Subventionerade anställningar är ett bra sätt att skapa arbetstillfällen för personer som står längst från arbetsmarknaden. Det visar en mängd utvärderingar.

Men det låga maxtaket för lönesubventioner har oönskade bieffekter, visar nationalekonomen och LO-utredaren Adnan Habibija i en ny artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt.

Det låga taket, i dag 20 000 kronor i månaden, skapar en lönepress nedåt på de subventionerade anställdas löner och ytterst på hela låglönekollektivets löner.

Och det är helt oacceptabelt.

Ska inte sätta press på andras löner

Lönesubventioner ska användas för att få personer som står långt ifrån arbetsmarknaden i arbete, som långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning och nyanlända.

Men lönesubventioner ska absolut inte användas till att påverka lönerörelsen eller sätta press på andras löner.

Den självklara slutsatsen är därför att taket i lönesubventionerade jobb måste höjas, något som enligt Adnan Habibijas forskning också skulle ge en tydlig effekt.

2018 samordnades olika former av lönesubventioner och ett gemensamt lönetak på 20 000 kronor infördes.

En del anställningsformer fick då höjt maxtak medan andra fick sänkt maxtak.

Adnan Habibija finner att både höjningen och sänkningen slog igenom på lönerna för dem som därefter anställdes på lönesubventionerade anställningar.

Där maxtaket höjdes fick nyanställda en genomsnittlig högre lön och de vars tak sänktes fick en genomsnittligt lägre lön än tidigare.

Det här är ytterst graverande.

SD möjliggjorde neddragningar

Med en borgerlig regering i vardande är framtiden synnerligen oviss för vad som ska hända med en rad arbetsmarknadsåtgärder.

Så också med lönesubventionerade jobb.

En föraning om framtiden såg vi i Moderaternas och Kristdemokraternas gemensamma budgetreservation som röstades igenom 2019 (den så kallade servettskissen).

Sverigedemokraterna gjorde servettskissen möjlig genom att i sista omgången stödja M och KD:s budgetreservation i riksdagen.

Neddragningarna genomfördes omedelbart i enlighet med M och KD:s budget och antalet personer med olika former av anställningsstöd störtdök under 2019.

Menar SD det minsta allvar med sitt prat om att stödja den svenska arbetaren bör de den här gången i stället agera för fortsatta anställningsstöd och framför allt för en höjning av anställningsstödens maxtak.

Eller kommer SD återigen att stödja M och KD:s lönesänkande politik för LO-anslutna med allra lägst löner?