Finns ens hiv kvar? I Sverige? Tankarna far genom 22-åriga Gustav Dellhems huvud när han får det anonyma telefonsamtalet från sjukvården den där sommaren för ett par år sedan. 

Och det är kanske inte så konstigt. När sjukdomen upptäcktes för 40 år sedan var det som ett slag som utspelade sig. Sjukdomen var en dödsdom. De som insjuknade drabbades av ett enormt stigma. 

Dramatiken i det som skedde skildras i böcker som Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar och den oförglömliga tv-serien Angels in America.

För många unga upplevs nog sjukdomen också som historia – ett drama som utspelar sig i dåtid. 

”Fördomarna lever kvar”

Nu råder i stället tystnad. Du kan i dag leva ett så gott som normalt liv med hiv. Dagens mediciner är så bra att virusnivåerna inte ens blir mätbara.

Det är numera omöjligt att få hiv från en person som har en välinställd behandling. 

Men fördomarna lever kvar. Få känner till hur bra hiv kan behandlas numera, en baksida med den tystnad som råder.

Många av dem som lever med sjukdomen väljer därför att inte säga något och framför allt inte på jobbet. Av rädsla för hur de ska bemötas. 

Alla vågar inte berätta

En som gjorde just det valet är Lisbeth, som tidigare var gruppledare på en städfirma. ”Det var ingen varm arbetsplats”, berättar hon för Arbetet. Det är först nu som pensionär som hon har vågat öppna upp om sjuk­domen. 

Gustav Dellhem valde direkt att vara helt öppen med att han fått hiv och har fortsatt att berätta. Han har mötts av stöd och förståelse. Det är ett bemötande alla som får sjukdomen borde få. 

Vetenskapen har bemästrat sjukdomen hiv. Nu är det hög tid att övervinna fördomarna. Att kunna leva öppet med hiv – även på jobbet – ska vara en självklarhet.