Två politiska utspel av Liberalerna har den senaste tiden kopplats ihop med partiledaren Johan Pehrsons privata ekonomiska intressen som affärsman.

Samtidigt lovar han absolut lojalitet till SD:s partiledare Jimmie Åkesson i regeringsfrågan men vill inte åka på gemensam busstur med SD.

Och allt det här förvirrar.

För vad är det egentligen som styr Liberalernas politik? Är det politiskt rävspel? Eller en uppriktig lojalitet med extremhögern?

Eller är det Johan Pehrsons egna ekonomiska intressen?

Naturligtvis märks det här i opinionen.

SD kan lita på L, säger Pehrson

Återigen faller Liberalerna som en sten och det är ingen avancerad gissning att tro att det beror på att många inte vet vad det är som styr liberalerna. Plus ett stänk av bitter eftersmak för varje sann liberal när kopplingen till Johans Pehrsons personliga försök att bli rik på politiska beslut kommer på tal.

Visserligen är vi vana vid att främst borgerliga politiker, men även några på den rödgröna sidan, gärna smaskar runt i syltburken när tillfälle ges.

Vi minns till exempel moderatpolitikerna i Stockholm som sålde vårdcentralen Serafen för 695 000 kronor till några privata investerare. De nya ägarna sålde något senare Serafen vidare för 20 miljoner kronor.

Genom upplägget hade alltså 19,5 miljoner kronor genom Moderaternas politiska beslut överförts från skattebetalarna till en grupp privatpersoner bland Stockholms överklass.

Så visst har det hänt förr. Men hos få har egna politiska beslut och policyskapande varit så direkt kopplat till möjligheter att själv göra en ekonomisk vinst som i dag hos Liberalernas partiledare Johan Pehrson.

Gynnas av egna politiken

I våras avslöjade Aftonbladet att Johan Pehrson har egna personliga intressen i Liberalernas förslag att satsa 1,8 miljarder kronor fram till 2024 på säkerhetsföretag.

Han har nämligen själv en mycket stor ägarandel i ett säkerhetsföretag.

Johan Pehrson personligen skulle utöka sin redan stora förmögen – Johan Pehrson är mångmiljonär och en av riksdagens rikaste ledamöter – på den politik han själv driver.

Något korruptionsbrott är det inte.

Det är dock frapperande att en partiledare i Sverige inte förstår att allt som är lagligt kanske inte är lämpligt för en partiledare, till exempel att berika sig själv på politiska beslut.
I den nu hårt stormande skoldebatten har även Johan Pehrsons aktieinnehav i miljardkoncernen Atvexa uppmärksammas.

L stärker rätten att ta ut vinst i skolan

Inte minst efter att Johan Pehrson i fredags presenterade Liberalernas nya friskoleprogram. Huvudpunkten i Liberalernas nya förslag är att friskolor enligt en ny ”friskolelagstiftning”, som Liberalerna vill ha, måste vänta några år innan de tar ut vinst när de tagit över eller startat en ny skola.
Därefter ska det dock enligt ny lagstiftning vara fritt fram för rejäla vinstuttag.

Skolkoncernernas långsiktiga ägande ska alltså enligt Liberalerna garanteras i lag. Lagen ska ge skolkoncernernas ägare rätt att ta emot de skattepengar de får för att ge undervisning, döpa om dessa skattepengar till ”vinst” och lägga dem i den egna plånboken i stället för att satsa dem på utbildning av Sveriges unga.

Liberalernas friskoleprogram är med andra ord ett sofistikerat sätt att stärka rätten till fortsatta vinstuttag för friskolekoncerner.

Och naturligtvis uppmärksammas då Johan Pehrsons eget ägande i friskolekoncernen Atvexa. Något annat vore ett journalistiskt haveri.

Efter turbulensen kring Atvexa meddelade dock storägarna i förra veckan att Atvexa ska avnoteras från börsen. Vad som har hänt eller vad som ska hända med Johan Pehrsons aktieinnehav i koncernen är oklart.

Och möjligen är det ett rent egenintresse som förklarar Johan Pehrsons utspel i helgen angående regeringsbildningen och relationen till Sverigedemokraterna.

I en artikel i Svenska Dagbladet intygade Johan Pehrson att ”Jimmie Åkesson kan lita på Liberalerna”. I artikeln lovar han att inte ”under några omständigheter” under nästa mandatperiod släppa fram något mittensamarbete.

Liberaler vill nog ha liberal politik

SD:s hållning i utförsäljningsfrågan är välkänd och stabil. Riskkapitalbolag och skolkoncerner ska enligt SD få fortsätta ösa pengar ur statens skattekista.

Naturligtvis är Liberalernas nya roll som ett stödparti åt Sverigedemokraterna främst en följd av att den förra partiledaren Nyamko Sabunis valde att överge mittenpolitiken och i stället ansluta partiet till det konservativa blocket.

Men vi ska inte heller underskatta drivkraften som ligger i personlig vinning när vi analyserar Johan Pehrsons tid som partiledare.

Att Liberalerna nu återigen sjunker i opinionsmätningarna kan vara ett tecken på att de allt färre väljare som fortfarande röstar på Liberalerna inte särskilt glädjestrålande åser partiförslag som antingen berikar partiledaren själv eller lägger sig platt för SD-politik. Eller som i Liberalernas friskoleförslag lyckas kombinera båda dessa drivkrafter.

De liberala väljarna vill nog hellre se liberal politik.