Vattendroppar som pärlar på friska gurkor och tomater. Ett grönskande landskap med vitrappade bondgårdslängor. En känsla av att bidra till något bättre. Att i det lilla göra sitt för den lokala bygden. Att också göra något för klimatet. Att köpa närodlat.

Nej, spola den bilden.  

Papperslösa som jobbar sex dagar i veckan. Vill du ha jobb, gå och prata med El Patron. Lönen betalas ut svart. Du tjänar 35 kronor i timmen. Försöker du organisera dig fackligt straffas du.

När Arbetet granskar villkoren för de som plockar grönsaker på ett antal skånska gårdar visar det sig vara ett i det närmaste slavliknande arbete. Det är gårdar vars grödor i ett senare led kommer att marknadsförs som just närodlade.  

Minsta protest kan tvinga dem ut ur landet

Många av människorna som jobbar på fälten vet att minsta protest eller försök att få till en förbättring kan tvinga ut dem ur landet. Och deras utsatthet utnyttjas.

Flera av grossisterna som köper grönsaker från just dessa gårdar framställer sig som engagerade i plockarnas arbetsvardag, att arbetsmiljön i medlemsföretagen är viktig. Det är också vad de vill att kunderna ska tänka när de gör sitt val vid grönsaksdisken. Att grönsaker är odlade med omtanke och därför värda några extra kronor.

Man kunde tro att grossisterna skulle reagera resolut när det uppdagas att villkoren för plockarna inte håller för närmare granskning. Att de skulle besluta sig för att göra en genomlysning. Att de förklarar att de tänker ställa krav och riva kontrakt med de odlare som inte bättrar sig.

Häpnadsväckande reaktion

Men på Odlarlaget ifrågasätter vd Kimberley Wintmo att granskningen alls ska publiceras, för att det skulle slå mot odlarna. Att publiceringen också skulle kunna skada dem som sköter sig.

Det är en häpnadsväckande reaktion. Hade jag varit en av de bönder som försökte göra rätt för sig hade jag varit jäkligt besviken på Odlarlagets vd. Både för att oviljan att bli granskad och för att man uppenbarligen är villig att i det godas sak se mellan fingrarna med fusk och skitvillkor.

Att sätta en etikett med vackra ord på en vara är lätt. Men att göra rätt för sig, att verkligen se till att det närodlade jordbruket också står för rimliga villkor för dem som jobbar där – det kräver desto mer.