KOMMENTAR. Nästa månad återvänder Bokmässan och med den de hysteriskt roliga “Glöm inte att vrida tillbaka klockan ett år”-skämten från alla stockholmare som tågar ner till Göteborg.

Varje gång jag hör det knyter jag näven i fickan och väser att ni kan dra tillbaka till huvudstaden och era mood manager-jobb och ironiska hockeyfrillor.

Som exilsmålänning och nu hedersgöteborgare har jag tagit västkusten i försvar varje gång ni – ni vet vilka ni är – hånat oss för vårt ”evenemangsstråk” som sträcker sig från Ullevi hela vägen till trafikdödskaoset på Korsvägen via Scandinavium.

När jag flyttade hit under 00-talet var Göteborg en spirande indiepärla med spännande artister, skivbolag och ett fungerande uteliv – om du förbiser att du stank askfat och behövde kremera din outfit efter en kväll på Sticky Fingers.

Trots att Stockholm ser Göteborg som sin inavlade kusin från landet återvänder stockholmarna som ett lämmeltåg varje gång det vankas bokmässa eller Way out West.

Göteborg på kartan igen

Efter två inställda år skulle Way out West garanterat göra rent hus och sätta staden på kartan igen. Jag var övertygad om att frustrationen efter två festivallösa år skulle resultera i en yra av guds nåde.

Men bortsett från publikrekord och ett minnesvärt väckelsemöte med Nick Cave påminde årets Way out West mer om en glorifierad företagskickoff med för stor budget där Maxida Märaks bästa hållbarhetstips var ”lev som Gandalf”.

Nåväl. Om någon kan försvara stadens heder som kulturbärare så är det väl göteborgssonen himself. Håkan Hellström. Särskilt nu när han gör konsertcomeback med två fullsmockade Ullevihelger. Vad skulle kunna gå fel?

Allt tydligen.

Hellström-biljetter för kaffepengar

Till att börja med säljer fansen sina Håkan Hellström-biljetter för kaffepengar på Blocket. Det visar sig att de som köpte sina biljetter cirka 2019 har annat för sig och/eller vuxit upp.

Hur som helst vill de inte gå. Och frågan är om någon vill. Det går, eller åtminstone gick, att få tag på biljetter för växelpengar. 

”Det här kommer bli vår tulpankonkurs”, skrev chef-Klenell på twitter.

Men det är lugnt. Göteborg är en underdog. En sådan som reser sig på nio, tänker jag och andas i fyrkant medan svetten rinner ymnigt. Att Hellström inte varit relevant på ett decennium har inget med det här att göra. Det löser sig. Stadens heder ska skyddas. Heja Göteborg, tänker jag och poppar mina blodtryckspiller som pringles.

Bortsett från publikrekord och ett minnesvärt väckelsemöte med Nick Cave påminde årets Way out West mer om en glorifierad företagskickoff med för stor budget.

Jimmy Håkansson

Då kommer Karate kid-sparken i mitt Göteborgs-urskuldande ansikte.

Innan Kalle Anka-cosplayaren kliver upp på scen är komikern Per Andersson förband. Och med förband menar jag att han gör ett Kurt Olsson-nummer på scen. Kurt Olsson. Eftersom Göteborg. Vad är alternativet om Per Andersson ställer in? En räkfrossa?

Aftonbladets Bruce Springsteen-korrespondent Markus Larsson sa det bäst: “Den här staden är en sketch”. Det räcker inte att vrida tillbaka klockan ett år, pröva tre–fyra decennier.

Usel kulturstad

Desillusionerad beger jag mig ut i stadens patenterade snedregn för att brottas med min existentiella angst. Längs med de centimeter av Hagaallén som inte bänts upp som en bröstkorg av entreprenadmaskiner ser jag en valaffisch från Moderaterna.

”Det ska vara roligt att vara ung i Göteborg”, läser jag. Och på bilden: en ung man vars bistra uppsyn vittnar om att han aldrig haft roligt i hela sitt liv.

Sakteligen går det upp för mig. Göteborg är en usel kulturstad.

Konstnärer vräks från Konstepidemin, graffiti-planket Kommersen har rivits, Café Fluss hotas konstant av nedläggning, Truckstop Alaska är död sedan länge och skejtare får inte längre åka i plaskdammen i majorna när den är tömd på vatten.

Varje gång något spännande är på väg att inträffa osäkrar staden sin bultpistol.

Offentligt konstverk stoppades

Det mest talande exemplet är från januari i år, då det offentliga konstverket Evig anställning passande nog stoppades. Lotta Mossum, projektledaren på Statens konstråd, förklarade det så här:

”Det visade sig, efter ett tag, att det finns en kapitalförsörjningsförordning som reglerar hur statliga myndigheter får använda offentliga medel.”

Markus Larsson har rätt, den här staden är en sketch.

Synd bara att manuset inte uppdaterats sedan Albert & Herbert.