Hur mycket tid en arbetsförmedlare lägger på att hjälpa en arbetssökande påverkas av hur den sökande verkar vara som person.

Osäkra, tystlåtna och passiva personer får mer av arbetsförmedlarens tid än sökande som ger intryck av att vara självsäkra, aktiva och utåtriktade.

Det framkommer i en studie av två forskare vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

– Vi ser att arbetsförmedlarna påverkas av de arbetssökandes egenskaper och beteenden. Det är viktigt att vara medveten om att det händer något i mötet mellan arbetsförmedlaren och den arbetssökande som spelar roll för vilken hjälp den sökande får, säger Martin Lundin, en av rapportförfattarna, i ett pressmeddelande.

Tystlåtna mer förtjänta av hjälp

Forskarna ville undersöka hur arbetsförmedlarna fördelar sin arbetstid mellan olika arbetssökande och hur de valde vilka som skulle få gå en arbetsmarknadsutbildning.

De skapade påhittade fall med arbetssökande som hade olika egenskaper och skäl till att de blivit arbetslösa, och presenterade sedan fallen för arbetsförmedlare i två omgångar.

Att arbetsförmedlarna lägger mer tid på tystlåtna och osäkra personer kan enligt forskarna bero på att förmedlarna tycker att de är mer förtjänta av hjälp. Men det kan också vara så att arbetsförmedlarna tror det är mest effektivt att prioritera den gruppen, resonerar forskarna.

Arbetssökande som uppfattas som osäkra och hjälplösa har däremot inte större sannolikhet att få gå en arbetsmarknadsutbildning jämfört med andra. Det kan strida mot regeln om att Arbetsförmedlingen ska prioritera arbetssökande med stora behov när det beslutas om arbetsmarknadsutbildning, påpekar forskarna.

Självmant arbetslösa – opålitliga

Forskarna trodde att arbetsförmedlarna skulle prioritera sökande som inte kunde hjälpa att de blivit arbetslösa, jämfört med personer som exempelvis sagt upp sig på eget initiativ. Men så verkar det inte vara – de senare får lika mycket uppmärksamhet från arbetsförmedlarna som alla andra.

Kanske tycker arbetsförmedlarna att personer som sagt upp sig är opålitliga och därför behöver övervakas, funderar forskarna i rapporten.

Studien visade dock att arbetssökande som själva verkar ha orsakat sin arbetslöshet har mycket lägre sannolikhet att få gå en arbetsmarknadsutbildning.

Så gjordes studien

De fiktiva fallen presenterades i form av enkäter som riktades till alla arbetsförmedlare på 48 arbetsförmedlingskontor under åren 2018 och 2019. Ungefär 2 000 arbetsförmedlare svarade i varje enkätomgång.*

I de fiktiva fallen beskrevs de arbetssökande med olika egenskaper. Någon kunde till exempel beskrivas som utåtriktad, självsäker och ganska aktiv medan en annan angavs vara tystlåten, osäker och ganska passiv.

I fallen förklarades det också hur personerna blivit arbetslösa, som genom att företaget de jobbade på hade skurit ner på personal eller att personen sagt upp sig självmant eftersom hen inte trivdes med arbetet.

Rapporten heter Vem får mer? Två enkätexperiment om arbetsförmedlares beslut i den dagliga kontakten med arbetssökande och är skriven av IFAU-forskarna Martin Lundin och Josefin Häggblom.

* Svarsfrekvensen bland arbetsförmedlarna var drygt 50 %.