KULTURDEBATT. Så stod till slut den nya finansministern, Elisabeth Svantesson, och presenterade sin första budget för väljarna. Eller ja, åtminstone riksdagsjournalisterna. 

Mycket har redan sagts om brutna vallöften och åtstramningar på fel saker. Men för en regering som pratar om sammanhållning och individens möjligheter är budgeten förvånansvärt kvävande och splittrande. 

”Ett folk som har sånger kan aldrig dö”, heter det ju. 

Kanske är det just därför högern hatar när vanligt folk får tillgång till kultur.  

Den nya budgeten innebär en slakt på barn och ungas tillgång till både intagande och skapande av kultur. Kulturskolan försvinner, gratis inträde till statliga museum likaså. Idrottsrörelsen får göra plats åt oljebolagens vinster. Ännu en ventil för den förtvivlan och längtan unga känner stängs igen. 

Ännu en konkurrent till kriminaliteten rensas bort, gängledarna tackar och tar emot. 

Överklassens barn oberörda

Men givetvis gäller inte detta alla barn. Överklassens barn som vill bli influencers, popstjärnor och melodifestivaldeltagare kommer fortfarande kunna göra det.

I försnacket till låtarna kommer de sitta och prata om vikten av att ”tro på sig själv och följa sina drömmar”, samtidigt som den sista kommunalt ägda gitarrens sista nylonsträng brister. 

Sen kommer dessa hårt kämpande överklassbarn sitta i Så mycket bättre år efter år och tolka varandras platta verk. Vi andra får titta på. 

Fattiga utlämnas till TikTok

Fattiga barn får helt enkelt utlämnas till Youtube och TikTok, där de får inta andras barns kultur, åsikter. Barn som uppfostrar barn i en global flugornas herre av imitation och leda.

Sen kanske de kan se barnen från andra sidan stan sitta i Så mycket bättre och prata om hur viktigt det är att ”följa sina drömmar” och ”tro på sig själv”. 

Det svenska musikundret gick ut på tanken att människor blir bättre av att få prova på att skapa. Långt ifrån alla gillade att spela blockflöjt eller bli påtvingad Hey Joe av en gråhårig musiklärare.

Men för dem som har kulturskolan att tacka för allt ter sig regeringens politik helt befängd. 

Slut på arbetarbarn i kulturen

I ett halvt decennium har Sverige gjort sig världsberömt för kulturexport.

Vi lät arbetarklassens barn bli konstnärer, regissörer, producenter, musiker, fritt tänkande individer. 

Nu är det slut på det – kanske för att Kristersson vet att den som skapar är stark. Och att den som sjunger aldrig kan hålla käften

  • Karl Anders Lindahl
    Digital strateg