De som erbjuds att bli utköpta upplever det dessutom oftare som ett ”antingen eller”: Man får välja mellan utköp och repressalier, om man inte går med på dealen. 

När arbetsgivaren, i en tid av besparingar och nedskärningar i våra kärnverksamheter, väljer att lägga pengar på kostsamma utköp i stället för att satsa på vården, ligger det nära till hands att anta att det helt enkelt handlar om att visa att man bestämmer.

Om man vill bli av med någon, men saknar grund för avsked, så är så klart utköp en väg att gå. Men det är allt annat än professionellt.

Utköp handlar ofta om rehabärenden

En annan granskning visar att dessa utköp, av framför allt undersköterskor och skötare, dessutom ofta handlar om rehabiliteringsärenden. Vilket givetvis gör det än mer besvärande.

När personal som arbetat stora delar av sitt yrkesverksamma liv inom vården blivit utslitna, och drabbats av exempelvis rygg-, axel- och knäproblem, eller rentav blir utbrända, så är ett erbjudande om utköp en enkel utväg för arbetsgivaren. 

Det kallas för rehabavslut och är, enkelt uttryckt, ett sätt för arbetsgivaren att inte behöva ta ansvar för utsliten personal inom verksamheten.

Var finns människovärdet i ett sådant handhavande? Arbetsgivaren borde dessutom vara väl medveten om att individer med befintliga arbetsskador inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden.  

Ofta äldre personal som belastats hårt

Kommunals erfarenhet är att arbetsgivaren dessutom oftare går till utköp för undersköterskor och skötare för förslitningsskador och lindrigare överträdelser, än vad man gör för andra yrkeskategorier. 
Innebär det att arbetsgivaren har en högre moralisk förväntan på Kommunals medlemmar?

Varför värderas inte våra medlemmars yrkeskategorier på samma sätt som till exempel läkare och sjuksköterskor, när det när det gäller möjligheten att kunna och orka arbeta hela vägen fram till pension? 

Så kallade rehabavslut handlar ofta om äldre personal, som belastat sina kroppar hårt under ett helt yrkesliv, och som befinner sig ganska nära pensionsåldern. Ett utköp för dessa individer resulterar oftast i en förtidspension.

De flesta av Kommunals medlemmar får en låg pension även om de arbetar hela vägen fram till pensionsåldern. En förtidspension innebär med andra ord att den reda låga pensionen blir nästintill omöjlig att leva på.  

Ska vårdpersonal kunna arbeta till pensionen?

Trots att de förslitningsskador som leder till rehabavslut och förtidspension i oproportionerligt hög utsträckning drabbar människor som arbetar inom Kommunals avtalsområden, så klassas de sällan som yrkesrelaterade.

Trots att de med allra största sannolikhet uppkommit på grund av ett arbetsliv fullt av bland annat tunga lyft.

Vi i Kommunal är djupt oroade över att bilden av att detta sätts i system av arbetsgivaren.  

Med det sagt vill vi rikta ett par direkta frågor till hela ledningen på Sahlgrenska sjukhuset. Anser ni att er personal ska ha rätt att kunna arbeta fram till sin egentliga pensionsålder?

Eller anser ni att det är rimligt att en redan låg pension blir ännu lägre på grund av förtidspension genom rehabavslut, i stället för fortsatt rehabilitering? Hur belönar ni ett långt och lojalt yrkesliv?

Belöna de inom samhällsviktiga yrken

Oavsett svaren på frågorna kan vi vara helt säkra på att det kommer att fortsätta att se ut på det här viset om arbetsgivaren inte satsar mer på systematiskt och kontinuerligt arbetsmiljöarbete.

Belöna de som väljer att arbeta inom samhällsviktiga yrken inom vården genom att ge dem de bästa av möjligheter och förutsättningar, i stället för att genom passivitet och enkla lösningar bidra till att de måste ersättas i förtid.

Är inte bemanningsproblematiken inom vården tillräckligt stor som den är?!