Rebecka Fallenkvist har fått nytt jobb.
Japp, samma Rebecka Fallenkvist som råkade säga ”Hell…g seger” när hon tv-intervjuades på Sverigedemokraternas valvaka.
Som nyss råkade kalla Anne Frank för ”kåtheten själv” i en instastory, som hon råkade ljudlägga med Kanye West – som nyligen ventilerade sitt judehat på sociala medier.
Där triss i antisemitism hade lett till omedelbar avpollettering från andra partier är behandlingen annorlunda inom SD.
Fallenkvist togs ur tjänst den 16 oktober bara för att välkomnas tillbaka fyra dagar senare.
Blir ekonom – ett tag
Visserligen kommer hon inte få veva i rampljuset längre, utan stuvas undan på ekonomiavdelningen. Åtminstone för en halveringsperiod, till dess att hennes dåd är glömt eller någon annan SD-stjärna trampar i ett ännu större klaver.
Allt sker enligt klassiskt SD-protokoll.
Först en medveten provokation för att knuffa anständighetens gränser, sedan kastar de förövaren till vargarna – åtminstone skenbart – bara för att omplacera hen på ett nytt toppjobb när ingen tittar.
SD:s utfrysningsmetod påminner mindre om ett riksdagsparti och mer om ett ur-och-skur-dagis där de bråkigaste ungarna får leka av sig på gården för att sedan komma in med rosiga kinder och snorbubblig näsa.
Flagrant judehat
Jag känner till viss mån igen systemet från när jag jobbade på ett stort och halvstatligt företag.
Här minns jag kollegor vars främsta funktion var att vanka fram och tillbaka i korridorerna med pärm under armen och simulera arbete.
Alltid på väg, aldrig på plats.
Medarbetare som i stället för att få kicken antingen flyttades runt som en het potatis mellan avdelningarna, eller befordrades bort.
Men då handlade det oftast om arbetsovilja och inkompetens, sällan om flagrant judehat.
Jag tänker att Sveriges näst största folkvalda parti borde agera annorlunda.
Erik Almqvists tröstpengar
För att ha en uttalad nolltolerans mot rasism och extremism har SD generösa felmarginaler.
Kanske är det någon form av separationsångest som gör att alla SD-profiler som råkat ha ett rasistiskt flashbackkonto, råkat bli dömda för misshandel, eller råkat begå ett övergrepp eller ekobrott till slut hittar tillbaka till partiets varma famn. Om än i konsultförpackning.
Men Erik Almqvist, tänker du. Visst.
Efter att ha knallat runt på stan med järnrör och skrikit hora var de båda parterna överens om en conscious uncoupling.
Allt Almqvist fick som tröst var en symbolisk summa om fyra miljoner kronor och ett konsultjobb.
Har hon lärt sig något?
Som Expressens David Baas skriver så tycks partiets nolltollerans gälla för vissa snarare än alla. De som jobbar på marknivå och vädrar sina rasistiska eller extrema åsikter gallras raskt bort.
För VIP-medlemmarna som stått på deras axlar gäller ett annat slags nolltolerans, med betoning på tolerans.
För dem räcker det med några minuters timeout i hörnet – tänk nu på vad du gjort! – innan de släpps in för att göra kaos igen.
Jag undrar vad Rebecka Fallenkvist lärde sig under sin rekordkorta sejour i skamvrån. Kanske absolut ingenting.
