En av de stora valsnackisarna har varit Sverigedemokraternas ”segertåg”: tunnelbanevagnar prydda med blåsippor och SD-logotyper. Nu lanseras nästa kampanj. Sverigedemokraterna undrar vilket ditt så kallade ”Jimmie Moment” är. Begreppet myntades av tyckaren Kajsa Dovstad och handlar om det ögonblick någon går ifrån att knyta en liten näve i fickan och i stället omfamnar sin främlingsfientlighet helhjärtat.

Kampanjens budskap går att sammanfatta ungefär “det är inte ditt fel att du har blivit främlingsfientlig, det är den här vänsterblivna samtidens fel. Men nu när du ändå är det: välkommen att rösta på SD”.

När var ditt Jimmie Moment? Påskkravallerna? Kanske när du hörde ett främmande språk i affären? När någon snodde din cykel? Eller när du fick den där push-notisen i mobilen om ett mord?

Kanske är det en upplevd försämring i vardagen? Där en arbetsgivare stressar, pressar och sms-ar samtidigt som att livet är knapert. Där vården sviker och Försäkringskassan krånglar.

Tvångsdeportering till Kabul

Eller så var det kanske något helt annat, typ som när Tobias Andersson twittrade smaklöst om tvångsdeportering till Kabul. Eller när SD-representanter lunchade med Svenskt Näringsliv. Eller när Ekeroth och Almqvist löpte amok i Stockholm City med järnrör och kallade folk för könsord?

Kanske har ditt Jimmie Moment att göra med det faktum att så många aktiva Sverigedemokrater har kopplingar till högerextremism eller att Dagens ETC nyligen avslöjade att de avlönar personer för att hota och hata online.

Kanske är det sättet att prata om människor på flykt, människor som hamnat här (de flesta hade nog sluppit fly om de fick välja). Eller om en stor del av Sveriges befolkning, där de allra flesta är vanliga människor som är som folk är mest?

Kanske var det när andra partier också började tycka att etniska skiljelinjer är effektiva sätt att måla upp både problem och lösningar. Där det helt plötsligt inte var pittoreskt och exotiskt med Little Italy eller Chinatown. 

Folk saknar svenskhet

Troligtvis var det där någon gång efter kultur och etnicitet tog över efter klass som svar på varför vissa har och andra inte.

Då det slutade handla om hur den sociala rörligheten det svenska folkhemmet representerat nu är ett minne blott. Då det i stället handlar om att folk saknar svenskhet. En svenskhet som förknippas med idel goda egenskaper. Som att de sociala utmaningarna enbart drabbar människor med utländskt påbrå.

Denna ”nya analys” som blivit ett förenklat och fördummat svar på varför vissa förtjänar och andra inte. Som får det att kännas lite bättre för den som inget har men som i alla fall inte är brun i huden. 

Nu kan denne bli brun politiskt och dämpa den känsla av orättvisa som varit helt avgörande för att orka driva fram jämlikhetsskapande politik. Denna känsla och detta nya parti kommer inte generera bättre skola, vård eller arbetsvillkor. Men det KÄNNS bra.

För som snacket går nu så är det svårt att dra andra slutsatser än att många verkar både tycka och tro det allra värsta om personer med utländsk bakgrund. 

SD höftar och går på känsla

Och det är ju smart av ett parti som SD, som inte drar sig för att höfta och att gå på känsla att spela just på en känsla, att snacka om Jimmie Moments. Det spelar liksom ingen roll vad som är eller vad som är sant. Känns det så? Då är det så!

Men oavsett vilken sorts Jimmie Moment du haft så har du med all sannolikhet haft ett. Och varje gång någon har ett så rör vi oss längre och längre ifrån realpolitiken och djupare och djupare ner i den gyttja som är den samtida politiska retoriken. Längre ifrån välfärdens finansiering, bostadsbyggandet, att stoppa vinstjakten i skolan och att tackla klimatkrisen.

Det är klart att politik kan vara svårt och bör förenklas i den mån det går. Men det får aldrig bli så dumt att det slutar handla om lösningar och helt handlar om känslor och fingerpekande.

Jimmie Moments är känslomässig hårdvaluta för SD men det är inte något man kan bygga bostäder, lägga tågräls, anställa undersköterskor eller sänka elräkningen med.