– Jag brukar uppdatera mig själv före val. Jag skummar partiprogrammen. Det kan ske ganska stora förändringar, fyra år är rätt lång tid, säger Simon Lundmark som pendlar 3,5 mil.

SKELLEFTEÅ. En enorm Dodge pickup svänger in på den sensommargassande macken. Simon Lundmark kliver ur. 

Några semesterdagar återstår. Snart börjar han jobbpendla igen. 3,5 mil från Ersmarksbodarna, eller ”åkern” där han bor, till jobbet som processoperatör på Rönnskärsverken.

Ofta till tonerna av death metal-bandet Amon Amarth eller lite 50-talsmusik. Gott och blandat. På sistone har avståndet märkts rejält i plånboken.

– Man är ju inte politiker själv, så man får gilla läget och klaga lite. När bensinen var uppe i 26 kronor kändes det halvtungt. Det är sjukt att 20 kronor känns billigt nu. 

Diesel för 24 kronor

En liter bensin för strax under tjugan, dieseln för runt 24. Billigare än vårens toppar. Dyrare än för ett år sedan.

På OK Solbacka blir det många suckar som svar på frågan om det märks. Jo. Så klart.

Det märks även i politiken. Med kort tid kvar till det som ibland benämns som ett plånboksval duggar utspelen tätt: 

• KD-ledaren Ebba Busch möter väljare på en mack i Kramfors. 
• ”1300 spänn för att tanka en helt vanlig Volvo. Vill vi ha det så här?”, säger SD-ledaren Jimmie Åkesson i en valfilm. 
• Regeringen lanserar stödpaket. Sänkt skatt på bensin och diesel och pausad reduktionsplikt, alltså kravet på att bland in mer biobränsle.

Men tusenlappen till bilägare röstade riksdagen ner.

– Det känns lite som att politikerna fiskar efter röster, säger Simon Lundmark om utspelen.

Reseavdraget ”klen tröst”

Reseavdraget på 18,50 kronor milen täcker en del, men inte allt.

– Det är en klen tröst. Förr täckte det drivmedel och även visst slitage. Nu räcker det inte ens till drivmedel.

Han vill att reseavdraget höjs. Nu görs hela systemet om och fler ändringar är på gång. Vad det innebär för Simon Lundmark är svårt att veta.

Vem som får hans röst är ännu oklart. Lite känsligt är det att prata om, men plånboksfrågorna är viktiga.

– Jo det är klart. Man vill väl rösta så pass att man får en fördel ekonomiskt. Men vi har det ändå bra. Det är väl jävligast för dem som redan hade det svårt.

En gigantisk pickup är inte den optimala pendlarbilen, erkänner Simon Lundmark. När han jobbar natt lånar han sambons mindre bil. Men nu ska han i väg och hämta virke.

Jämställdhet. Skatt och sådant.

Viktiga valfrågor förutom bränslepriser för Ludvig Marklund, som har 3,5 mil att pendla (fotograferad av Patrick Degerman)

Stigande priser drabbar

Garantipensionärer, sjukskrivna, arbetslösa. Stigande priser drabbar dem med minst marginaler hårdast.

Bland dem som har ett jobb är det ensamstående föräldrar och de med långt till jobbet som tydligast känner av inflationen, konstaterar Arturo Arques, privatekonom på Swedbank.

Många kan ställa bilen eller dra ner på åkandet när bränslet blir dyrare.

– Men det är lättare sagt än gjort, inte minst för dem som jobbpendlar till exempel i Norrlands inland.

Nu rullar Ludvig Marklund, 23, in på macken. Också han processoperatör men vid Björkdalsgruvan.

– Sänk priserna, lyder hans uppmaning till politikerna.

Kommer bränslepolitiken att styra vad du röstar på?
– Kanske lite. Det är ett argument, helt klart.

Än så länge är han en osäker väljare. Någonstans mitt emellan, kanske lite mer till höger.

Vilka andra frågor är viktiga?
– Jämställdhet. Skatt och sådant.

”Halva lönen ska inte gå till bränsle”

Radiokanalen Star FM är bäst. Det är kollegorna Jonas Steggo, Alex Hedberg och Felicia Hedberg eniga om. De bor i Piteå och kör runt två timmar per dag. Ofta till ”grovisjobb”, som sanering, i Skellefteå.

– Halva lönen ska inte gå till bränsle. Man ska kunna spara, säger Jonas Steggo.

– Och leva. Hade jag haft egen bil och inte firmabil hade jag behövt byta jobb, fyller Felicia Hedberg i.

– Tyvärr har vi inte lika bra kollektivtrafik som i Stockholm. Här går det inte att leva utan bränslet, säger Jonas Steggo (längst till vänster). Hans arbetskamrater Alex Hedberg och Felicia Hedberg åker med honom ut på jobb i firmabilen.

Politiken är de inte överens om. Men det är lugnt, intygar de. För Felicia Hedberg är invandringen den viktigaste frågan. Det blir Sverigedemokraterna. Hennes pappa är från Irak och hon säger att hon fått inblick i fler världar.

– Många kommer dåligt in i samhället. Jag tycker det har barkat på alla plan.

Det finns så mycket skit bakom SD, de startades ju av ”nassar”, invänder Jonas Steggo.

– För mig är hbtq-frågor viktiga. Hur kan konverteringsterapi fortfarande vara lagligt i Sverige?

De tre jobbarkompisarna hoppar in i bilen igen, på väg hemåt.

MP-politiker gör high five

Runt 70 mil bort, i Stockholm, sträcker trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) ut sin hand för en high five med cyklister på väg till jobbet.

Jobbpendlarna i Skellefteå är i ett annat läge. Däremot pratar flera elbil. Tio minuter bort ligger batterifabriken Northvolt, för många ett framtidshopp.

En av dem som hoppat på trenden är Tomas Marklund, också han process­operatör på Rönnskärsverken. De 4,8 milen till jobbet körs snart i en leasad Nissan Leaf.

– Jag räknar hem det. Jag kör mycket privat, barnen ska till fotbollen. Men hur ska det bli med skatteintäkterna om folk slutar tanka?

”Kriget, är känslan”, svarar Tomas Marklund på frågan vad som ligger bakom prisökningarna på bränsle. Flera på macken lyfter Rysslands invasion av Ukraina. Han har 4,8 mil att pendla.

Tomas Marklund har dragit ner på kaffet och familjen tänker sig för när de handlar. Men valet handlar inte bara om priserna utan om ”hela paketet”, säger han.

Han ska rösta på Socialdemokraterna som vanligt.

– Det är väl de enda jag kan tycka har de stora grejerna som jag bryr mig om. Människor och det. Sjukvård, skola.

Högt tonläge i debatten

Mikael Wickelgren, som forskar om ekonomi och bilindustri vid högskolan i Skövde, säger att debatten om fordonsbränsle följer ett ganska givet mönster. Om än med extra högt tonläge i valtider.

– Motormännens riksförbund vill se fler åtgärder för att få ner priserna. Jordens vänner tycker att priset borde vara högre för att driva på omställningen, säger han.

Han ifrågasätter medie­logiken i rapporteringen. När priserna stiger ska reportrarna ut och intervjua folk om hur det känns när allt blivit dyrare. 

– Men när det vänder åt andra hållet blir det bara en notis på sidan 14.