I går fick vi veta att PM Nilsson, tidningen Dagens industris politiska redaktör, lämnar journalistiken för att bli statssekreterare hos Ulf Kristersson. Något partimedlemskap i Moderaterna behöver han inte ordna, han ska vara en sorts ”opolitisk” statssekreterare. Och med ganska speciella arbetsuppgifter, dessutom.

PM Nilsson får, enligt sig själv, ansvar för ”olika typer av frihetsfrågor, för individer, företag och kapital” och att ”miljö går in i allt”.

– Min uppgift blir att påminna statsministern om att regeringen håller de långsiktiga linjerna vid liv, mitt i alla akuta ärenden som ska hanteras. På det sättet påminner arbetet lite om ledarredaktionens ansvar, säger han till Dagens industri.

Idéer får hämtas utifrån

Möjligen finns det någon politiker eller tjänsteman ute i landet som tycker att hen skulle ha klarat av det där. Som inte har problem med att kalla sig moderat, som gett partiet några goda år och räknat med att få följa med Kristersson in på Statsrådsberedningen. Vad vet man.

Jo, en sak vet man. Att partier är hårt hierarkiska organisationer som inte alltid premierar idéutveckling och tankearbete. Ofta är det bunkermentalitet, internt mygel och maktspel som är fokus. I den kulturen föds helt enkelt inga nya idéer. De får hämtas in utifrån. Från ledarredaktioner, till exempel.

Men kanske är det ändå inte som tänkare PM Nilsson rekryterats. Utan som kommunikatör. Där finns det historiska erfarenheter från just Statsrådsberedningen.

Efter det moderata succévalet 2010 blev nämligen partisekreteraren Per Schlingmann statssekreterare under Fredrik Reinfeldt med ansvar för statsministerns och regeringens samlade kommunikationsstrategi.

Den massiva kritiken mot hur alliansregeringen behandlade sjuka och arbetslösa hade kostat på och i pressmeddelandet om Schlingmanns nya jobb kunde man läsa att regeringen nu ville vara delaktig i samhällsdebatten och öka dialogen med allmänheten. Rollen var helt ny, skapad enbart för Schlingmann.

Tidöavtalets egen propagandaminister

– Intrycket man får av vad de själva skriver är att de vill ta ett fastare grepp om kommunikationen och få en bättre kontroll över de politiska budskapen. Det påminner lite om vad de gamla propagandaministrarna hade som uppgift, sa SVT:s Mats Knutson till Resumé.

Ta kontroll över politiska budskap, sådant kan redaktör Nilsson. I tidningsspalterna har hans redaktion utan sura miner kampanjat för Nord Stream 2, kämpat för att Kina ska få bygga Sveriges viktigaste tekniska infrastruktur och försvarat vinstjakten i skolan trots att det underminerar kunskapsnationen Sverige. Dessutom har Dagens industris opinionsbildning varit avgörande för att delar av näringslivet ska ta SD i famnen.

Om PM Nilsson nu blir Tidöavtalets egen propagandaminister går det inte tänka sig någon bättre lämpad.

Få kan med sådant gott humör prångla ut budskap om att friheten stärks om man rustar ned rättigheter och knyter band med banditer.